Jag sorterar och kastar saker, jag är väldigt bra på att kasta saker och tycker att det är en rätt trevlig sysselsättning. Det här är en förmåga som jag har utvecklat till perfektion pga mina föräldrar. Båda är nämligen den värsta sortens hamstrar, de sparar på allt - ALLT! Min mamma spara på saker som kan vara bra att ha till diverse olika pyssel och projekt. Det kan innebära allt ifrån små vackra band och knappnålar till gigantiska träskåp. Sedan har hon nojja på att allt ska matcha vilket betyder att sist jag kollade så fanns det i alla fall fyra kompletta färguppsättningar av dukar, kuddar mm i hennes hem. Min pappa slänger helt enkelt aldrig saker eftersom han ser värde i allting. Jag har försökt förklara att man inte kan göra det. Men hur i hela friden ska man få någon att begripa att det inte är något värde i den där förbaskade porslinsfiguren eftersom ingen är beredd att betala för den?
Pga mina föräldrars ständiga hamstrande har dottern då utvecklat en förmåga att kasta. Detta eftersom att det annars väldigt snart skulle bli överfullt i vart enda skåp. Det som är det mest intressanta är att mina föräldrar aldrig har märkt att saker och ting försvinner mellan varven. Sedan jag flyttade hemifrån (mycket länge sedan) har det gått överstyr i respektive förälders hem. När min mamma skulle flytta för ett par år sedan, bad hon om hjälp att flytta allt hon hade på vinden. Jag och dåvarande greppade arbetshandskarna och drog dit för att mötas av en vind fullproppad med "bra att ha" samt framtida projekt. Mamma portades snabbt ifrån vinden och när vi var klara ett par timmar senare var huset för grovsopor fullt, utanför mammas hus stod en gigantisk hög som Myrorna skulle komma och hämta och i det stora släpet som mammas särbo hade hyrt för att frakta allt skräp, stod det en liten hög möbler och 5 flyttkartonger - nämnde jag att jag är bra på att kasta? ;)
Min fars hem går det inte att röra sig i och han brer dessutom ut sig i farmor & farfars gamla sommarstuga med två tillhörande friggebodar och två källarförråd. Med tanke på att gubben börjar komma lite till åren, har lite halvskröpplig hälsa samt att min bror bor i USA kan man med lätthet känna panik då man sitter och funderar på vad det hela innebär för egen del, den dagen jag står själv och ska reda upp det hela. I dagsläget har jag bara en lösning och den heter container. Samt att jag antagligen kommer behöva fixa fram en släp för att transportera tillbaka all den materiel som min far av någon anledning har hemma och som tillhör hans arbetsplats - visserligen lätt överdrift där, men tro mig, sist jag hjälpte till att sortera och samlade ihop de grejorna så var det ju inte den lilla högen som låg på golvet. Någon förrådsnisse kommer tro att det är julafton så mycket kan vi vara överens om.
Det värsta med att ha hamstrar till föräldrar är att de mellan varven försöker påhyvla mig lite av deras skräp. Min mamma har dille på att komma med gamla dukar, lampskärmar, konstiga pryttlar till köket, kläder som hon anser att jag kan ha i stallet och sedan kan nog listan göras evighetslång, men jag håller mig där. Jag vill inte ha hennes gamla dukar och hemska lampskärmar (har dessutom inga lampor som man kan byta skärm på). Mitt kök är det rysligt gott om pryttlar i som det är, eftersom jag har ett stort matlagningsintresse, men bara saker som jag har nytta av och faktiskt använder! Slutligen på kapitlet stallkläder, jag köper de kläder jag behöver till ridningen i ridsportsbutiker. De kläderna är anpassade och sydda för den typen av ridning jag bedriver/bedrev och jag är fullt nöjd med det - behöver inga andra. Mamma blir alltid lite småstött när man inte blir överdrivet entusiatisk över hennes medhavda grejor och brukar avluta sin genomgång av grejorna med - "släng det du inte vill ha" Sista gången hon dristade sig att dyka upp med en hög bråte vid min dörr tog jag samtliga bärkassar och gick raka vägen ut till containern - hon förstod då, äntligen, att jag inte vill ha saker som jag inte har bett om.
I samband med att jag var upptagen med att separera i våras passade min mamma på att dumpa hem ett antal flyttkartonger med prylar. De kartongerna har jag sorterat idag. Det är väldigt snällt av föräldrar att spara saker från ens barndom - men vart enda gossedjur, vart enda spel och vart enda skolhäfte? Det är barn på ett barnhem i Ryssland som kommer bli väldigt glada, för imorgon ska jag gå till posten och skicka dem en hel låda fina gossedjur, pussel och spel. Av fem lådor är det en kvar och det finns nu massor med plats i förrådet för inneboendes pryttlar som hon är och hämtar när hon slutstädar sitt gamla rum. Nu har jag haft paus från sorterandet länge nog och jag ska ta det sista. Jag är medveten om att jag kan verka lite bortskämd och otacksam för de som aldrig har träffat mig eller mina föräldrar. De som träffar mig och som dessutom har träffat mina föräldrar vid något tillfälle, ligger antagligen och vrider sig i skrattplågor, eftersom det inte är första gången jag raljerar över mina föräldrars hamstrande. De har dessutom sett vad föräldrarna har kommit kånkande med genom åren och lider med mig.
/Sanna som har hamsterförbud i sitt hem!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar