Färdig!

Med utbildningen blev jag idag minsann och nu får jag vägleda brandkåren i rökfylld miljö. Med tanke på att vi får ca 20 timmars utbildning och man jämnför det med de lagstadgade 56 timmarna som en riktig rökdykare måste ha så kanske man skulle kunna kalla oss röksnorklare :0> Men en sak säger jag bara, brandmän och framför allt rökdykare är galna men förtjänar all respekt. Utrustningen är tung, att släpa brandslangen är skittungt, att jobba i varm miljö som är varmare än en bastu med tät klädsel är också tungt. Dessutom släpar de på medvetslösa personer och det är om något ännu tyngre. De män och kvinnor som har uppfyller rökdykarkraven och arbetar med det dagligen - ni har min respekt till slutet, jag avundas eran styrka och uthållighet. Speciellt en person som jag aldrig har träffat men hört så mycket om och vars blogg jag ofta läser - du måste vara en av de starkaste tjejer jag vet och oavsett vad folk säger - du är helt otrolig som pallar trycket!!!

Men tillbaka till rökdykar/snorklarutbildningen. Gårdagen bestod av en liten rundvandring på objektet och brandmännen pekade ut lite olika punkter och vad de vill att vi tänker på. På en punkt måste man bla dra fruktansvärt mycket slang. Vi kollade även objektets egna och otroligt söta lilla brandbil. Brandkillarna fnös och kallar den för fiskbil, men jag tycker att den är bedårande söt. Sedan har vi två små släpvagnar också men eftersom lilla brandbilen inte har drag körs de med en SUV, roligt och lärorikt. Efter det var det tillbaka till brandövningsplatsen där det kopplades slang och eldades bensin och skräp så det stod härliga till.

(Här ska jag rulla ut slangen, man ställer sig på ena änden och sedan kastar man iväg slangen i bästa bowlingstil så den rullar ut sig. Problemet är att jag aldrig har bowlat därav den något tafatta hanteringen tills jag fick in handgreppen... och sedan tror jag inte att man bowlar med 25kgs luftpaket på ryggen, men vad vet jag...)

(Fick nästan iväg hela på första försöket och slangskrället når ju en bit...)

När slangkopplingen var gjord var det dags för två olika övningar:

Två kontainrar är ihopsatta i ett L och i den ena änden eldar man på ordentligt och i den andra kryper man in. Det var rätt mäktigt att kravla in med brandslang och släcka, eller rättare sagt, vi ångbastade ett tag. Vi fick turas om att kravla fram till brandmannen längst fram och spruta vatten på lågorna, sedan fick man krypa tillbaka och så fick vi hålla på ett par gånger. Det blir en fruktansvärd hetta när man släcker med vatten och den som inte hade fattat vitsen med låg ställning innan dess, förstod det nu. Gör man inte det ett efter en sådan upplevelse.... nej jag tänker inte ens lufta den åsikten om en sådan person. Vi fick ta av oss handskarna inne i kontainern när vi satt på golvet. Nere på golvnivå var luften hyfsat varm, höll man handen ovanför huvudet, brände det rejält i den. Hade man ställt sig upp vill jag inte veta vad som hade hänt, antagligen hade man fått omedelbar överhettning och tuppat av.

Andra övningen blev att ta sig in i ett rökfyllt hus och hitta dockor. Första dyket i huset gjorde vi innan lunch och då skulle vi hitta ett 'barn', på bilden nedan ser ni det.

Andra dyket var direkt efter det att vi hade varit i den heta kontainern, dvs vi var lite varma, svettiga och hade redan förbrukat en del energi. Ett snabbt byte av flaskpaketen och sedan var det bara att köra igen. Denna gången hade vi äntligen 'skarpa' luftpaket dvs flaskor gjorda av kompositmaterial. De är flera kg lättare än stålpaketen och trots att man var trött kände man knappt av dem. Första gången vi var inne hade jag hållit täten, jag och kollegan bytte nu plats och jag fick det tacksamma arbetet att hala slang efterhand som vi sökte igenom kåken, jäklar vad tungt det är. Men vi hittade våran vuxna sängrökare och jag ledde kollegan som släpade dockan ut. Det innebar att jag hade ett fast grepp om min backande kollegas flaskpaket, släpade på slangen helt själv, eftersom kollegan bar dockan och jag skulle dessutom se till att vi kom ut. Men det gick och när slanghelvetet bestämde sig för att inte samarbeta de sista metrarna innan dörren tog jag sats mot dörren och ut brakade jag, kollegan, dockan samt brandmannen som var med in som säkerhetskontrollant.

Det enda negativa med gårdagen var att ingen hade upplyst oss om att vattnet i kranarna var otjänligt som dricksvatten. Den upplysningen kom först när vi hade hinkat i oss x antal liter så gissa vem som har varit rejält magsjuk hela natten...

När väckarklockan ringde i morse var det en Sanna som på extremt darriga och ostadiga ben drog på sig kläder och satte sig i bilen. Väl framme berättade övningsledaren att vi bara skulle göra två dyk idag och jag kände mig rätt lättad för jag var inte i fysiskt skick för att stå upp. Första dyket blev in på bottenvåningen i huset igen. Denna gången hade de dragit igång värme inne i huset och det var ett lätt rökdis. Utöver att vi skulle hitta dockor skulle vi även stanna upp och lägga ett stort pussel och skruva bultar i en järnplatta, allt för att öka förståelsen i hur det är att jobba i en varm miljö. Jag och min arbetspartner för övningen var väldigt snabba och jag hade återigen nöjet att släpa slangskrället ut. Sedan var det dags för sista dyket, jag var halvt zombie när jag drog på mig larmställ och luftpaket igen. Denna gången skulle vi upp på ovanvåningen, söka igenom en kraftigt rökfylld och varm 3-rums lägenhet och hitta två vuxna och ett barn. Till att börja med är det inte snutit ur näsan att släpa upp slang till andra våning i trapphus och sedan var det krypa på alla fyra och knappt ens då såg man handen framför sig. Min ficklampa trillade dessutom i bitar 2-3 gånger och det var ett sabla letande efter batterier och ficklampsdelar. Vi hittade en stor docka och släpade ut den, sedan gick vi tillbaka in och då började jag få problem, först tappade jag alla riktmärken jag hade tagit ut, efter en stunds irrande tog vi beslutet att gå tillbaka till en utgångspunkt och börja om, när jag kröp runt ett hörn behövde kollegan hala in mer slang och gjorde det med sådan kraft att jag föll framåt och slog i något med ett illvrål som följd. Efter ytterligare irrande kände jag hur värmen bara steg och jag blev yr och illamående och insåg att jag var tvungen att komma ut. Vi började backa och brandmannen som var med oss fick också veta. Det tog antagligen inte lång tid att komma ut men det kändes som en evighet och väl ute kunde jag inte få av mig alla pryttlar fort nog för det kändes som om jag skulle kräkas vilken sekund som helst. Båda instruktörerna var snabbt framme och hjälpte till och jag hamnade på rygg med luftpaketet fortfarande på ryggen och benen i högläge. Vattenflaska kom snabbt och det tog inte många sekunder innan magen stabiliserat sig och jag började känna mig mindre överhettad. När alla hade varit i lägenheten fick vi gå upp igen dock var ljuset tänt och röken utvädrad så vi kunde se vad vi hade jobbat i, det visade sig att jag inte hade varit så fel på det trots allt och den vetskapen var jag nöjd med. Även vetskapen att jag backade vid rätt tillfälle och att jag hade agerat rätt, mätaren på min luftflaska visade att det inte hade varit särskilt många andetag kvar innan jag hade fått slå till reservtanken.

Av dehär dagarna tar jag med mig följande:

Jag klarar av värme bättre än jag trodde och jag är bekväm i utrustningen och jag har inga problem med att vara i en rökig miljö.

Jag kan agera och utföra min arbetsuppgift och jag tänker rätt.

Rökdykare är beundransvärda människor som måste ha ett drag av galenskap i sig för att klara det de gör

Jag tackar Räddningstjänsten Syd för en bra och mycket lärorikutbildning och jag hoppas att vi inte ses annat än för den årliga repetitionsutbildningen ;0)

/Sanna, enligt pappret kvalifcierad 'röksnorklare'