Personligen hade jag tyvärr legat i en hjälplös liten skälvande hög och skrattat så tårarna rann. Folk i min bekantskap har häpnats över att jag kan ha en hur artig och trevlig konversation som helst med kunder samtidigt som jag bakom den artiga fasaden har tänt på samtliga cylindrar och inget hellre vill än att skrika. Jag kan vara proffsig i mycket men det där... nej jag skulle inte fixa det utan krevera i skrattsalvor, så långt sträcker sig nog inte min proffsiga fasad.
Men jag måste säga att det var väldigt snällt gjort att befria den stackars personen som satt fast.
Jag har aldrig fattat varför man vill leka med sådana där, det överlåter jag åt andra att göra. Kalla mig gärna pryd och tråkig...
Om två veckor kommer jag få lära mig använda sådana och de kommer efter det sitta där de ska sitta, i bältet på mina arbetsbyxor! Inget tramsande någon annanstans med sådana tack!
/Sanna som hade betalt en smärre förmögenhet för få att studera polisernas ansiktsuttryck!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar