Är det en smurf?
Nej det är Sannan som är ute och går den obligatoriska morgonpromenaden på jobbet iförd bygghjälmen som man måste ha på sig samt företagets fotsida regnkappa i bästa gestapomodell som finns i storlekarna stor, större och störst.... det får gärna sluta regna nu. När som helst faktiskt, jag är beredd på att slippa det eviga regnandet så fort det bara går.
Jag har läst ut min bok och den var ruggitgt bra. Nu har jag börjat på nästa i brist på saker att göra. Fast det är nog en överdrift att det inte skulle finnas saker att göra, det finns det alltid. Jag har egentligen mer att göra än jag skulle vilja men mycket är relaterat till aktiviteter utomhus och hur kul är det att bli blötare än en dränkt råtta så fort man ska göra något? Sedan kan man ju lite på att det slutar regna den sekund man inte längre har tid med det som skulle göras för annat är inbokat. Igår var ett typexempel. Under de få vakna timmar jag hade innan jag åter skulle vara på jobbet, regnade det hela tiden och jag hade behövt rida damen en vända men kände inte för att hala in en genomblöt och lerig liten häst ur hagen för att sedan ha den på tork i stallet, göra iordning och rida i ösregnet för att sedan släpa tillbaka ut i hagen och själv återvända in och försöka skala av sig genomblöta ridkläder. Men den sekunden jag satte mig i bilen för att köra till jobbet, då slutade det regna minsann och en mycket trevlig kvällssol tittade fram. Jag red damen nu ikväll istället och det gick hyfsat, vi är på väg att komma igång i alla fall även om både häst oh ryttare dras med övervikt och det ser allmänt ringrostigt ut
En sak som jag faktiskt har fått gjort och som jag är väldigt glad för är att jag har klarat av städningen för veckan och dessutom har organiserat om vid mitt skrivbord. Jag har på gott förslag äntligen fått tummen ur och fixat så att jag kan samla ihop all post och andra lösa papper som av olika anledningar inte ska in i pärmar eller mappar.
Det jag är mest glad över, är att jag äntligen har hittat en ny lampskärm till farfars fina lampa. Farfar hade alltid den lampan ståendes på sitt sängbord. På den tiden hade lampan en väldigt vacker turkosgrön lampskärm i glas som gav ett helt fantastiskt ljus när lampan var tänd. Jag älskade att sova med den lampan tänd brevid mig som barn när jag sov över hos farmor och farfar. När farfar pga sin svåra sjukdom skulle flytta till vårdboende blev lampan över och stod i en korg med grejor som skulle kastas. Eftersom jag tyckte så mycket om lampan fiskade jag upp den och bar hem den till mig. Tyvärr kom det en viss katt i närheten av lampan ett par år senare och jag kunde med lätthet ha strypt kattrackan när jag kom hem och såg den vackra glasskärmen slagen i tusen bitar. Efter idogt letande hittade jag något år senare en affär som sålde glasskärmar, dock ingen så fin som orginalet. Men en ny skärm inhandlades och det var frid och fröjd fram till förra sommaren när jag fick för mig att måla min sovalkov. För att inte något skulle hända lampan ställde jag den på golvet. Tyvärr blev jag tvungen att flytta sängen och tänkte inte på att lampan stod intill.... klinkergolv och glasskärmar är en dålig kombination. Tyvärr hade affären jag köpte den nya skärmen i, slutat sälja glasskärmar. Jag har letat högt och lågt i antikbutiker, hos myrorna mfl i hopp om att hitta en ny. För någon månad sedan när jag var utsocknes hittade jag en lite udda butik som faktiskt sålde glasskärmar. Lite knasigt med tanke på att deras huvudsakliga sortiment består av segelkläder och fiskeutrustning men men. Nu i helgen kom jag faktiskt ihåg att ta lampan med mig och tanten i butiken blev väldigt exalterad och ansåg att Sannan minsann borde ta lampan och åka till antikrundan och få den värderad. Riktigt så långt är jag inte beredd att gå, jag är mest glad över att lampan åter har en skärm och nu står den av säkerhetsskäl på skrivbordet och förhoppningsvis får den förbli där

/Sanna som sitter och nynnar på Madonnas 'Rain'

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar