Det tog sin lilla tid men idag var jag och personen jag skulle ha tränat ihop med hela hösten äntligen på Gerdahallen och på ett boxpass. Pga orutin hos sparringpartnern så var vi på ett baspass och det var nog tur det för han såg lidande ut redan efter uppvärmningen.
Det gick faktiskt riktig hyfsat - fast jag är lite orolig - hur står det till med matematiken egentligen, när blev det så svårt att räkna till fyra? ;)
I alla fall gick allt bra tills det var dags för sparkserier. Här följer ett litet tips....
När man ska sparka på en mitz som mitzhållaren håller relativt nära golvet, då siktar man mitt i mitzen.
Siktar man i underkant så hamnar man snart under mitzen och då händer det som hände ikväll inte bara en utan två gånger - mitzhållaren får sitt knä insparkat. Jag kommer ha ett stort blåmärke imorgon vännen ;)
Jo och så en sak till, jag bryr mig inte om att instruktörerna säger att det är mitzhållaren som bestämmer hur hårt det får slås och sparkas. Jag är där för att träna och lämnar jag lokalen och har energi och ork kvar har jag inte tränat tillräckligt hårt. Min version lyder - kan mitzhållaren inte hålla emot. Då får mitzhållaren gå över och pumpa upp lite muskler i styrketräningshallen i salen brevid för jag kommer slå och sparka med full kraft, jag är som sagt där för att träna.
I övrigt flyter saker och ting på - så bra att jag faktiskt kommer komma i säng innan midnatt - har inte hänt på evigheter
