Yes!!!!!

Jag har garanterat mig en sovmorgon imorgon :) Första riktiga sovmorgonen på jag vet inte hur länge, antagligen var det någon gång i spetember medan hästarna fortfarande gick ute om nätterna som det hände. Var precis och lämnade tillbaka hyresvärdens lånehund och frågade om de kunde tänka sig morgonfodra imorgon och släppa ut, bara jag ställde fram allt utanför boxarna. Det var tydligen inga problem alls och jag har nu en lång mysig sovis att se fram emot, synd bara att man inte har sällskap (lång mysig sovis med huvudet på någons axel - tillbaka till verkligheten nu, tack!), men man kan inte alltid få allt. Funderade under morgonpromenaden på om det kan tänkas vara möjligt att jag får sovisar varannan helg när jag är ledig från tidningsbärarna, det hade varit otroligt skönt att slippa upp och verkligen få sova ut. Ska fråga när jag ser dem ute, de går säkert med på det och om inte annat så kanske inneboende kan hoppa in lite nimnt. Men sovmogon behöver jag, känner hur kroppen skriker efter det.

Hur mycket jag än tycker om hundar så var det otroligt skönt att lämna över kopplet nu för en stund sedan. Det är ju inte värdens hund, den tillhör en bekant till dem som vistas längre perioder utomlands. Vovven är gammal och det har inte varit några direkta regler som har gällt för den under många år. Det värsta jag vet det är hundar som drar och denhär har en hel sele att lägga sin tyngd i och dra iväg med en. Den har dessutom en förmåga att hela tiden hitta äckliga saker som den försöker smaska i sig. Den luktar fruktansvärt illa i munnen och kliar, ruskar på sig och tvättar sig konstant, när den inte sover. Munnen tror jag är en kombination av tandsten och att vovven tillåts äta äckliga saker. Kliandet och ruskandet misstänker jag beror på någon form av utslag eller dyligt i pälsen. Jag har inte forskat djupare i det, men konstaterade att den hade liknande redan i somras. Nu till den känslokalla biten - tänker jag göra något åt det? Nope, jag har haft djur omkring mig i alla år. Jag har alldeles för fullt upp med mitt eget för att engagera mig i andras djur. Det är en förmåga man utvecklar efter åratal i olika inackorderingsstall. Jag ger råd och tips, när jag är ombedd, i övrigt håller jag tyst. Både häst- & hundvärlden är fulla av människor som påhyvlar en tips, råd & åsikter utan att vara ombedda. Träna och sköt ni era hästar och hundar på ert sätt så tränar och sköter jag mina på mitt vis.

Nu ska jag faktiskt krypa ner en stund, för jag har varit uppe och stökat hela morgonen. Ska krypa ner i sängen med en av mina många chokladaskar som jag fick i brevlådorna igår. Folk är så gulliga, de hänger ut små påsar med små paket till oss tidningsbärare till jul. Igår hade jag en hemult stor hög med chokladaskar. Ni anar inte hur glad man blir över människors omtanke när man bråkar med en tidnings som inte vill ner i lådan, ger upp tittar ner för att se vad det är som ställer till det och å ligger där ett paket adresserat till "tidningsbäraren". Jag har i min tur påhyvlat mina gäster en stor del av askarna. Jag har ju äntligen gått ner och choklad är en av mina allra största svagheter när det gäller godis och när det gäller godis har jag noll karaktär. Bättre att ge bort dem till någon annan så kan de ha problem med vikten istället ;)
Men sängen var det juh! Det blir jag, chokladasken och lydnadsboken jag fick av inneboende. Sedan ligger fortfarande Yrke:Polis (ja jag vet jag är fortfarande inte klar med den) samt Satansverserna, kvar på sängbordet. Så jag har sysselsättning, tror bestämt att jag ska slumra lite mellan varven. Varför bryta en 15-årig tradition av att spendera hela juldagen i sängen? Har ju redan fuskat genom att vara uppe ett antal timmar under förmiddagen....

/Sanna *tar chokladasken och knatar mot sängen*