Mina skott kom ihop sig riktigt fint idag och jag var väldigt nöjd med inskjutningen när det var dags att utöka avståndet till tavlorna till 100m. Jag var även nöjd med resultatet på 100m och jaktskottsövningen.
Dagens skratt som tom fick den allvarliga kaptenen att dra på smilbanden stod undertecknad för. Efter att ha haft vita kryss tejpade på tavlorna skulle de efter en serie på 100m bort och då skulle även ryggsäckarna som vi använde som stöd bort. Dock fanns där en liten grupp som tilläts använda stöd och de refererades till som seniorerna, ett antal 'äldre damer' som inte var vana vid vapen, jag kommer återkomma till dem. I vilket fall som helst kan ju undertecknad fröken glappkäft inte vara tyst när hon hör ordet senior varpå kommentaren '-Men jag är ju utsedd till plutonsmormor, då är jag ju senior!' faller över mina läppar och jag gör en helomvändning för att snabbt greppa tag i ryggsäcken som ligger bakom mig.
'-Fänriken är inte senior oavsett vad hon inbillar sig så hon lägger sig ner och är tyst!', kommer det rappt till svar från mannen med de många stjärnorna. Jaha det är bara till att acceptera, varpå jag långsamt och försiktigt lägger mig ner i singlet och makar mig till rätta som en annan säl på torra land, muttrandes om ledgångsreumatism och ATP-poäng, då log tom allvarliga kaptenen :0>
Nu ska jag återkomma till den där gruppen med damer, för här kommer nämligen det enda som jag inte har varit nöjd med i helgen - när ska den förbannade 'alla som vill är välkomna att vara med'-mentaliteten upphöra inom frivilligförsvaret?
Det är inte första gången jag är på utbildning inom frivilligförsvaret med damer i åldern45 och uppåt och det är samma visa var eviga gång och jag blir lika mörkrädd var enda gång också.
Jag var med i Lottakåren innan jag gjorde värnplikten så tro inte jag inte vet vad jag pratar om, mina fördomar om vi ska välja att kalla mina åsikter för det är väl grundade i fakta och självupplevda händelser.
För det första går dessa damer med i frivilligförsvaret i en ålder då många män som varit med i många år inser att de börjar bli till åren och inte längre orkar hålla tempot (och det är förbannat lågt tempo om man jämnför med värnplikten) och kompetensen.
För det andra är det få av dem som ens har grundkondition och jag har mer än en gång ifrågasatt hur i hela friden dessa 'damer' ska klara av att utföra sin uppgift
För det tredje har de noll diciplin och saknar precis allt vad avser respekt för gradsystem, ordning och reda på pryttlar och uniformer samt har ett säkerhetstänkande som gör att man helst av allt vill gå och gömma sig i närmsta bergrum - det är kort och gott ett satans lajande och tramsande på kärringarna.
Behöver jag ens förklara att helgens enda vådaskott kom ifrån en av dessa 'damer'?
Det var i ett patron ur förfarande, skottet var skarpt och som genom ett mirakel var vapnets pipa riktat i rätt riktning...
Det finns en anledning till att jag alltid ser till att ta ut bra avstånd mellan mig och ovan nämnda dinosaurier när jag är på en skjutbana och det hanteras ammunition. På min första Lotta-utbildning (-95) skulle vi skjuta skarpt med k-pist m/45. Jag vet inte hur många gånger löjtnanten som ledde övningen poängterade 'får ni eldavbrott, lägg ner vapnet med pipan mot skjutvallen, räck upp handen, GÖR INGENTING ANNAT, jag kommer bort och hjälper er.' Dinosaurien som låg brevid mig fick eldavbrott (inget ovanligt när man skjuter k-pist) - hon lägger inte ifrån sig vapnet, hon reser sig upp, hon hoppar och studsar för att få löjtnantens uppmärksamhet och viftar med ena armen och har vapnet hängandes över den andra. Gissa vems huvud pipan hela tiden pekade mot, gissa vem vapen hennes förlupna kula slog ner knappt 2 dm framför när hon av misstag slog emot vapnet med knäet och slaget fick den i bakersta läge upphängda mekanismen att släppa och således avfyra en kula - jo mitt huvud och mitt vapen. Det är den enda gången jag har sett och hört att man har skickat hem någon från en frivilligförsvarsövning med stämpeln olämplig i vederbörandes papper...
Hade den händelsen och dagens vådaskott varit orsakade av en värnpliktig hade den stackaren varit en blöt fläck när officerare och utredare var färdiga med vederbörande - men det här är frivilligförsvaret så här ses det genom fingrarna med det mesta verkar det som. Kaptenen gick visserligen dit och kollade vad som hade hänt, men det var ju inte som att det togs upp någon diskussion om hur allvarligt den typen av saker faktiskt är. Jag låg i andra änden av skyttelinjen ihop med en hög fd MPs, fd amfibiesoldater och fd pansar skytte och alla konstaterade unisont att vi inte var förvånade och att hade vi gjort det där som värnpliktiga hade vi haft kvällstjänstgöring med att öva ladda och patron ur tills djävulen själv behagade lösa av oss.
Min åsikt kring det här med frivilliga människor till olika saker här i världen är att det kommer alltid finnas människor som vill göra saker, men det ska vara huruvida de är lämpliga som avgör om de slutligen tillåts göra det. Jag vill flyga stridsflygplan, men lever inte upp till kraven alltså får jag inte. Tjocka feta50+ tanten som knappt går i sin 90-uniform vill vara med i HV och skjuta Ak4 kan inte hålla tempo med oss övriga, sinkar gruppen och har inte koll på vare sig vapen eller sina pryttlar och utsätter oss andra för risk - hon lever med andra ord inte upp till kraven och får därför inte vara med - enkelt!!!!
Jag har redan sagt till min plutonC att jag kommer inte delta i den skarpskjutningsövning som sker till hösten där vi ska framrycka växelvis - ledsen men jag vill leva ett tag till!
/Sanna som trots dinosaurietanter är väldigt nöjd med helgen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar