Jag är på otroligt gott humör och äckligt nöjd med mig själv.
Jag och "sambon" har diskuterat pojkar idag, vi gör det ganska ofta, för det är sådant flickor gör.
"Sambon" efterlyste en pojke som tycker om att kramas, är snäll, omtänksam och pysslar om henne. Eftersom Sannan är en praktisk flicka så har hon gett bort bästa vännen till "sambon". Problemet är att jag glömde tala om det för bästa vännen så jag skickade just ett SMS om det hela, hoppas att han inte tar illa upp.
Nej jag meddlar inte i andras affärer, jag bara hjälpte till lite *ser extremt oskyldig ut* Det var bara ett litet oskyldigt förslag. Ibland behövs det sådana.
Själv har jag kollat av med bästa nätvännen om jag har satt orimliga krav på framtida pojke i mitt liv. Det tyckte inte nätvännen så då andades jag ut lite. Som vanligt fick jag även några kloka ord och åsikter med på köpet. Ja du har rätt vännen, jag är på väg någonstans i livet och det kanske inte blir så praktiskt. Men ska man verkligen försaka så mycket? Och hur länge står vi tvillingsjälar ut med den uppoffringen och utanförskapet? Tror inte det blir hållbart i längden, snarare destruktivt eftersom det kommer uppta så mycket av ens tid iform av tankar och funderingar.
Hm uppdatering: Bästa vännen har nog ifrågasatt min klokskap per SMS lite väl hårt här. 1) Sannan skulle aldrig ge bort någon ogenomtänkt! 2) Du har klart uttalat vad du vill ha för en flicka och "sambon" uppfyller kraven - inte vegetarian, inte hästgalen, tycker om hundar speciellt en viss ras. Lite äventyrlig och framåt men ingen yrhätta a la undertecknad. Tycker massor om att kramas. Har jag missat något? Jag ser inte vad som skulle vara problemet! Dessutom piggade det hela upp min "sambo" och hon behöver piggas upp, hon har varit alldeles tyst och nedstämd hela dagen. Vad ni två gör av det hela lägger jag mig inte i. Jag har bara levererat en lösning på ett "problem". medan ni klurar på om ni ska äta glass ihop eller vad som nu kan vara lämpligt så kan jag fortsätta klura kring mitt egna singelskap för just ikväll stör det mig något oerhört. Antagligen för att jag är så nöjd med allt annat
/Sanna som faktiskt inte brukar tussa ihop folk
fredag, januari 05, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar