Men nu ska jag inte måla fan på väggen, jag är inte nere i en svacka än och jag är bara lite låg. 'Sambon' serverade mig just en mugg rykande hett Kvitten-thé och det brukar pigga upp mig. Vi har lite av ett thémaraton här varje dag. 'Sambon' dricker massor av thé och det gör jag också. För det mesta nöjer vi oss med att ha skytteltrafik mellan våra respektive rum, vattenkokaren och théskåpet, andra dagar gör den ena av oss en hel kanna och så är det bara att fylla på muggen efter hand. 'Sambon' märkte av min låga stämning redan när jag kom upp. Jag fick då en mugg av mitt absoluta morgonfavoritthé Russian Earl Grey, en av de få thésorter jag köper i vanlig ICA/mat-butik. Det är rätt kul hur vi läser av varandra här i huset och ger varandra små gester. Härom morgonen var 'sambon' inte alls pigg, då var det jag som gjorde en mugg pepparmyntsthé till henne (själv skulle jag aldrig dricka det, men hon tycker om det) Hon har haft en tokstressig vecka och jag har utan att ens fråga bara tagit hand om vovven och rastat och tränat. Förra helgen satte jag knappt min fot i stallet för då hade 'sambon' massor av tid och mockade, ryktade hästar och fixade foder. Vi kompleterar varandra bra. Jag trodde aldrig att det skulle bli så bra när jag gick över till hyresvärden och sa att jag ville hyra ut rummet som jag inte använde.
Fördelen med att vara lite småvissen är att man har legitima skäl för att bara gå och lägga sig igen och det gjorde jag. Somnade återigen med en bok över huvudet... Jag är fullständigt hopplös. När jag bodde hemma turades mina föräldrar om att lirka bort böckerna och det har inte blivit ett dugg bättre genom åren. Jag vet inte vad det är med att gå och lägga sig i en säng och läsa en bok som är lika med att jag ett tu tre sover med boken över huvudet. Man får vara glad att det inte är allt för tunga böcker. Jag har dock somnat med den stora blå lagboken över skallen, men det har jag förstått att juridikstudenter gör för jämnan så det kanske inte är så farligt. Nå nu var det en mycket trevlig bok jag somnade i och sedan var jag borta i lala-land en bra stund. Det var ett trevligt besök, men det har det iofs varit ett tag nu. Mardrömmarna har hållit sig väck och det är jag väldigt glad för. Då sover jag bättre och mår bättre.
Nu har jag fått i mig mitt thé och även om jag fortfarande känner mig lite vissen så känns det ändå som att där nog finns ork att ta tag i saker. Det har faktiskt hjälpt mer än många kan tro att ha denhär bloggen och skriva lite när det känns tungt. När allt är nerskrivet och man trycker på post-knappen så är det tunga överfört till datorn och då blir allt lite lättare igen.
Men lite vissen är jag allt - vi satsar på att det är en förkylning!
/Sanna - känner sig lite nere för dagen!

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar