Det var en väldigt fullspäckad utbildning, massor av information och massor som man måste komma ihåg omgående. Jag vet inte vad det är med många utbildare nu för tiden men det är helt klart en trend att man ska ha upplevelsebaserad inlärning hela jäkla tiden och det verkar helt ha passerat folk att den utbildningsmetoden fungerar för ytterst få. För de som inte vet vad det här är så fungerar det så att man har ingen lektion utan man får en uppgift och sedan ska eleverna själva leta information, bearbeta den och komma fram till ett svar. Efter det är gjort, kör föreläsaren ett teoripass och därefter går man igenom svaren man har kommit fram till. Sannan satt och höll sig i stolen större delen av tiden av följande anledningar:
Upplevelsebaserad inlärning är ett satans flum och en jäkligt bra/dålig ursäkt till att som föreläsare inte ta sitt ansvar och förbereda vettiga föreläsningar
Sannan lär sig inte ett smack på sådant här eftersom Sannan har en förmåga att väldigt snabbt hitta det väsentliga i en text och sedan stänger hon ner verksamhetem
Det blir ofta att man söker inom en väldigt snäv ram pga tidsbrist
Det som faktiskt är det största problemet med denhär utbildningsmetoden är att om jag finner ett ämne vara rysligt intressant så har jag extremt svårt att hugga av informationsflödet för jag vill veta ALLT!
Sedan blir det även snabbt tråkigt, när man är inne på åttonde grupparbetet och rabblar samma paragrafer som i de tidigare 7 arbetena och man fortfarande är oense på exakt samma punkter, då packar jag ihop mentalt. Toalettbesöken blir många, frukt och godisskålen ute i lobbyn får frekventa besök, för att inte tala om juicemaskinen och det är ju tur att det alltid finns folk att SMSa sin vånda till.
Ja just det, jag kan inte sitta still längre stunder heller, 50 minuter max, sedan kryper det i hela kroppen och jag vrider och vänder mig som en mask på en metkrok och har noll fokus.
Jag tillhör de där tråkiga människorna som tycker om att lyssna på en bra föreläsare, ta anteckningar, följa med och markera i boken och mellan varven ha en bensträckare där jag kan göra av med all uppdämd energi som spritter i kroppen ( ja jag tillhör de där som tar en snabb promenad runt huset när det är rast, jag är en utomhusmänniska och behöver massor av frisk luft för att hålla mig vaken)
Handfängselutbildningen/introduktionen var dock rolig. Vi jobbade i grupper om tre och turades om att belägga varandra med fängsel. Jag hade tur och hamnade ihop med en som jobbar extra som ordningsvakt och han var en fena på handfängsel, visade och förklarade och lät oss som aldrig hade hanterat dem tidigare, öva extra. Efter att ha varit snälla och fogliga en stund skulle vi sedan börja göra motstånd när bojorna skulle på. Jag gjorde mitt bästa och har nu fina blåmärken på överarmarna efter att slutligen, efter många om och men, finna mig upptryckt mot en vägg och få bojorna på. Jag undrade hela tiden vad folket i konferanssalen intill våran trodde pågick inne hos oss. Det skrattades, skreks och dunkades i väggarna när folk pressade upp varandra mot dem för att kunna koppla grepp och få på bojorna och det var konstant ett vrålande om övervåld osv Det hela avslutades med en stafett där hela gruppen delades in i två lag och där vi skulle springa fram två och två, lägga en person ner och boja korrekt och sedan låsa upp bojorna och springa tillbaka. Det gick rätt vilt till, en hel del av deltagarna var OV-utbildade och de stackars figuranterna han knappt upp från golvet innan nästa par kastade sig över dem och lade ner dem igen. Jag var ihopaparad med en annan tjej och vi lade upp en taktik. Istället för att boja med ett par använde vi två, med resultatet att nästan samtidigt som killen hamnade raklång på golvet hade vi redan bojat varsin hand och kunde knäppa ihop bojorna med varandra, sedan spärrade vi samtidigt och efter det var det bara att knäppa loss och rusa tillbaka
Spärra bojorna får man på inga som hels vilkor glömma för då kan bojorna fortsätta att pressas ihop och stasa blodflödet och vill det sig riktigt illa så kan man få nervskador - inte bra. En av de som bojade mig glömde spärra och blev tillfrågad om hon hade gjort det innan det skulle kollas. Hon stod fast vid att hon hade spärrat och kunde sedan konstatera att det hade hon inte alls när bojan trycktes ihop om min handled och vad hon hade gjort vet jag inte eftersom jag stod med händerna på ryggen men det nöp till ordentligt och resultatet var dethär
:
:Tyvärr syns det inte på bilden men inne i blåmärket finns det fyra röda små sträck efter kanterna på bojorna och då låstes bojorna upp så fort jag pep till för att det gjorde ont. Man får helt enkelt träna på det där även om nu personen som jag gick ut och fikade uppe i Stockholm gjorde följande uttalande - 'Sanna, all träning efter klockan 21 och en flaska vin ihop med en trevlig pojke, räknas faktiskt inte'. Tur för vederbörande att jag faktiskt tycker att du är trevlig, annars hade jag sparkat dig på smalbenet. Hmpf *muttrar* vad tror du att jag är för en flicka egentligen? Jag lärde mig faktiskt i en tidig ålder att man ska vara snäll på pojkarna för annars blir de griniga och då får man inte vara med och leka och jag antar att det gäller även i vuxen ålder... Dessutom överlämnar jag den hintade typen av lekar åt andra, inte min grej *ryser* och sedan bara för att slänga käft tillbaka. Det var inte jag som tappade bort 19 par handfänsel på jobbet och började fundera på att göra husransakan hos mina kollegor för att kolla deras sängstolpar - så det så! För att jobba på ett ställe som ska vara definitionen av ordning och reda är det en ryslig oordning hos er ;0) Men fikan var otroligt trevlig och det var jätteroligt att äntligen träffas - fikar gärna fler gånger!
/Sanna som överlevde Stockholm och trivs ypperligt bra med att vara tillbaka i 'Danmark' - tror bestämt att 08orna behöver geografilektioner men men.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar