Tankar

Ny inriktning!

2011-12-27T18:28:00.001+01:00

Härom dagen basunerade jag glatt ut att jag kom i Lyckans jeans. Den glädjen blev kortvarig. Det må vara så att jag gjorde det men ska jag vara ärlig är det förvånande att det gick alls. Medan Lyckan tillhör de som har begåvats med platta, uthålliga och seniga muskler så är jag tvärtom. Jag har den där bulliga muskeltypen, de är enligt mina träningsböcker, explosiva men inte nödvändigtvis uthålliga. Strunt samma de är borta i vilket fall som helst!

Fettet har satt sig som en klump runt överkroppen och jag känner mig otymplig och äcklig. Nytt, helt stillasittande jobb och matvanor som har gått från halvhyfsade till katastrofala är grunden. Lägg där till mindre rörelse på fritiden och gratulerar - blimpstadiet har inträtt!

Bloggen får under en tid bli träningsblogg, jag måste ha något som piskar mig framåt och påminner mig om att jag har en viktig uppgift framför mig!

/Sanna som känner sig blimpig.

Varför göra det så svårt?

2011-11-15T22:24:00.003+01:00

Satt och pysslade och hade en av TV3s senaste programsatsningar igång i bakgrunden. Har inte sett programmet tidigare. Bara att av misstag råka se reklamen för det, avskräcker rejält. Nu var det som sagt bakgrundsbrus och efter ca 1 minut formulerade jag frågan som utgör titeln på inlägget.

Varför göra det så svårt? Om man nu har en hälft som beter sig som ett spån, varför sparkar man bara inte ut eländet och skonar sig själv känslomässigt? Jag får väl tolka det som om jag är gammal och tråkig som ställer de frågorna. Till programmets försvar får man väl säga att tjejerna som har anmält sina killar till att vara med, inte framstår som om de tänker några djupare tankar.

Jag förstår inte varför man vill delta i den typen av program. Behov av att synas? Kan man verkligen inte komma på ett bättre sätt i så fall? Jag kan bara konstatera att programmet var så pinsamt dåligt att det inte ens fungerade som bakgrundsbrus och att samtliga deltagare och programledare är så pinsamma att man får rysningar och blir lätt irriterad å deras vägnar över att de gör bort sig i TV.

/Sanna som bara har ett säger ett enda program som hon kan tänka sig att vara med i - Bygglov!

Klapp på axeln

2011-09-23T10:20:00.001+02:00

Dagens första föreläsning blev inställd. Jag tillät mig själv att snooza i 30 minuter sedan gick jag upp, tog båda hundarna och joggade 3 korta kilometrar på stranden.

Jag är världens segaste på att sparka mig själv i häcken och konditionsträna. Dagens besök på badrumsvågen, kommer motivera länge.

Känner mig Londonfet och då har jag över 20kg innan jag når dit men varför vänta tills man rasat helt?

Idag tänker jag ge mig själv en mental klapp på axeln för att jag sprang i gryningsljuset och fick en bra start på dagen.

/Sanna

Skulle inte tro det!

2011-09-22T01:24:00.001+02:00

Berättade för en kollega på frukostrasten att jag hade blivit tvungen att köpa en hylsnyckelsats och han svarade med att jag var porrig...

Jag är vare sig genusfixerad eller allergisk mot mindre rumsrena skämt men jag fattade inte vad det var som var så porrigt med att köpa verktyg.

Jag lyckas helt enkelt inte fatta kopplingen. Vad är det som är så porrigt? Är det den urgamla debatten om att göra saker utanför sin traditionella könsroll? Jag blir bara trött.

/Sanna, inte det minsta upphetsad över hylsnycklar

Bra dag!

2011-09-12T06:51:00.002+02:00

Det var länge sedan jag kände glädje och förväntan i samband med att köra till jobbet. Nu finns den där och det är helt underbart! Vilken skillnad det är att åka till jobbet med ett stort leende på läpparna och laddad inför dagens uppgifter.

Jag är väl medveten om att det kommer komma dagar då man svär högt, vill att onda saker ska hända personen som uppfann det datasystem jag kommer jobba mest i och tycka det mesta är skräp. Man kan inte älska sitt jobb alla dagar.

Men just nu flyter jag på glädjen över nytt, spännande, intressant och roligt. Låt mig få göra det ett tag. Jag sällar mig till er övriga sedan.

/Sanna som drar iväg till jobbet.

Hur hamnade jag här igen?

2011-09-02T03:59:00.002+02:00

Klarvaken, mitt i natten, sönderstressad. Har tusen tankar i huvudet och Lyckan är bortrest så jag känner mig vilsen, ensam och ledsen. Skulle behöva en Lyckan-kram nu.

Hur kunde jag hamna i stressens vansinniga värld igen? Hur kunde jag återigen hamna i ekorrhjulet med tusen löften måsten, tid som inte räcker till och ångesten över att inte duga som ställer till det värre än någonsin. Jag som tyckte jag var försiktig, jag som tyckte jag tänkte efter.

Helgens verksamhet kan jag inte göra något åt, jag har lovat och de löftena kommer jag att hålla. I övrigt tänker jag ställa in så många av höstens aktiviteter som jag bara kan. Jag orkar inte, jag har inte tid, jag har inte råd så enkelt är det.

Jag har ångest nog över gångna månaden, havererad bil som enligt verkstadskillarna kommer kosta mig åtskilligt och egentligen borde jag kanske ta rådet, skuldsätta mig och köpa en ny, eller fortsätta betala verkstadskostnader på en bil som snart inte är värd något och köpa något annat om ett år när det ser lite bättre ut men jag får mindre i inbyte om jag ens får något.

Massor att fixa med skolstart, nytt jobb och allt det vardagliga och jag känner att jag snurrar runt mig själv. Känner att det är dags att städa lite. Jobb, skola och hundträning i den ordningen och banta rejält i det sistnämnda, inte vara så spretig. Denna hösten blir det fokus på lydnaden och så lite hobbyagility. Det är nära till klubben och jag slipper fara som en tok överallt.

Jag är glad att jag märker att det skenar, jag är glad att jag kan fatta beslut och förhoppningsvis få stopp på eländet innan det går överstyr och det är inte så lång tid tills lyckan kommer hem och jag kan få den där kramen.

Sanna som lider av Knyttet-vibbar och inte kan sova.

Tankeställare

2011-08-13T21:42:00.002+02:00

Jag är en sådan där människa som lätt gror igen lite mellan varven. Jag är inte överdrivet intresserad av mode, kläder, smink och hår. Skor däremot har jag en konstig kärlek eller snarare besatthet av, fråga mig inte varför.

Ibland behöver man en kommentar för att inse exakt hur mycket man har grott igen. Den kom härom veckan från Lyckan som tyckte jag var ovanligt uppklädd. Jag hade rena jeans, pikétröja och en enkel långärmad tröja. Håret uppsatt i svans och hade lyckats skrämma fram mascaran från sin slumrande plats i badrumsskåpet...

Det är inte uppklätt att ha rena jeans på sig, det är normalt och då började jag fundera och kika i garderoberna. Jag kom fram till att jag har kläder för hundträning, träning av mig själv, hundutställning och fest. Nästan inte ett enda plagg som kvalade in på normalt vardagsliv. De få plagg som kanske en gång hade kunnat läggas i det facket, var tragiskt urtvättade, slitna eller ruskigt omoderna.

Jag insåg att jag genom åren har drabbats av förbannelsen av att ha arbetskläder och en väldigt tidskrävande fritidssysselsättning. Det blev till att rensa ut en redan skral garderob och styra upp verksamheten. Jag var verkligen ovanligt hård också, tidigare år har jag sparat saker och tänkt att det kan användas vid vissa tillfällen men när de tillfällena väl kommer så inte sjutton använder man det man har sparat.

Inte använde jag en gammal tjock långärmad t-shirt och gamla träningsbyxor i somras när jag målade om huset! Jag stod i shorts och bikinitop och försökte låta bli att svettas rakt ner i färghinkarna. Både bikinitopen och shortsen kommer kasseras när säsongen är över, om den inte redan är det. Regnet har öst ner i en vecka och det har varit löjligt kallt.

En redan skral garderob blev alltså efter utrensning skralare. Det är tur att det pågår reor just nu. Det som är ännu mer märkligt är att jag som aldrig någonsin, har lyckatst göra reafynd, i år har gjort flera. För det är bra fynd när varorna är nersatta med 50-70%! Fynden har kompletterats med lite enkla basplagg och nu har jag rent plötsligt en enkel men variationsrik garderob.

Förhoppningsvis får jag bra kläm på det här med att ha privata arbetskläder på jobb under hösten och förhoppningsvis vänjer sig Lyckan och slipper se sin sambo toffla runt i annat än enbart joggingkläder alternativt skitiga hundträningskläder. Det är liksom hög tid att putsa upp sig lite.

