För de som har undrat och för de som inte kunde bry sig mindre, har jag svaret - vår gödselstack!
Följdfrågan blir väl vad i hela friden jag gör rotandes i gödselstacken - ja, inte har jag några konstiga böjelser eller håller på med något annat suspekt om det var det ni trodde.
Det är ganska enkelt redan när jag flyttade in var gödselstacken lite av en katastrofzon och hur i hela friden kan en gödselstack bli det? Ganska enkelt, man bara tippar gödseln i högar lite här och där utan att någonsin jämna den eller flytta på brädorna som man har till hjälp för att rulla upp skottkärran med dynga i. Det resulterar i att gödselstacken växer på höjden och det blir svårare och svårare att ta sig upp och man får hela tiden mindre och mindre yta att tippa på. Utöver det blir det svårare för gödseln att 'bränna' dvs omvandlas från hästdynga och halm till vettig gödningsmedel som man faktiskt kan använda. Så hur åtgärdar man problemen? Enkelt - man tar på sig stora gummistövlar, arbetshandskar och greppar en gödselgrep, sedan är det bara att klättra upp i stacken och sätta igång och skyffla - tungt, svettigt och illaluktande! Jag har dragit mig från dag ett att fixa den där stacken men nu när värmen är på gång igen, fick jag lite fart. Jag vill nämligen inte stå där när det blir ännu varmare och alla flugor och bromsar har kläckts.
I vårt fall såg gödselstacken ut enligt första bilden när jag började och andra när jag var klar.
Det är numera belagt med dödsstraff att tippa sin skottkärra i högformation - gödsel är nog inte det enda som kan förbrännas i en gödselstack, det handlar bara om hur djupt man är villig att gräva....
Men vart kom då de äckliga krypen in i bilden?
Jag hade inte tagit många tag med grepen förrän jag träffade på denhär lille gynnaren:
Tyvärr har jag bara min mobilkamera att tillgå så bildkvalitén blir därefter. Jag var lite orolig att jag skulle sticka ihjäl den med gödselgrepen så jag satte den på ett fat medan jag fortsatte skyffla dynga. Efter en stund slutade jag vara sådär rysligt försiktig, hela gödselstacken verkade vara helt tokinfesterad med dem samt vad jag misstänker är sådana i larvstadie
När sedan gigantodaggmaskar och Tusenfotingar började drälla över fötterna, undrade jag om jag befann mig på inspelningsplatsen för ovan nämnda film. 'Do I step on fortunecookies?'
Efter att ha skyfflat runt halva gödselstacken, insåg jag att jag nog med gott samvete kan skippa dagens styrketräningspass. Studera stora läbbiga insekter med en 5-årings förtjusning är bara en bonus. Jag var tokintresserad av insekter som barn och min mamma hade en alltid lika intressant stund av fasa och skräck när hon tömde fickorna till mina snickarbyxor. Jag samlade på larver och skalbaggar huller om buller och hade mitt egna lilla zoo i trägården som bestod i att jag snodde alla lillebrors plasthinkar med tillhörande sandsilar. Hinkarna inreddes med grus, gräs och kvistar och silarna fungerade som lock som samtidigt släppte igenom ljus och syre. Sedan 'studerade' jag hur larverna blev tjocka och feta pga all sallad jag gav dem (norpad från mammas träggårdsland), övergick till att vara puppor och slutligen omvandlades till vad det nu var tänkt att bli. Ibland blev det fina fjärilar, andra gånger läskiga och konstiga skalbaggar mm. Mina föräldrar var sådär roade men lät mig hållas, försökte pappa städa undan alla insekterna, samlade jag bara på mig nya. Däremot blev det tvärstopp när jag släpade hem en burk med grodyngel som jag stolt placerade på fönsterbrädan i mitt rum. De konfiskerades omgående!
Slutligen blev stacken klar och det blev välförtjänt lunch på bänken vid stallväggen ihop med hästarna och min bok
och ja, jag åt allt det där. Jag må vara liten, men jag har en ganska stor aptit *ser ruskigt oskyldig ut*
Nu ska jag kasta mig i duschen och sedan ska jag hem till bästa vännen och fira hans födelsedag samt käka tårta. Nåde bästa vännen om det inte finns ordentligt med tårta sparad, inte för att jag är ett kakmonster, men bästa vännen är och jag kan riktigt se framför mig, hur han har kommit på att han ska spara en bit tårta till mig, lagom till att han nästan tryckte i sig sista smulan. Jag vet minsann hur det gick när jag bjöd på morotskaka ;) Här är enkel logik, finns det ingen tårta till mig så tänker jag ta med mig alla mina nya 'kompisar' från gödselstacken och låta dem flytta in i bästa vännens säng. De kommer trivas alldeles ypperligt där....
/Sanna fortfarande barnsligt fascinerad av läbbiga insekter, men vill numera ha dem på behörigt avstånd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar