Idag har jag ätit lunch ihop med en för mig mycket god vän.
Han är bara hemma på en kort visit så det blev bara lunch idag, annars hade vi egentligen bestämt middag. Men man får inte alltid som man vill.
I vanliga fall när han är hemma fikar vi mellan varven och det brukar vara mycket trevligt och det var det idag också. Vi skrattade mycket trots att vi pratade om allvarliga saker. Vi hade en lättsam ton och han fick mig att se mycket hopp kring framtiden.
Varför han är en så god vän?
Han är rak och ärlig. Han ger mig feedback även när jag inte vill höra den. Han gör det sakligt och även om det är personligt, mycket personligt så känns det aldrig som ett angrepp utan som i välmening. Han vågar dessutom stå lugnt kvar när mitt humör briserar.
Jag hoppas bara att jag kan vara lika mycket vän tillbaka.
Annars har veckan mest gått i svart och en massa idiotiska saker stjäl min studieenergi. Mycket irriterande och frustrerande så jag tänkte nu sätta igång och få lite gjort innan jag är hopplöst på efterkälken.
