Det finns alltid två sätt

minst att lösa saker, kollegor emellan och jag har lite svårt för dem som väljer det osmidiga och dryga sättet. Ni vet den där kollegan som har ett rykte om sig att inte göra en enda millimeter mer än han/hon behöver. Den kollegan som man vet är väldigt slarvig och dryg, men som alltid lyckas glida igenom på en räkmacka och som ingen någonsin lyckas sätta dit ordentligt för om man hårddrar det så gör han/hon inget egentligt fel, de har bara en attityd gentemot jobbet och sina kollegor som suger och man kan ge sig den på att den dagen de har kommit på en med något fel så basunerar de ut det från högsta möjliga punkt för att visa sig duktiga.
Personligen föredrar jag att dra en kollega åt sidan och lite diskret påpeka småsaker som har missats, bomats på. Dels för att jag inte själv är perfekt och alltid gör allt rätt och dels för att shit happens och man behöver inte göra gigantofjäderfän av en microfjäder. Naturligtvis ska man inte dölja stora allvarliga saker, men små petiteser som man kan hjälpa varandra med och bara snyggt och diskret städa upp - sådana hjälper jag gärna kollegor med om de hjälper mig.

Fast det är ju klart, det är ju bra att vissa visar sin rätta sida redan från första början så vet man vilka man ska sälla sig till och vilka som man gladeligen kan överge den dagen marken försvinner under deras fötter. Men jag skulle ju inte engagera mig i dethär jobbet hade jag ju bestämt. Jag skulle ju komma dit, göra mitt jobb och plugga i pauserna. Vilken osis för mig att majoriteten av mina kollegor är så trevliga och sympatiska och man lätt dras med.

/Sanna som tar med sig skolböckerna till nästa arbetspass