Måste vara något av det mest otacksamma man kan vara mellan varven.
Idag var det tävlingar på min hemmaförening och tydligen var det kris och panik med funktionärer. I torsdags satt ansvariga och ringde runt till föreningens medlemmar. Jag ställde upp som funktionär på samtliga tävlingar under vintern/våren detta året och innan jag och exet gjorde slut så fick jag tom med honom vid ett tillfälle när det var kris med banpersonal Detta är en bedrift med tanke på att jag fick en kille som är totalt i avsaknad av hästintresse, att gå med på att stå i ett iskallt (januari månad) ridhus i cirka åtta timmar, bära hinder, lyfta tillbaka nerrivna bommar samt kratta grus. Han yttrade dessutom inte ett enda negativt ord på hela dagen. Med dessa bidrag tycker jag att jag har gjort en hel del med tanke på att det är heldagarsinsatser ifrån min sida. Under sommaren och hösten har jag inte engagerat mig, mest för att jag har haft så mycket annat som har kolliderat och upptagit min tid. När telefonen ringde i torsdags så tänkte jag först svara nej, men tog sedan chansen att komma hemifrån och träffa folk.
Givetvis drog jag en nitlott denna gången. Tävlingarna brukar starta 09 men pga många starter var första start flyttad till 08. Jag måste vara där en stund innan eftersom jag sitter i domartornet och för det mesta sköter antingen resultatinmatningen i datorn alternativt tidtagningen. Det innebär att jag måste upp tidigt för att hinna fodra hästarna, äta frukost och slutligen släppa ut hästarna innan jag beger mig iväg för jag bor långt bort ifrån klubben jag har valt att tillhöra. Kommer dit i tid och är på gott humör, och blir på ännu bättre när det första jag möter är en av mina favoritdomare. Kommer sedan in och möts av en person vars första kommentar efter godmorgon är något beskt om hur det minsann alltid är samma personer som ställer upp och aldrig får något tack och att det är för jäkligt att man alltid måste ringa runt för att folk ska ställa upp. Här hade jag kunnat släppa loss mitt humör, men jag hade varit ordentlig och druckit thé för att vara vaken och trevlig. Påtalade med ett brett leende och vänlig ton att det visst var för jäklig men inte konstigt när man ständigt fick den typen av kommentarer som tack för sitt engagemang. Log ännu bredare, tog papprena jag behövde och försvann upp i tornet för att kolla att datorn var igång och repetera eftersom det som sagt var ett tag sedan (april/maj) jag hanterade resultatprogrammet.
Jag kräver inte medalj för att jag ställer upp, jag är fullt nöjd med det som min klubb ger sina funktionärer, under en tävlingsdag får vi frukost, lunch, eftermiddagsfika och "röjnings"mat (sista käket innan hindermaterialet plockas undan efter avslutad tävling) vi får även funktionärspoäng som kan användas till att kvittera ut klubbjackor/tröjor samt utrustning till hästarna såsom täcken mm i klubbens färger med text och logga. Man kan även använda poängen till att betala startavgiften vid deltagande på hemma tävlingar. Som sagt jag klagar inte alls, jag tycker att det är jättebra, men jag blir faktiskt lack när vissa anser sig ha rätt att gnälla på mitt engagemang. Jag kan omöjligt vara där varenda tävlingsdag, det kostar mig bensinpengar som jag inte har att ta mig dit, jag går i skolan och måste plugga, tidigare jobbade jag varannan helg och kolliderade det så gick jobbet givetvis före. Jag ställer upp när jag kan och då vill jag slippa höra den typen av kommentarer. Jag tillhör de puckade människor som har svårt att säga nej när folk ber mig om hjälp och får dåligt samvete när människor kommer med den här typen av pikar, trots att jag inte borde ha det eftersom jag har ställt upp tidigare. Beviset är ju tydligt när mina funktionärspoäng räckte till att beställa en klubbjacka av vintermodell och det är totalt 2500 poäng och då har jag poäng över. De poängen har jag samlat ihop sedan januari kommer inte ihåg hur många man får per gång, men det rör sig om 200 eller något i den stilen.
Damen samarbetade förresten inte för fem öre klockan 05.30 i morse. Hon låg fortfarande ner i boxen när jag kom in och vägrade att gå upp, inte ens äpplen fick henne att dra sin trötta rumpa upp ur bädden. Lite mer än en timme senare hade hon fortfarande inte masat sig upp. Jag har en häst som tar sovmorgon - vad gör man?
Jag kunde ha sparkat upp henne oh slängt ut henne men varför ska hon bli lidande för att 200 ryttare prompt måste tävla hoppning en tidig lördagsmorgon, jag valde att låte henne vara och ringde till min hyresvärd mellan två tävlingsklasser och bad dem släppa ut henne. Jag erkänner, jag skämmer bort min häst i vissa avseenden...