/Sanna som nog har grott igen väl mycket det senaste året

Drevet går

2011-08-04T21:08:00.004+02:00

Har följt den väldigt urspårade mediabevakningen av SJ och konduktören som kickade en 11-åring av tåget. Bäst är väl ändå hur aftontabloiderna ska vaska ur ämnet till max uppmanar oss läsare att komma in med våra egna historier. Människor hörsammar och det är just historia de kommer släpandes med. En numera 18-årig tjej berättar hur hon för ett antal år sedan, minsann blev avslängd och pappa fick komma och hämta.

Jag får osökt Monty Pythons-gängets replik "You were lucky!" i huvudet. Själv blev jag avslängd som värnpliktig i Laholm och det var sista tåget för kvällen i norrgående riktning. Kompaniets otrevliga och snåla adjutant hade nämligen lekt med biljettsystemet och räknat ut att värnpliktskortet gällde tom Ängelholm och då behövde han bara betala för biljett mellan Ängelholm och Halmstad som var resans slutmål.

Förfarandet var godkänt av SJs biljettförsäljningspersonal. Konduktören godkände det också. Extrakontroll-personalen däremot, var av helt annan åsikt. De krävde mig på 300:- för en ny biljett. Jag hade inga kontanter och eftersom vi är och rotar i historien så gick det på den tiden inte att betala med kort på tågen. Följdaktligen blev jag ombedd att gå av tåget i Laholm, av alla jordens ödsliga hålor.

På den tiden hade SJ fortfarande en bemannad kundservice (tror inte att de har det sent om kvällarna numera) som jag efter mycket om och men fick tag i och som faktiskt gick att resonera med. De noterade allt, skickade en taxi och jag anlände, visserligen ett par timmar försenad men hela vägen fram till vakten. Sådana händelser, i kombination med lokala kollektivtrafikens aldrig fungerande verksamhet, gör mig till en flitig nyttjare av egen bil.

Jag åker i vuxen ålder, aldrig med kollektiva transportmedel, om jag kan undvika det. Kalla mig gärna miljöförstörare, själv ser jag det som själavård. jag slipper bli irriterad övar att någon skamlöst tar mina pengar utan att leverera en vara inom ramen av godkändhet. Inte kan jag få mina pengar tillbaka heller för jag har varit dum nog att betala till något som verkar stå utanför alla konsumenträttigheter.

Skillnaden på mig och 11-åringen är väl också just det. Jag är vuxen, jag har ett betalkort, mobiltelefon, jag kan argumentera för min sak och jag kan, för det mesta, klara mig själv. Jag tycker det är oansvarigt att sätta av yngre tonåringar på en station i ingenstans. Jag tyckte iofs att det var oansvarigt av SJ att sätta av mig som värnpliktig, på en station, varifrån det inte gick fler tåg den kvällen. Skillnaden var att jag var 18 och hade helt andra möjligheter att ta mig fram.

Däremot tänker jag inte rodda djupare i saken än så. Ja, det var hemskt att konduktören var av åsikten att flickan såg äldre ut, följde gällande regelverk och satte av henne på närmsta station. Ska man vara lite krass så tycker jag att det mediala efterspelet är betydligt hemskare. Uppkäftiga reportrar ringer till SJs pressansvarig och talar om att det konduktören har gjort är brottsligt och släpar fram historier som är så gamla att man häpnar. Konduktören har jagats med mediala facklor, liar och högafflar och flytt fältet.

Ännu mer intressant blir det att damen som tog hand om flickan, släpade hem henne och lät henne sova på soffan som ett annat upphittat bortsprunget husdjur, hyllas som hjälte. Jag blev, till skillnad från de som levererar lovsånger, irriterad på människan. Vad är det för fel på en människa som hittar en förvirrad och ledsen människa, förstår vad som har hänt och inte ringer polisen?!? Medmänniska i all ära men hur tänkte hon?

Jag ska nog lämna ämnet nu. Jag blir bara irriterad. Lika irriterad som alltid när jag befattar mig med kollektivtrafikens varande och icke varande och funktion. Bättre att släppa det med ett konstaterande att våra aftontidningar är lika motbjudande som vanligt i sin jakt på nyheter.

/Sanna som aldrig skulle drömma om att betala för att läsa aftontidningarnas "nyheter"

Den stora upprensningen

2011-08-02T08:40:00.003+02:00

Det ska bli stora evenemang en kvarter ifrån det lilla huset. Jag har inte tänkt så mycket på det men så var det något i min ögonvrå som fångade min uppmärksamhet. Det putsas, fejas och donas i var enda trädgård längs gatorna i kvarteret. Det är något helt enormt! Man skulle kunna tro att varenda trädgård görs redo för fotografering och publicering i närmsta trädgårdstidning.

Jag var tvungen att fråga min granne som för övrigt bygger hus och har en tomt som ser ut som tomter gör när man bygger hus. Han bara skrattade lite och sade att han hade lagt märke till det beteendet han med. Lyckan var av åsikten att det var väl inte fel om det såg snyggt och prydligt ut när halva kommunen använder kvarteret som parkeringsplats. Det har Lyckan helt rätt i. Det blir dock lite komisk när man ser en annan, renoverande, granne, stapla om en spillhög med brädor i syftet att det ska se prydligt ut. Bryr vi oss verkligen så mycket på vad främmande människor tycker om oss?

I vanliga fall brukar jag vara helt immun mot dylika masspsykoser men igår fan jag mig själv, tillsammans med Lyckan, göra en rejäl uppryckning av husets framsida. Inte för att det var särskilt risigt på något sätt men rabatter och ogräsrens har fått stå tillbaka lite under sommaren. Målning av huset har gått före och det har bara skett grovrensningar för att hålla undan det värsta. Nu är det pedantrensat och vi har lite kvar att avsluta idag men sedan är det verkligen superfint.

Problematiken med att göra superfint i trädgården och rensa upp efter tidigare ägare till huset, är att man får väldigt mycket trädgårdsavfall. Tunnan för det är fylld till bristningsgränsen och den tömdes av kommunen igår, två veckor till nästa tömning. Jag tyckte att jag var smart som tog skottkärran till hjälp men nu är även den fylld. Dagens i-landsproblem kan man tycka. Jag vill dock inte ha en trädgårdskompost. Sådana attraherar sniglar och på hösten får man utan att be om det, igelkottar.

Sniglarna avskyr jag, kottarna däremot, hade gärna fått bo här, om det inte vore för hundarna. Den grå odågan, hanterar igelkottar som en boxare hanterar boxbollar. Jag tycker att det är ett väl hårt öde för sympatiska igelkottar så jag hjälper dem gärna förbi vår tomt innan de upptäcks av hundarna.

Medan jag gick där och rensade, funderade jag på varför vi bryr oss vad andra tycker om oss. Jag kom fram till att jag egentligen inte bryr mig ett smack. Däremot insåg jag att jag är väldigt stolt över vårt lilla hus. Husköpet är den största investering vi någonsin har gjort och någonsin kommer göra. Klart jag vill att alla som ser det, oavsett vem det är, ska tycka det är jättefin och bra investering. För att få det medhållet, måste det presenteras i en bra form. Formen är välunderhållet och prydligt.

Intressant hur man kan vrida och vända på en tanke.

/Sanna som kör upprensningsheat nr2 idag

Sommaren får gärna vara över nu

2011-07-31T11:46:00.002+02:00

Nä jag är ingen glädjedödare. Sommar är skönt, man behöver inte se ut som en michellingubbe och ständigt leta efter torra vantar och kängor. Hundägarskap med aktiva hundar, har en tendens till att skapa garderob modell större av de varorna.

Denna sommaren har gått i otålighetens tecken. Jag börjar mitt nya jobb i september. Jag ser fram emot det och var jättebesviken när min nya chef ringde och berättade att jag visserligen hade fått en av de få fasta tjänsterna som annonserades ut men att det innebar att jag inte skulle börja förrän till hösten. Överkvalificerad till att sitta i växel var jag visst -tsss! Jag hade kunnat göra det för halva lönen, bara jag kom ifrån mitt, för ett kort tag till, nuvarande jobb!

Hela sommaren har sniglat sig fram och jag har fyllt den med mängder av projekt. Jag håller på att avsluta min andra målsättning för semestern och på onsdag börjar den stora nedräkningen. Då har jag exakt 10 pass kvar på nuvarande jobbet. De kan inte försvinna fort nog. Efter det har jag 1,5 vecka ihop med Lyckan innan han drar på vidareutbildning med sitt jobb och jag lämnas ensam hemma för att invänta start på mitt nya jobb.

Jag känner mig sådär förväntansfull som man gjorde när man började skolan - knasigt men roligt. Jag ser så fram emot en höst med nya kunskaper, nya utmaningar, nya kollegor och möjligheten att gå till jobbet med ett leende. Viss skillnad till det senaste året då jag inför var och vart annat pass, har legat på sängen, haft ont i magen, ibland gråtit och andra gånger undrat över hur jag ska överleva 12h, inlåst på jordens ödsligaste och mest själsdödande arbetsplats.

10 pass kvar! Sedan väntar egenvalda arbetskläder, nya fina matlådor och det där nya arbetet som jag hoppas blir sådär mycket bättre.

/Sanna som blickar framåt och tycker den vackra höstmånaden september ska masa sig hit ögona böj.

