Avskyr att vänta

Jag har tålamod med mycket, men att gå runt och vänta på att andra människor ska bestämma sig för om de ska anställa mig eller inte, är inte riktigt min grej. Jag blir lättirriterad och otrevlig och jag tycker inte om att vara det.
Jag var på anställningsintervju idag, exakt vad det gällde kan jag skriva ut senare, men det har med väktargebitet att göra - ja, jag vet, jag skulle ju inte göra det mer. Men faktum kvarstår, hyran skall betalas på något sätt och eftersom det inte precis står en lång kö av folk som tänker skänka mig pengar, utanför min dörr så är det bara att söka de jobb som står till buds. Jag har sökt ett annat jobb som jag mycket hellre vill ha. Men vad ska man göra när sniglar är snabbare än berörd arbetsgivares hanteringssystem? Jag har inte råd att säga nej till andra jobb under tiden och sedan spelar det ingen roll att det är jobbet jag helst av allt vill ha.

Jag var bara sådär nöjd med intervjun idag, fast de gånger jag bara har varit sådär nöjd, är de gånger jag har fått jobbet. Vågar dock inte hoppas för mycket denna gången, men nästa vecka vet jag definitivt besked och blir det av så kommer jag givetvis tala om var, annars spelar det faktiskt ingen större roll. På ett sätt hoppas jag att jag får det för det skulle innebära två roliga utbildningar och sådant är alltid nyttigt. Det hade i alla fall varit två bra och roliga erfarenheter att ha.

Nu ska jag ta tag i dagen!