Tänk vad det hjälper med de där timmarna hos terapeuten. Berättade om min svacka men också att jag hade tagit tag i allt som rörde min ekonomi veckan innan dess och att jag har lämnat in min deklaration. Terapeuten var inte det minsta förvånad över att jag nu var låg. Fick förklarat för mig att det var ett eftersvall på att det hade tagit så mycket energi att reda ut allt det tunga med det ekonomiska och att jag nu återhämtade. Personligen tyckte jag inte att jag hade så stor del i det faktiska arbetet med deklarationen, men kära terapeuten pekade på att det hade legat som en stor oro och därför när det nu släppte blev som det blev. Påpekade att jag inte tyckte att verktygen jag har fått för att 'lyfta mig' när jag blir låg fungerat och fick till svar att de sällan gör det första gången en sådanhär stor svacka drabbar utan att det är först 3-4 gången det händer som man verkligen tar till sig vad man själv säger.
Fick fler tips på hur jag ska strukturera min vardag och hålla pli på mig själv. Jag tänker lägga dem allvarligt på minnet. Det kan vara mer än användbart sedan när det kommer till den stora utbildningen längre fram.
Nu vet jag också varför det är roligare att städa besticklådor och frosta av frysen istället för att plugga. Det är ju allmänt känt att det aldrig är så rent i en studentlägenhet som veckan innan en stor tenta. Dock behåller jag det för mig själv. Frågar man mig direkt kommer jag svara men det här är för bra för att bara dela ut hur som helst :0>
Just det den fina bilden som jag fick per mail fyllde sitt syfte och piggade upp - tack!
Lägger ut den här så att alla kan få se den, den är så kul...
Den stora vovven är som alla kan se väldigt stor och den andra vovven är faktiskt modell liten även om den vid just dethär tillfället sträcker rätt bra på sig. Stora vovven hör och ser ibland spöken och far då fram till fönstret och skäller. Lilla vovven far ju givetvis efter men har inte alltid en pall till hjälp för att nå upp. Resultatet blir då att den stora vovven konstaterar att där inte är något att skälla på och går och lägger sig igen. Den lilla vovven däremot kan inte göra samma konstaterande och fortsätter skälla tills den får bannor av husets mänskliga invånare. Jag tycker det är helkomiskt och det får mig att skratta
/Sanna - fortfarande lite låg men lugnare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar