Paniiiik!

Gaaahhh! ICA har slut på Coca Cola!!!! Har det någonsin hänt i världshistorien??? Vad ska den lilla Coca Cola-beroende Sanna ta sig till??? Jag känner hur väggarna kryper in på mig, hur svettningarna bryter ut och hur allt långsamt svartnar för mina ögon - eller kanske inte!!! Tur att Coop som ligger vägg i vägg med ICA hade Cola hemma! Det är nästan så att man knäcker sitt ICA-kort efter en sådan skräckupplevelse - hmpf!

Utöver den fruktansvärda chocken har det inte hänt mycket under dagen. Jag och vovven tog en tre timmar lång promenad. Det kändes väl inte som världens bästa idé att ge sig ut i skogen idag så jag lastade vovven och åkte in till St Hans backar. Vi inledde det hela med att ta oss runt backarna samt uppför och nerför några av de brantare ett par gånger för att vovven skulle få rasa av sig. Sånär på en enda hundägare som inte hade koll på sitt stora härke till hund så hade vi inga incidenter. Den stora vovven ville hälsa och leka med "min" vovve. Min vovve tyckte inte om honom och markerade det hela med ett dovt morr. In i det längsta hoppades jag på att hundägaren skulle fatta vad som pågick och kalla in härket. Jag stog högst upp på kullen och hundägaren långt nedanför på cykelbanan - hundägaren bara tittade. Innan något hann utbryta, vrålade fröken för sina lungors fulla kraft "KALLA IN DIN HUND!!!" Det hörde tydligen alla som befann sig i St Hans backar, trots stormen. Härket till hund tyckte visst inte om mitt vrålande, för den drog tillbaka ner till sin ägare. Dagens tips! Bara för att din hund är snäll och gärna umgås med alla hundar den möter, betyder det inte att min hund är snäll eller för den delen ska göra samma sak. Efter välbehövligt busande och lagom blöta och leriga, promenixade vi in till stan och hälsade på bästa vännen på hans arbetsplats. Den har nog aldrig varit så tom och öde som den var idag. Efter en välbehövlig paus med kexchoklad och Cola (ICA se och lär - Pressbyrån hade minsann Cola de med!!) Var det bara att knata tillbaka till ut till StHans backar, promenera igenom dem och slutligen komma till parkeringsplatsen och bilen. Vovven har inte rört sig många millimeter sedan vi kom hem, hon fick mat direkt när hon kom in och har sedan legat och snusat mycket nöjd i sin korg. Även jag är trött, så där härligt trött som man är i musklerna när man har hållit igång och varit hälsosam.

"Sambon" hade mockat och tagit in hästarna när vi kom hem så jag har precis kvällsfodrat och ska fixa lite käk till mig själv nu, sedan ska jag krypa ner en stund för nu var min lediga helg tyvärr slut och det var dags att åter dra på sig tidningskläderna och susa runt i den förbannade VWPolon. Spänningarna i axelpartiet har fortfarande inte släppt och jag ser inte fram emot fyra timmars kamp mot Polons sega styrsystem. Måtte ordinarie bilen bli färdig snart!
Det blir till att lyssna till stormen innan man försvinner till drömmarna hoppas att det har dämpat sig lite till senare...

/Sanna som inte ser fram emot att jobba i nattens stormväder