Sjukskriven

Jag har under en längre tid mått mindre bra. För ett par dagar sedan upplevde jag det som om att jag satt på ett skenande tåg utan bromsar. Det värsta var att den där berömda och omtalade väggen började skymta långt borta i fjärran. Efter många om och men insåg jag att det här kommer jag inte reda ut, jag kan ingenting om tåg och ännu mindre om bromssystemen. Jag kommer att krascha in i den där väggen om jag försöker laga dethär på egen hand. Efter tusen våndor ringde jag till Vårdcentralen och fick tid. Idag var jag där och fick prata med en läkare om sömnbesvär mm. Läkaren frågade hur mitt liv hade sett ut det senaste året och jag gav en så kortfattad redovisning jag bara kunde. När jag var klar, tittade läkaren på mig med stora ögon och sa:
"Att du fortfarande står upp är mer än imponerande!"
Jag ska nu ta det lugnt i tre veckors tid, jag ska bara fokusera på att skapa fasta rutiner. Jag får bara göra enkla saker och lösa en sak i taget. Jag ska sova så fort jag känner mig trött och äta på regelbundna tider. Träning var tydligen mycket positivt så det får jag hänge mig till så mycket jag bara kan, vill och orkar. Det känns som om någon har lyckats ta sig ombord på det där jäkla tåget och börjat laga bromsarna. Det var en otrolig lättnad att höra att det faktiskt var OK att må kass. Jag är uppvuxen och fostrad med att man ska inte klaga, man ska bita ihop och kämpa på. Det var som magi att höra att det är helt naturliga reaktioner på 12 långa tuffa månader och att jag får må dåligt och jag visst ska kämpa men inte på det tunga sätt som jag hitentills har gjort. Jag ska krypa ner och sova en stund nu sedan ska jag ta in hästarna och göra doktorn till viljes och äta en ordentlig middag.
Bloggen blir nog rätt tråkig ett tag framöver är jag rädd, jag hoppas att ni ursäktar det ett tag. Kan jag bara få lite luft under vingarna så ska jag snart återgå till att redogöra min syn på olika små saker som pågår runt omkring mig...