Lugn & ro

2011-07-02T13:29:00.005+02:00

Vi jagar det hela tiden men det verkar som om att vi har för bråttom. När vi egentligen har hittat lugnet, ron, livskvalitén, livsnjutningarna, lycka eller vad nu valfri floskel media slänger åt oss, då fortsätter vi att springa och jaga vidare. Vad är det vi jagar efter?

Det är sommar, det är semester och folk far åt alla håll och kanter. Själv sitter jag med min te-mugg, i hammocken och ska till folks förvåning, ingenstans. Ingenstans till såvida att jag inte har några längre resor inplanerade och att jag vägrar ha bråttom.

Det finns massor att göra, ingen tvekan. Att ha hus, innebär att ha en att-göra-lista som aldrig tar riktigt slut. Det är många som tycker det är väldigt stressande. De biter ihop, hårt, kör ner huvudet och jobbar på med frenesi och tro att kämpar man bara så tar den nog slut så kan man njuta sedan.

Det finns inget njuta sedan, det är en illusion. Det finns att njuta nu! Att värdesätta de små guldkornen och ta vara på energin de ger. Att stanna upp, andas, njuta och sedan jobba vidare med nästa projekt. Jag gör det så ofta jag kan numera. I början var det nästan irriterande stressigt, för man var van vid att alltid ha så bråttom, att alltid jaga resultaten för att så fort de var uppnådda, slänga dem åt sidan och jaga nästa.

Varje dag unnar jag mig en runda i trädgården och bara njuter. Jag tittar på allt som jag och Lyckan har gjort, dagdrömmer om hur det kanske kommer att se ut en dag. Sitter en stund i hammocken och bara andas. Alla har inte en trädgård men man har kanske något annat. Det är viktigare än man tror att man har en oas som tillåter lite eftertanke. Det kan vara märkliga ställen eller helt vanliga. En studiekompis boende i London, sitter ett par tillfällen i veckan på British museum, alltid på samma ställe, salen med den grekiska marmortavlorna från Pharthenon. Där har hon sin oas. Vissa njuter av en vanlig promenad.

Ibland räcker det med det lilla. Härom dagen hann jag nästan ingenting för det var mellan två nattpass och allt var stressigt. Jag unnade mig dock 5 minuter på gräsmattan och hade sällskap av ett glas rabarbersaft. Det räckte för att hitta lugnet, 5 minuter och ett stort glas rabarbersaft som tog en raka vägen tillbaka till sommarlov, farmor & farfars sommarstuga och barndomsminnen av otaliga utflykter i skogen. Lugnet återställt, locket åter på stresstunnan och sedan var det bara att ta tag i dagen igen, fast nu under betydligt mer ordnade former.

/Sanna som har hälsosam kontakt med sin inre Ferdinand och hänger vid den mentala korkeken

Exprimentlusta

2011-05-19T20:03:00.004+02:00

Efter flera månader av fullständig uttråkning och total olust att ta i minsta lilla köksredskap, har lusten och energin äntligen återvänt med buller och bång. Jag sticker inte under stolen med att det är glädjen övar att nästan allt som har såtts i grönsakslandet, har börjat gro. Barnsligt stolt, skördade jag min första egensådda rädisa imorse.

Rädisorna behöver allt växa till sig ytterligare lite och plocksalladsbladen som är så härligt spröda, behöver även de någon vecka till. Otåligheten dämpas tack vare av att lite dålig gallring i början, ger möjlighet att plocka en stor del späda salladsblad redan nu.

Något som däremot inte tvekat en sekund för att skjuta iväg åt alla håll och kanter, är rabarberna som tidigare ägare planterat på norrsidan av huset. Trodde de skulle leva en tynande tillvaro där eftersom det är skugga stora delar av dagen. Att den tanken var helt fel, är jag nu bevisad om.

Inte nog med att det växte hur mycket rabarber som helst (i en stadsflickas ögon), den eländiga plantan/plantorna skapade gigantiska blomstänglar. En snäll och kunnig kollega på jobbet, hjälpte mig rätt i rabarberdjungeln. Hon bad mig att omgående skära av blomstänglarna eftersom de tydligen snor otroligt mycket kraft och efter det att de har slagit ut i full blom, producerar plantan nya rabarberstjälkar betydligt långsammare. Blev även tillsagd att inte skära av stjälkarna utan att lirka lite så man knäckte av dem nere vid roten och möjliggjorde för nya.

Sagt och gjort. Idag, mellan mina nattpass, skred jag till verket och skar bort de stora blomstänglarna, ångrar lite i efterhand att jag inte tog en bild först. De var verkligen spektakulära. Inte särskillt fina men märkliga. Tunga var de också och de ligger nu nere vid den redan toppfyllda tunnan för trädgårdsavfall och väntar på ytterligare rituell styckning för att faktiskt få plats i tunnan. Tur att det snart är tömning!

Nästa uppgift, var av betydligt angenämare karaktär. Jag fick fundera ut, vad jag ska göra med all rabarber. Min erfarenhet av rabarber sträcker sig till enstaka rabarber/jordgubbs-paj. En gång hade jag någon nostalgisk återblick och fick för mig att göra rabarberkräm på egen hand men det är ju sådär roligt. Google och bläddrande i receptböcker, fick mig att inse att det fanns betydligt mer att göra än så.

Första projektet blir rabarbersaft. Saft i all ära men jag är inte riktigt den där saftkokande typen, rårörd saft däremot är trevligt och framför allt lätt fixat. Det blev en snabb utflykt till närmsta matvarubutik och sedan sattes projektet igång. En rejäl hög rabarber bars in men det fick bli ytterligare två vändor ut för att få rätt i vikt. Man tycker att det är tungt men bladen väger massor och de använder man ju inte.

Enkelt och lätt att skölja och hacka och de fick sällskap av ett par citroner som skrubbades noga och hackades upp de med. Vissa människor säger att man ska lämna kvar citronkärnorna för de bidrar med en "nötig karaktär". Min smakpalett är nog inte så raffinerad för jag känner ingen nötighet. Däremot tycker jag att kärnor som skadats av kniven, när man hackar, har en förmåga att avge en beska som jag däremot känner tydligt. Bort med alla kärnor alltså! Ner med allt i "saft burken" och sedan hälla på ett par liter kokande vatten och ställa svalt ett par dagar.

Idén att använda en Smartbox, fick jag från en bekant som bloggar om sin matlagning. Han använder Smartboxar när han gör surdegar. Jag har sedan förra årets misslyckande med flädersaft, letat efter något bra kärl. Förra året köpte jag en 10l plasthink och tillhörande lock men locket slöt inte tillräckligt tätt och i kombination med att saften nog stod för varmt förvarad under tiden den skulle dra ut smaken ur blommorna, gjorde att den fick en mycket märklig bismak.

Min blivande rabarbersaft ska nu dra i två dygn och efter det silas av och sötas. Jag ser med spänning fram emot resultatet. Jag har två rabarberprojekt kvar, varav det ena ska påbörjas imorgon - rabarberlikör. Sista stora rabarberprojektet blir att koka lite marmelad. Naturligtvis kommer det även bli ett antal pajer men min smarriga rabarber/jordgubbs-paj får jag drömma om lite till för jordgubbssäsongen är ju inte här än.

/Sanna som blivit lite småförtjust i rabarber

Tävling

2011-05-18T00:51:00.002+02:00

Brukar inte tävla och brukar inte göra reklam för tävlingar. Jag kan dock se Lyckans min av fasa om jag skulle vinna 40 par skor och det är rätt underhållande...

http://www.tlcsverige.se/tavling

... mycket underhållande :0)

/Sanna som erkänner att det där med skor, är en svaghet som inte går att bemästra

Hemlängtan

2011-05-07T03:28:00.001+02:00

Ibland längtar man hem, även när man inte är så långt hemifrån. På jobbet har en viss låt en förmåga att dyka upp på Youtube då...

Halvmaraton

2011-04-30T21:53:00.002+02:00

Idag sprang jag Sydkustloppet. Det är ett litet lopp som tar emot ca 350 startande och det går från Golfbanan i Trelleborg till Smygehuk, så mycket som möjligt av bansträckningen är förlagd längs strandstigar. Det gör att det är riktigt tungt att springa delar av banan.

Tyvärr hade jag inte världens bästa uppladdning. Jag vet inte varför (har visserligen en aning) men det senaste två åren har varit lögn att komma i gång ordentligt med träning. Kommer jag igång så drabbas jag genast av en dunderförkylning, magsjuka eller så går muskelfästen sönder. Det är den låliga långsiktiga uppladdningen. Den kortsiktiga, dåliga uppladdningen, berodde på att jag jobbade hela natten och lyckades samla ihop några timmars osammanhängande sömn innan det var dags att bege sig till startplatsen. Frukosten bestod av en Gainomax...

Med så usla utgångslägen hade jag till en början inte ens tilltro till att jag skulle orka fullfölja loppet. Starten gick och den berömda envishetens pannben tog över verksamheten. Sakta men säkert, betades km för km av. Jag unnade mig att gå en rätt bra bit efter första vätskekontrollen. Den fick mig att inse att detta med att dricka och springa samtidigt, är en konstform i sig. Att göra det utan att få håll, framstår som en vetenskap mer avancerad än raketforskning. Håll fick jag så det stod härliga till.

Milen var averkad runt timmen och det kändes positivt och gav mig lite fart under fötterna. 3 timmar hålls banan öppen och jag insåg att även om kroppen sade ifrån så skulle jag orka ta mig till mål gåendes. Vid 13km började benen bli betong och det spelade ingen roll vad jag gjorde, det gick banne mig inte att få liv i dem. Vid 16km sade jag till mig själv att bryta inte var ett alternativ men att jag skulle värna mig själv och gå. Planen var att jag skulle gå till 20km-markeringen och springa den sista kilometern - HA!

Jag försökte på alla sätt peppa mig själv, tryckte fram bra låtar på iPoden och skrek på mig själv att komma igen. Jag orkade springa någon enstaka hundra meter innan det blev till att gå igen. Jävla skitkropp till att svika. Till slut återsod det 150m och jag tänkte att det var ju själva den om inte jag skulle ta mig springandes in i mål. På något stapplande sätt lyckades jag lunka in den sista biten och kunde inte låta bli att sträcka armarna i luften och vara glad.

Nej, loppet gick inte som jag hade önskat men jag gav mig inte och jag tog mig i mål. Det är en härlig känsla att orka fullfölja, även när det inte blir som man hade tänkt. Det som är mest ironiskt är att jag för varje smärtsamt steg, de sista kilometrarna, lovade mig själv att jag aldrig skulle behöva göra om eländet. Nu sitter jag, fortfarande med smärtande ben och ser fram emot nästa år och då ska jag satan i gatan springa hela sträckan, ha sovit natten innan samt laddat kroppen enligt konstens alla regeler.

Galet? Ja!
Men känslan när man springer över mållinjen är helt helt underbar!

/Sanna som tycker att halvmaraton är en intressant löpsträcka.

Saker man minns!

2011-04-27T04:25:00.003+02:00

En klasskamrat, från grundskoletiden, länkade till en husannons via sin facebook-sida. Det är hennes barndomshem som nu ska säljas. Ett jättehus som jag passerade på vägen till och från skolan varje dag. Jag klickade runt på bilderna och som kom jag ihåg hösten, när vi gick i åk 7. Det var de där sista klämtande veckorna innan det började bli kallt. De veckorna när man hela tiden känner höstens annalkande steg i luften samtidigt som sommaren desperat klamrar sig kvar.

Det var en väldigt speciell höst på många sätt och vis. Det var hösten som rädslan började släppa. Helenmordet skedde på våren och det påverkade oss eftersom det var nära geografiskt. Ingen gick ensam hem ifrån skolan. Man gick minst två och två, när man behövde skiljas åt så sade man hejdå och sprang för allt vad benen bar tills man var hemma och så ringde man varandra för att höra om den andra också hade hunnit hem. Att själv cykla till ridskolan, dansträning eller andra aktiviteter, fanns inte heller den våren. Sedan klingade rädslan så sakteliga av under sommaren och på hösten var allt tillbaka i normala gängor.

Högstadiet började man i och det var pirrigt och läskigt. Stooora, tuffa niondeklassare, ny skola, skåp och springande mellan byggnader för de olika lektionerna. Nya ämnen och lärare. Känslan av att vara mer vuxen men samtidigt stå kvar med en fot i barndomen. Väldigt förvirrande och orsak till åtskilliga utbrott om mornarna när man kämpade med hårspray och smink framför badrumsspegeln. I 9 fall av 10 blev man ju dessutom kommenderad tillbaka till badrummet för att "tvätta bort clownmålningen". Man ska inte heller glömma att detta var åren då de isblå kajalpennorna med matchande mascara, regerade i de flesta tonårsflickors badrumsskåp och jag var inte annorlunda.

Den hösten, i den den förrvirrade tiden, var vi ett gäng tjejer som under ett par veckor, hängav oss åt en liten udda hobby. I skymningen och mörkret, smög vi runt i folks trädgårdar. Enstaka plommon eller äpple, följde nog med men det var inte målet med verksamheten. Någon försökte sig på det ålderdomliga busstrecket med att spela hartsfiol. Det som fungerade bra för Anderssonskans Kalle i filmen, visade sig vara föga fungerande på betydligt modernare och isolerade fönster och avpoletterades. Målsättningen var snarare att smyga runt i alla de trädgårdar som man inte kunde se in i pga höga plank och häckar, för att se hur det såg ut och givetvis utan att bli upptäckta.

Det fanns hus i området som ungar skrämde upp varandra om, elaka gubbar, tanter, hundar, spöken och allt vad det nu var. Det var en stor utmaning att krypa in på dessa tomter och se om man kunde se den ondsinta varelsen som man hade hört så mycket om. Otroligt barnsligt men nu såhär i efterhand, inser man att det var de sista skälvande månaderna som det var tillåtet att vara barnslig och göra knasiga saker. Plus att det var hysteriskt roligt att snoka i vad andra människor har för sig om kvällarna. Baserat på ett gammalt och föga stabilt forskningsunderlag, kan jag meddela att folk har 2 huvudsakliga sysselsättningar; titta på tv och laga middag.

Tyvärr är väl inte tonårsflickors uthållighetsförmåga den bästa och vi fann allt oftare att vi hamnade nere i folkhögskolans elevhemsträdgård. För där, i elevhemmet, bodde det pojkar, som tränade inne på sina rum, med väldigt lite kläder på sig. Sådant är spännande när man är flicka och 13år. Spänningen håller dock inte i sig så värst länge när det är höst och temperaturerna sjunker i hög hastighet om kvällarna. Bättre att gå hem till kompisens hus (som nu ska säljas) och dricka varm choklad.

Det var sista hösten vi var barn. När våren kom, var det inte längre tal om att smyga i trädgårdar och lorta ner sig. Vid det laget var man stenhårt invallad i högstadiets normer. Det var conversedojor, man skulle ha levis-jeans med matchande skjorta till. Farfarströjorna gjorde sitt jätteintåg och man skulle ha vit munktröja och stora rutiga skjortor. Jag kommer ihåg att det även var något knasigt mode där det var tillåtet med glansiga addidasoveraller i hysteriska färger och motvikten bestod av polotröjor och väldigt vida chinos på det motsatta könet.

Den våren var klassen för evigt också uppdelad i vilka som var de populära och hippa personerna, vilka som var töntar, plugghästar, mobboffer och vilka som bara skulle vara och förbli udda. Själv tillhör jag de sistnämnda, en av de där perforimänniskorna som verkar finnas i skolvärlden. Absolut inte tillräckligt häftig för att hänga med innegänget, men inte tillräckligt konstig för att bli utstött och mobbad på heltid.

Gliringar tog jag en hel del men nu såhär i efterhand, har jag insett att det var ett utlopp för en frustration. Frustrationen över att jag inte var placeringsbar. Hästtjej var jag och det gjorde mig till de knasigare. Men jag klädde mig rätt, var bra på idrott och medelmåttig i de teoretiska ämnena så det gick inte att anklaga mig för att vara nörd, plugghäst och jag var ju inte tillrävkligt udda för att det skulle gå att hacka på mig. Inte heller var jag värdig att hänga med de "häftiga" barnen. Bara udda och oplaceringsbar...

Men just hösten, innan allt det, hade vi skitkul när vi kravlade runt i folks trädgåårdar och låg och spanade på halvnakna killar i folkhögsskolans elevhem. Det var tjejen som ett halvår senare skulle hänga med de häftiga och knappt tilltala oss övriga, de två tjejerna som var smarta och begravde sina huvuden i skolböckerna, tjejen som skulle hamna bland de utstötta och så jag, den oplaceringsbara. Vi hade hysteriskt kul den hösten!

/Sanna som ler åt gamla minnen och stänger fönstret med husannonsen.

Inbjudande läsning, skulle inte tro det!

2011-04-07T01:47:00.000+02:00

Jag kan tycka det är ok med en liten smiley eller två i ett blogginlägg. Det kan vara ett bra sätt att poängtera en sak. Däremot får jag akut allergi med klåda och aktiverad kräkreflex när jag får upp en blogg där varenda rad är fylld med små färgglada och animerade smileys. När språkbruket, trots att bloggen tillhör en vuxen människa, bäst kan beskrivas som fjortisprat, då är bloggen komplett i sitt motbjudenhet och man kommer aldrig mer bemöda den med ett besök igen.

Har de senaste dagarna diskuterat skrivande och meningsbyggnad med flera olika personer och det känns som om det svenska skrivspråket är på väg att utrota sig själv. Saker som man fick lära sig i skolan om hur man uttrycker sig väl ses idag som jobbig och byråkratiskt sätt att uttrycka sig.

Är det ett tecken på att man är på väg att bli gammal när man tycker att generationerna som kommit efter, skriver och uttrycker sig anskrämligt? Antagligen men jag tänker inte bry mig. Ska jag läsa en text, ska den vara intressant, sammanhängande och ha ett flyt. Ett normallångt blogginlägg där man har lagt in över 50 smileys, varav de flesta animerade, stämmer inte in på de kriterierna, massa snuttiga och gulliga ord gör det inte heller och dåliga suddiga bilder är bara en styggelse - så surtanten har talat! Ni kan fixa fram extra varma tofflor och hjälpa mig in på ålderdomshemmet nu.

/Sanna

Barnslig & hyrbil

2011-03-10T01:36:00.002+01:00

Idag var det äntligen dags för sista vändan till märkesverkstaden, eller det vet jag inte än men det kommer vi till sedan.

Jag känner att märkesverkstäder i allmänhet och den lilla Skodaverkstaden i kuststaden i synnerhet, lockar fram mina sämsta, grinigaste och barnsligaste sidor. Bilen skulle lämnas kl 09.00 och kl 09.00 prick prick, fotograferade jag mätarställningen på lilla WEE med mobilkameran - nu jäklar ska det hållas koll!

Märkesverkstaden håller på att bygga om "för kundvänligare bemötande och en modernare visningshall" - MY ASS! Modernare visningshall möjligtvis, när det kommer till delen med kundvänligare bemötande så föreslår jag att man slutar använda stora ord som man inte förstår och därmed inte kan leva upp till.

Ombyggnationen gör att man tvingas följa en med varningstejp, snitslad bana genom själva bilverkstadsdelen och in i ett "kontor" som är definitionen av omodernt och skitigt. Nåvars, egentligen inte min huvudvärk och jag hade i sedvanlig ordning praktiska (läses för hundträning lämpliga) kläder på mig så hej och hå.

De dryga små inskrivningsgnomerna hade för dagen antagit en misstänksamt trevlig attityd. Kanske för att de inombords hade en dold skadeglädje av vetskapen att jag bara ett par minuter senare skulle behöva hala fram mitt körkort. Ni vet det där med att folk alltid säger att de inte ser kloka ut på sitt körkort?! Fejjan på personen som sitter infogad på mitt ser vare sig klok ut eller liknar mig. Lyckan säger att blir jag stoppad av polisen så kommer de ifrågasätta om kortet verkligen tillhör mig. Det känns ju betryggande...

Gratis lånebil hade de ju erbjudit och när de väl kopierat körkortet, för försäkringsskäl (tror jag inte en sekund på, de visar garanterat hemska körkortsbilder på julfesterna) fick jag tom eskort ut till den sk hyrbilen. Norra jordklotets skitigaste Audi A6 kombi. Jag har en kraftig allergi och ännu kraftigare fördomar mot Audi och jag kände en lätt klåda längs ryggen. "Den är jättekul att köra", sade inskrivningsgnomen.

Jag ber att få säga nej till det sista uttalandet. För det första är det inte en bil, det är ett hangarfartyg. Lång, bred och platt! Löjligt stort utrymme för passagerarna bak och ett patetiskt bagageutrymme för att vara en så stor kombi. Framme vid förarplats är det fler knappar än i cockpit på ett flyplan och inte har de knapparna man verkligen behöver en logisk placering och slutligen, vad i hela helskotta är det med dessa på insidan av sidobackspegeln blinkers samt att bilen ska ha åsikter om vilken växel den vill ligga i. Nej bilen, jag håller inte med om att du ska ha 4ans växel när vi kör i 25/h i timmen, sluta blinka!

Till min stora lycka stod bensinmätaren dessutom på rött, jomen tack! Jag lyckades efter en del klurande fixa backspeglar, sätesinställning, rattinställning och få in en radiokanal som inte var lilla kuststadens egna lokala kanal och som plågar sin lyssnarpublik med "piffiga, fartfyllda polkor" varvat med radipratare som får en att vilja dunka huvudet i närmsta vägg och förpassa sig själv ur lidandet att behöva lyssna.

Audi A6 är dessutom inte gjord för att köras av en liten varelse som mig. Det blev jag varse om på bensinmacken när jag fick tråckla mig ur bilen med en smidighet som hade fått en frysbox att se vid och flexibel ut. Nu slog desstom min barnslighet ut i full blom och jag hällde bara på minimalt med bensin. Kände att det inte fanns behov att idka välgörenhet.

Inte heller bemödade jag mig med att sopa ut den lilla sand som hunden släpade in med sina tassar i bagageutrymmet när vi var och tränade. Lämnar man ut en bil som inehåller lika mycket sand som en sandlåda så spelar inte ett par sandkorn mer eller mindre någon roll som jag ser på saken.

Det var en välgärning att på väg till jobbet, köra in till verkstaden, dumpa den dumma A6an och sedan åter sätta mig i min lilla bekväma Skoda och rulla till jobbet. Tyvärr hann jag bara kolla att de hade tagit bort de svarta fingeravtrycken på insidan av bilen. Jag hann inte kolla att de hade tryckt tillbaka panelen rätt men för deras skull hoppas jag verkligen att de har gjort det...

/Sanna för dagen barnslig på bilfronten

Märkesverkstäder - ett kapitel för sig.

2011-03-01T00:19:00.015+01:00

Vad är det med de ställena egentligen?

Personalen är dryg, priserna är löjligt höga och man går alltid därifrån med en bestämd känsla av att ha blivit lurad och förlöjligad. Inte sällan är man även på extremt dåligt humör.

Skodan har sedan tidig höst, haft en inspektionsservice som den har blinkat om. Startpris hos märkesverkstaden - 5000:-. För en vanlig service vill de ha 2500:- att jämföra med en ackrediterad verkstad som gör samma service för ca 1000:-. Utöver den enorma prisskillnaden så gör dessutom den ackrediterade verkstaden servicen medan du väntar och det tar ca 45-60min medan märkesverkstaden kräver att du lämnar din bil i tidiga ottan och i regel kan du inte hämta den förrän sen eftermiddag.

Så varför inte lämna Skodan till den ackrediterade verkstaden när det kom till den svindyra inspektionsservicen? För att det påverkar bilens andrahandsvärde att inte ha gjort de stora tunga servicegenomgångarna på just märkesverkstaden. Låter absurt men jag har kollat med flera källor och känner att jag måste tro på dem. Jag står nämligen snart vid ett vägskäl med min älskade lilla bil. Byta in den medan jag fortfarande får ett bra pris för den, eller behålla den till det bittra slutet. Det finns lite olika faktorer som kommer styra valet när jag väl står där men väljer jag att sälja så vill jag ha ut så mycket det nu går för den.

Lagom till att jag hade de ekonomiska möjligheterna att lämna in bilen för den dyra inspektionsservicen så lyckades jag ju även träffa ett rådjur på väg till jobbet, på det otrevliga sättet. Dagens bilar är ju mest plast så det blev en hel del skador på fronten. Turligt nog dog rådjuret i kollisionen. Men det var sådär roligt att rulla runt med en bucklad bil i 3 veckor innan verkstaden hade tid att ta in den. 10 dagar ville de förresten ha bilen och i samband med detta skulle den även servas och nu började cirkusen.

Först svamlade människan bakom disken att det nog var en bra idé att göra service på bilen innan den hade blivit lagad - ehhhh nä skulle inte tro det. Jag har tyvärr lärt mig att med märkesverkstäder, gäller det som kvinna, att gå in högt och aggressivt och göra klart att man ingalunda är okunnig och lättlurad. Därmed talade jag också om vad jag tyckte om den idén och gjorde klart att skulle servicen på något sätt fungera som någon form av felsökningsundersökning pga skadorna så skulle antingen priset för servicen reduceras alternativt försäkringsbolaget bekosta den. Det fick dem att komma fram till att bilen skulle lagas först och servas efteråt.

Verkstadskillen som hade hand om själva reparationen av bilen var hur bra som helst. Han ringde med jämna mellanrum och berättade var i processen de var. Att nu var ditten och datten bytt, bilen var på lack osv. Servicenissarna däremot, är av annan karaktär. Lite av märkesverkstadens elaka små gnomer. De ringer och informerar en om det ena felet efter det andra och ser till att man snärjs in ordentligt. När nissen ringde hade han hittat en fläktrem som behövde bytas, ett trasigt parkeringsljus fram och slutligen var bromsljuset i bakrutan, ur funktion.

Fläktremmen hade jag hört under någon månad och den skulle kosta ett par hundralappar så det var helt ok. Framljusen hade jag kollat strax innan jag träffade på bambi och jag kunde därmed, till verkstadsnissens förvåning, meddela att den lampan hade gått i samband med kollisionen.

Min akilleshäl var bromsljusen. Jag hade nämligen, i en halv evighet, tänkt be Lyckan kolla dem åt mig. Vårt förhållande ser ut så att vi under långa perioder blinkar med helljusen åt varandra när vi möts på vägen till och från respektive jobb, därför har det inte blivit någon koll av bromsljusen. När verkstadsnissen började prata om bromsljuset i bakrutan, fick jag omdelbart en magkänsla av att "nu blir jag lurad". Han lovade att återkomma när han hade felsökt och visste exakt vad som var fel med bromsljuset.

Ett par timmar senare, ringer killen igen. Nu var det felsökt och hör och häpna, hela diodinsatsen var kass. Jag hade räknat ut att det var det han skulle säga, redan innan han ringde och nu kom nästa fulknep, han hade minsann redan beställt en ny. Det sätter kunden i ett dilemma och gör det otroligt svårt att säga åt dem att strunta i att åtgärda felet. Det är nämligen det jag brukar göra annars om bilen är hos märkesverkstaden. Jag får listan med fel när jag hämtar ut den och sedan åker jag med bilen till den akrediterade verkstaden och får dem åtgärdade för en bråkdel av priset.

Jag hade fått nog av tjafs och lät dem fixa bromsljuset. Blev tvungen att sätta mig ner när jag hörde vad det skulle kosta. 1600:- och då kostade diodinsatsen 3-400:-. Till slut var bilen äntligen klar och jag kunde hämta ut den. Erfarenheten säger att man ska kolla bilen med lupp när man har haft den inlämnad men den var skitigare än skitigast både invändigt och utvändigt och jag lämnade det därhän.

Nu i helgen tog jag tag med att rensa bland det invändiga. Plockade ut hundburen(inte det lilla projektet), dammsugade pedantnoga, torkade av inredningen och skrubbade rent alla mattor. Det var när det kom till att torka rent rutorna och kom till bakrutan som jag såg det. Svarta fingeravtryck på den ljusa inredningspanelen. Panelen låg inte längre emot bakluckans metall som den hade gjort tidigare utan istället var det en nästan 2cm bred glipa hela vägen runt och på ena sidan såg man alla kablar som ligger innanför. Dessutom var panelen krängd utanpå infästningslisterna till solarplexiusskivan som sitter i rutan så att plasten vreds utåt.

Tillbaka till märkesverkstaden idag och på något sätt lyckades jag hålla mig lugn och sansad. Jag förklarade lugnt allt jag hade upptäckt och naturligtvis skulle det åtgärdas och naturligtvis skulle jag få låna en bil under tiden, gratis. Jamen vilken tur! Jag har ju inget annat att göra i mitt liv än att köra fram och tillbaka till bilverkstaden. Blev dessutom tvungen att ge killen på andra sidan disken en idiotförklarande blick när han berättade att de var tvungen att skicka bilen till en rekondare för att ta bort fläckarna - underbart. Slutligen blev det ett stort hoppsan för det fanns inga ersättningsbilar att lämna ut denna veckan. Gick det bra nästa...

Jag känner mig lurad, rånad och smutsig. Nästa vecka ska jag åter köra och lämna bilen och jag hoppas att jag att det äntligen blir ett slut på farsen. När jag hämtade ut bilen förra gången fick jag en räkning på 7700:-, jag borde kanske lämna in en faktura med krav på ersättning för tid och bensin. Vad kan det vara värt? Ett par tusenlappar minst om man följer märkersverkstadens taxa.... och då har jag inte räknat in den obligatoriska kundundersökningen som kommer i samband med att man har haft bilen inlämnad. Det brukar ta ett par veckor från det att man har hämtat ut den, då ringer det någon hurtfrisk undersökningsmänniska och frågar om man var nöjd med bilens vistelse på verkstaden. Jag känner att jag kommer såga verkstaden längs med fotknölarna i det samtalet.

/Sanna som alltid kommer tycka illa om märkesverkstäder

Inlägg 1000!!!

2011-02-25T20:58:00.002+01:00

Jag har gått och klurat på det jättelänge!

Egentligen borde man väl skriva något djupt och genomtänkt men jag kommer inte på minsta lilla sak - tragiskt!

Jag är nämligen ovanligt vintertrött i år men jag hoppas att mitt senaste projekt i hemmet kommer att få igång mig. Vem vet, jag kanske tom har något vettigt och genomtänkt att pränta ner.

Fram tills dess får jag gå och fundera över hur i hela friden jag har lyckats göra hela 1000 inlägg i en blogg som jag trodde att jag skulle tröttna på efter ett par veckor.

/Sanna

Inte imponerad av SVT

2011-01-15T20:52:00.002+01:00

Det har nog inte undgått någon att SVT ska göra ett nytt hundprogram och att det ute i cyberspace, byggs barikader och protesteras hej vilt. Själv begriper jag inte varför det ska vara så förbaskat svårt att skapa ett hundprogram som är vettigt och på ett begripligt sätt kan föra fram det som är viktigt när man tar på sig ansvaret för ett husdjur.

I grunden kan idén vara nog så behjärtansvärd. Det finns massor av vuxna hundar som sitter i hundstallar och där engagerade frivilliga söker med ljus och lykta efter nya hem innan deras korta tidsfrist löper ut och man tvingas ta bort friska hundar. Det behöver belysas att det finns ett alternativ till att köpa hem en valp.

Det är förresten inte bara i hundstall som det finns hundar som behöver nya hem. Det finns massor av annonser på blocket och andra annonssidor. Det är inte heller ovanligt att kennlar har hundar som har kommit i retur av ett eller annat skäl. Hunden i vårt hushåll är ett exempel på den sistnämnda.

Det som jag inte tycker om med programidén är att familjerna ska ha hem en mindre flock hundar och sedan välja bort efter hand. Ansvariga för programmet jämställer det med att man lämnar hem sin hund hos en bekant ett par dagar och det tycker jag är beklagansvärt långt ifrån sanningen.

Lämnar jag hem min hund hos en bekant som har andra hundar så har vi varit där tidigare och "inskolat" oss på den platsen. Hundarna som finns där är redan trygga i de regler och den ordning som råder och det finns en rangordning. Viktigast av allt, där finns ett lugn och en trygghet.

För det är just lugn och trygghet som en omplaceringshund behöver. Den behöver få tid att hitta sin plats, få förtroende för sin nya flock, att få landa och känna att här, här är jag trygg. Det är inget som sker på ett par futtiga dagar. Det är inget som sker när det landar en mindre flock där alla hundarna är "new kids on the block" och där de som ska ha hundarna i sin vård, kanske inte är de mest rutinerade hundmänniskorna.

Det är nämligen min nästa kritiska punkt. Vad händer när SVTs kameror slutar filma och stålkastarna släcks? När SVTs okända men omskrivna "hundexperter" försvinner ur bilden? En omplacering har sina negativa sidor. Har hunden farit illa tidigare så kan den ha tillitsproblem som yttrar sig på olika sätt. Den kan vara rysligt understimulerad eller ovan vid regler. Vad händer när hunden sätter sig upp och utmanar sin nya omgivning?

Själv är jag uppvuxen med hund, Lyckan är uppvuxen med hund och vi stod bara och stirrade på den grå unghunden som hade gjort entré i vårt hem och hade starka åsikter om vem som bestämde och hur saker och ting skulle vara. Naturligtvis gick de rakt emot våra. Våra kunskaper skulle snart vara satta på prövning och det var ingen självklarhet hur utgången skulle bli. Dessutom var det ingen quick-fix, ingen falsk Cesar Millan-lösning på 15 min.

Att ta hand om en hund är ett enormt ansvar. Få hundar är lyckliga med att bara få godis, klappar och enstaka promenader. Vi ska visst påvisa att det finns massor med hundar som behöver nya hem men SVTs hund-Robinson är inte sättet att göra det på.

/Sanna som inte gillar när djur riskerar att fara illa för nöjes skull

Bra start!

2011-01-03T01:57:00.002+01:00

Jag höll mitt löfte till mig själv! Jag stannade hemma och sov. Det gnagde i samvetet att inte ställa upp men när jag kom till träningen så visade det sig att det var ganska många som inte hade varit med och då lättade den hårda knuten i magen. Plus att de flesta verkade tycka att det är helt OK att stanna hemma och sova när man ska jobba natt. Dvs det som gav mig så dåligt samvete, är fullt normalt.

Väl på väg hem ifrån träningen så fick jag SMS från Lyckan som ville åka och träna på gymmet. Min första spontana känsla var att jag inte skulle orka men jag bestämde mig för att haka på ändå. Erfarenheten säger att lägger man sig och slöar en timme i soffan så blir man inte det minsta piggare, tvärtom!

Det var en evighet sedan jag var på gymmet och jag kunde bara konstatera att ventilationssystemet fortfarande var kass, lägg till alla människor som har lovat sig själva att de ska bli hälsosammare i samband med det nya årets inträde, då får ni en lokal som är väldigt varm och det kändes helt klart som om att syret var väldigt begränsat.

Lite stolt över mig själv är jag allt. Jag tog det väldigt lugnt. Tog ett lugnt pass på löparbandet och ett lika lugnt och fint pass på CrossTrainern och efter det bestämde jag mig för att det fick räcka för dagen. Denna gången ska jag på inga som helst vilkor, gå ut för hårt och skada mig. Denna gången ska kroppen hålla!

Väl hemma igen fanns det inte mer att göra än att ta en fika, packa den redan förberedda matlådan och sedan bege sig till jobbet. En inte helt pjåkig start på det nya året!

/Sanna som skulle vilja vara såhär organiserad, alltid!

2011 - here we go!

2011-01-01T21:11:00.002+01:00

Jag tänker inte skriva någon sammanfattning över 2010, det skulle ta för mycket av min tid. Däremot tänker jag sammanfatta min plan för året som vi nu har klivit in i.

2011 ska regera!

För att det ska hända så är huvudregeln - Var snäll mot dig själv!

Det har jag redan satt i verket. Därför finns det nu matdosor för de kommande dagarna i kylskåpet, dosor i frysen för de där dagarna då allt kör ihop sig och jag kommer inte delta i den inventering som Bruksklubbens största sponsor ställer som krav för att skänka en generös summa pengar till klubben.

Det är väldigt enkelt, skulle jag vara med i den så måste jag vara på plats tidigt på morgonen för att sedan stressa hem och hämta hunden för att åka vidare till agilityträningen. När den väl var slut och jag hemma och intagit föda, skulle jag som bäst få ihop 1 timmes sömn innan det var dags att göra sig iordning för jobb. Det blir inget bra för en kropp som redan lider av sömnsvårigheter.

Var snäll mot dig själv och sikta högt - 2011 ska regera!

/Sanna

Att vara sjukskriven suger!

2010-12-08T17:26:00.002+01:00

Jag har varit hemma i 6 dagar nu och klättrar på väggarna över att inte kunna träna eller göra något annat än att vila. Jag vet att jag behöver vilan, min kropp har timmar och åter timmar av sömn att ta igen men ärligt talat, hur kul är det att bara ta det lugnt och slå dank?

/Sanna som blir nojig

Små saker som ger leenden

2010-11-15T21:10:00.002+01:00

I förra veckan fick jag lönebeskedet och kände att jag kunde hålla mig för skratt. Med lång bensinslukande pendlingsväg, bensinpriser så får en att nästan gråta när man tankar bilen och de lätt neurotiska bolåneräntorna så har jag helt enkelt öppnat roligare lönekuvert. Det roligaste brukar för övrigt vara det som innehåller semesterersättningen, då känner man sig rik tills man påminns om att den får man för att man inte har betald semester...

Det lade lite sordi på det hela men sedan så får man glädjas åt det lilla. Det gick riktigt hyggligt för mig och hunden på helgens träningstävling och det kändes att vi har tagit stora kliv framåt mot vårt delmål att komma ut och tävla.

På kvällen var det funktionärsfest på brukshundsklubben och jag hade först tänkt att stanna hemma men eftersom Lyckans planer var att kurera ryggen på sofflocket och det då skulle bli antingen tv-tittande eller internetsurfande för egen del så begav jag mig iväg. Rotade runt lite i resväskor efter lämpliga kläder och blev själaglad när jag hittade mina nyinköpta jeans.

Deppade lite när de skulle på för det var ju sjutton vad tajt de satt över låren. Får banne mig ta tag i det där, tänkte jag och rusade vidare till en jättetrevlig fest. Hade jätteroligt och pratade massor med hundträning med massor av glada hundnördar. Tiden radade iväg och det var hög tid att ta mig hem. Mötte upp Lyckan som var ute med hundarna på nattrunda.

Dagen därpå undrade Lyckan varför hans jeans låg i badrummet och varför i hela friden de var uppvikta och hade de vecken fyllda med sand från stranden -ups!
På något sätt har jag förväxlat mina jeans med Lyckans och upp i vikt har jag definitivt inte gått om jag kommer i dem - däremot en välbehövlig nedgång.

Nu är jag ännu mer motiverad till att träna vidare! Det tråkiga lönebeskedet vände jag till positiv energi, till att söka nya jobb, närmre hemmet och gärna dagtid! Det hade varit otroligt lyxigt att jobba måndag till fredag och dagtid! Det har jag aldrig gjort i hela mitt yrkesverksamma liv. Det är nog dags att prova! Små saker ger leenden. Ler man mår man bättre. Mår man bättre, orkar man mer!

/Sanna som surfar på Platsbanken

Att stå fast vid sin princip!

2010-11-09T19:30:00.006+01:00

Är väldigt nöjd med mig själv just nu. Gick ner i en svacka i samband med att flytten var överstökad och förklyning och trötthet tog över snabbare än jag hann blinka. Tankarna blev mörka, tröttheten rev i kroppen och alla planer som vi skapat kring huset, kändes som kvävande måsten. Den inre stressen slet sig lös och skapade osäkerhet, sömnbrist och en känsla av att falla mot avgrunden.

Försöka sova ut, när man inte kan sova, är bara slöseri med tid och den lilla energi som tillåter en att snava ur sängen. Personer som säger att "en god natts sömn, löser alla problem", har man ärligt talat, bara lust att slå ner, när man befinner sig i det tillståndet. De hade gjort världen en tjänst genom att vara tysta istället.

Själv satte jag mig ner och författade en to do-lista som är fördelad över totalt 7 dagar. Varje dag har sina arbetsuppgifter. Det är realistiska saker i förhållande till mängden tid jag har genom veckan och vad tid det tar att genomföra respektive uppgift. Hundträning och personlig träning, räknas även de som uppgifter. Hitentills har jag klarat av 3 av 7 planerade dagar och är mycket nöjd.

Så vad ska detta syfta till?

Jo att genom att stryka på listan, efterhand som uppgifter slutförs, är ett mycket enkelt sätt att bevisa för en stressad själ, att det faktiskt blir massor gjort. Det ger kroppen styrka att mota tillbaka in den elaka stressen i sin fålla och genom att hela tiden, kroppsligt hålla igång och samtidigt arbeta strukturerat, får man så småningom, både en känsla av tillfredsställelse men även ett sömnbehov. Sömn ger energi att ta sig upp och vidare från svackan - vinst!

Man lär sig hela tiden nya saker. Idag insåg jag hur såbar jag är i dessa perioderna, hur jag påverkas av andras negativitet och hur jag gärna griper efter den negativa energin eftersom att kroppen ljuger och säger att all energi, även den negativa är välkommen. Verkar det flummigt?

Jag ger ett konkret exempel:

I dag var jag på brukshundsklubben och tränade med hunden. På plats fanns även två personer vars hundträningsmetoder, ligger så långt ifrån min egen träningsfilosofi som vi kan komma. Det gapas, ryts, rycks, dras och trycks betydligt mer än det belönas och jag har aldrig sett den minsta skymt av vare sig träningsglädje, arbetsglädje eller samspel. Allt kring dem andas negativitet.

De befann sig på en planhalva och jag på en annan. En bit in i min egen träning kom jag på mig själv med att vara betydligt vassare i tonen och mer benägen att ta tag i min egen hund när saker inte blev som tänkt. Jag hejdade mig i steget och insåg hur jag sög åt mig av all deras negativa energi och hur den påverkade mig.

Efter det tvingade jag mig själv att bli en soligt glad förare som berömde massor, ofta och som ignorerade misstag och började om från början med attityden att det kommer bli bra. När jag lade om still fick jag och hunden till ett grymt bra fritt följ och riktigt snygga om än ej, 100% ställanden. Det är skönt att ha struktur och principer i det man gör, det ger en livlinor att kasta sig efter när man har mindre bra dagar.

/Sanna som har lärt sig en viktig läxa om sig själv idag.

Trädgårdsrevolution!

2010-11-06T15:37:00.002+01:00

När vi köpte huset, kunde jag slå upp porten för mitt trädgårdsintresse på vid gavel. Jag förstår att det inte tilltalar alla att planera, gräva, plantera, flytta, klippa, ansa osv. Jag kan för mitt liv inte begripa varför man vill spendera en dag med att jaga en liten ful boll över gigantiska gräsmattor med allehanda verktyg. Alla är vi olika!

En sak som vi kanske har gemensamt är att det ute i cyberrymden finns forum som rör vårt intresse och det allena. Trädgårdsforum finns det fler än man tror är möjligt. Själv är jag en väldigt dålig forumdeltagare. Jag läser gärna och tar del av information på ämnen som jag är intresserad av. Däremot är jag inte mycket för att diskutera. Jag kan inflika en egen erfarenhet eller ställa enstaka fråga men i regel undviker jag det för min egen mentala hälsas del.

Orsaken till undvikandet är att det på varje forum, oavsett vad forumet är specialiserat på, finns en grupp självutnämnda experter som är upphöjda till någon överhet. Vi övriga kan diskutera något och ha en givande informationsutbyte, fram tills någon av överheterna kliver in, idiotförklarar samtliga och talar om hur det ska göras. Naturligtvis så kommer alltid framhävdelsen "mina si och så många års erfarenhet" alternativt yrkestitel. Kliver en av överheterna in så kommer snart de andra och så får man verkligen veta att man lever.

Alternativet är alla självutnämnda experter som läser ens frågeställning som fan läser bibeln. Svarar med evighetslånga inlagor på just det man har undanbett sig information om. Gärna i klipp-&klistraform från artiklar mm. Helst har överheterna piffiga användarnamn som Tant Pion och Farbror Trädgård.

Människor som Tant Pion och Farbror Trädgård, tycker extremt illa om personer som mig. Personer som frågar, ifrågarsätter svar som så gör man med varför. Personer som jag som inte renlärigt följer en enda skola. Människor som ifrågasätter, blandar och gud förbjude, blandar gammalt med nytt. De käbblar, använder maktspråk, trycker ner och käftar emot och skulle nog bli lyckligast om man bara försvann och lät dem sitta där som herrar på täppan ute i cyberrymden.

Nu är det för egen del revolution! Oavsett vad Tant Pion och Farbror Trädgård tycker så blandar jag trädgårdsstilar. Jag älskar de italienska trädgårdarna där hårt strukturerat blandas med frisläppt och vilt. Jag älskar de maffiga engelska rabatterna där varje cm är fylld med grönska. Jag planterar med ett stort leende både gräs, buskar och vårlökar mitt i vintern och undviker i möjligaste mån gifter. Jag har inga problem att blanda moderna stenläggningar med ett äldre hus och jag har inga som helst problem med att ta bort vad förra ägarna har byggt upp.

Vår trädgård ska leva, inte vara ett museum över tidigare innehavare! En del av det som rivs bort ser jag som en välgärning, inga kreosotfyllda slipers kvar i backen om jag får bestämma och mängden avskärmande plast, plåt och allsköns skit som vi har grävt upp, fyller snart ett släp.

/Sanna som har demolerat en hel rabatt idag

Konstaterande

2010-11-05T03:46:00.002+01:00

En burk Coca Cola, kan man glömma på sitt arbetsbord ett par timmar och den smakar som den ska när man sedan dricker den.

En burk Coca Cola light som man gör samma sak med, smakar något helt otroligt vidrigt!

Jag har härmed konstaterat att Coca Cola light verkligen är precis så odrickbar som jag alltid har misstänkt

/Sanna som gör högst ovetenskapliga tester mitt i natten

Tvära kast

2010-11-04T21:22:00.002+01:00

Egentligen hade jag en jättebra dag. Jag vaknade feberfri, hade en inre energi och kände mig kreativ. Åt en snabb frukost eftersom Lyckan & Grå var ute på demoleringsuppdrag i trädgården och kontrollmänniskan inom mig lyfte en liten varningsflagga.

Vi fick gjort massor i trädgården idag. Rabatten längs med husets ena gavel är nu helt tömd på växter. En del har jag sparat i en provisorisk växtbank i en annan del av trädgården och en del får vandra vidare till den kommunala komposten när trädgårdsavfallskärlet töms nästa vecka.
Vi fick rådet vid husbesiktningen att ta bort växter närmst huset eftersom de kan orsaka skador på grund och fasad.

Istället kommer det bli en snygg och enkel stenläggning rund om. På visa ställen ska vi ha kvar växter men en bit ut och på gavelsidan som vi tömde idag, planerar jag att ha drivbänkar stående på stenläggningen - grönska måste vi ha, det mår vi bra av!

Var på riktigt gott humör när jag kom till jobbet men så öppnade jag min mail som jag inte har hunnit kolla under dagen och den var full av tråkigheter. Jag har bestämt mig för att jag får sura och deppa lite en stund under kvällen men efter det är det inte lönt att ödsla mer energi på eländet. Bättre att jobba vidare med saker som ger något istället.

/Sanna som inte gillar när mailboxen är otrevlig

Nu är det vinter!

2010-11-03T19:29:00.002+01:00

Lilla WEE fann sig ovärdigt hängandes på liften och fick vinterdojorna påsatta i ett jehu. Det är högsäsong på däckfirmorna just nu. Lite förvirrat var det när personalen i receptionen fick för sig att WEE ville ha 2 nya dojor. Eh, det skulle väl inte behövas! Hon fick ju nya dojor förra året!

Efter en stund kunde jag andas ut, det var den andra bilen som var inrullad som behövde nya. Jag kom undan med bytes och förvaringskostnaden. Vi vinkade hejdå till WEEs sommardojor och ses igen om ett par månader.

Passande att man bytte idag samtidigt som en riktig novemberstorm med ösregn och hagel, rasade utanför portarna till verkstaden.

/Sanna som har vinterrustat bilen

Laddar för vintermånaderna

2010-11-03T01:54:00.005+01:00

Förkylningen visade sig vara svårförintad - irriterande!
Nu när man har flyttat och har all världens möjligheter till bra träningsrundor så vill man komma igång, inte hålla sig till lugna promenader. Det till trots, är jag väldigt stolt över att jag tog en riktigt lång promenad längs med stranden i måndags. Jag var inte överdrivet motiverad efter en natt med hög feber och allt vad det nu innebär.

Ska försöka promenera eller kanske tom jogga en kortare sträcka när jag har sovit efter nattens jobbpass. Vill igång med träningen som har hamnat långt på efterkälken denna höst. Ser fram emot att springa nere på stranden och få ut grym träning genom att springa i sanden.

Det definitiva beviset för att det nu är vinter kommer också infinna sig - vinterdäcken ska på bilen! Jag har efter flera års slit anammat den tidsbesparande varianten. Jag förvarar däcken på däckfirman och de håller koll på dem. I samband med att de skickar ut tid för däckbyte får jag även reda på om de anser att jag behöver nya däck. Jag betalar gärna för den servicen. Jag har kämpat med domkrafter, fälgkors och kärvande muttrar vad jag ska. Det är betydligt trevligare att sitta och bläddra i en skvallertidning och sippa varm choklad än att bråka med skitiga däck.

Jag gillar verkligen hösten men nu när vi går in i vintermånaderna så kan jag som nattarbetare, lätt hålla mig för skratt. Det är mörkt när man kör till jobbet, mörkt när man jobbar, mörkt när man kör hem och under de få ljusa timmar som dygnet erbjuder, sover man i regel. Det blir extra viktigt att man tränar och håller igång då för att man ska orka.

/Sanna som laddar med extra c-vitaminer just nu

Nya tider och nya tag!

2010-11-01T12:45:00.002+01:00

Det känns lite ironiskt att skriva en sådan titel när man sitter i efterdyningarna av en febernatt och hela tiden hostar pga retningar i halsen - förkylningstider kallar kvällstidningarna det. Själv konstaterar jag att jag betalat priset för att jag har slarvat och inte varit rädd om mig själv. Mentalt kommer jag nog aldrig acceptera att jag inte är lika stark som före min utbrändhet. Kroppen däremot, har accepterat faktum för länge sedan och jag kan inte längre tvinga den att arbeta. När den ger upp så ger den upp. Finns ingen reservtank, går inte att mentalt pressa igång den heller.

Jag tror att jag har kommit till slutet av min läkningsprocess. Jag har kunnat ta ordet utbrändhet i min mun. Tidigare har jag vägrat. Jag var inte utbränd, jag hade ju bromsat precis innan kollisionen med den berömda väggen blev allt för förödande, jag var bara lite utmattad... Men utbränd var vad jag var!

Med det konstaterat, bearbetat och nu nerpackat för att förpassas in i ett arkiv, går jag vidare i livet men försöker hålla ett sundare tempo. Endast omge mig med människor som vill mig väl och inte befatta mig med saker som bara tar utan att ge. Det är en helt ny värld!

Ett tag funderade jag på att lägga ner bloggen eftersom den mest tar tid och ger väldigt lite tillbaka. Därefter kom jag på andra tankar för den ger faktiskt, den ger mig utlopp för mitt behov av att skriva och någonstans att lägga upp bilder som jag tar. Den får vara kvar och blir förhoppningsvis oftare uppdaterad nu när vi har gått in i vinterhalvåret och man spenderar mer tid inomhus.

/Sanna som ska arkivera en mental låda

Det rör på sig!

2010-10-09T04:08:00.004+02:00

Det händer så mycket just nu och jag vet inte vart jag ska börja.
Vi har så smått börjat flytta. Varje gång vi åker ut till huset är lilla WEE så fullpackad som det bara går. Det ska bli väldigt skönt nästa vecka när Lyckans fina bil anländer och vi kan hyra ett släp och börja köra stora saker som möbler. Då kommer allt gå så mycket fortare och då kan man få lägenheten städad och helt fokusera på huset och hitta rutiner.

Fram tills dess så får man nöja sig med att göra småfix, planera, köra en fullastade WEE. Det var en mycket trevlig känsla att få upp den fina brevlådan. Den krävde dock en mindre ninja-insats. Brevlådorna är samlade på ett par ställen på gatan. Där vår låda hänger, råder en smärre anarki. Lådorna hänger huller om buller och några står för sig själv på egenuppsatta stolpar. Vår nya låda fick inte riktigt plats, när vi hade tagit ner den gamla. Men där fanns lite tom plats vid sidan av grannens så en snabb uträkning sade att om ma flyttade grannens låda en knapp dm så skulle vår få plats. Problemet var bara att där var en bult ivägen där vi ville hänga grannens låda.

Lite diskret måttagning i samband med att posten hämtades in och i lönndom förberedes insatsen i garaget. Två distanser sågades till, spik och skruvar stoppadess i fickan och vid väl vald tid, genomfördes insatsen i bästa ninjastil. Grannens låda åkte ner, distanser spikades upp och innan någon hann fatta vad som pågick var grannens låda åter upphängd och vår låda hängde prydligt intill. Om någon nu undrar över om grannen kommer klaga så har grannen sedan länge flyttat utomlands...

Brandsläckare, brandfilt och brandvarnare har vi sett till att få på plats. Efter en del klurande med varmvattnet insåg vi att blandaren i duschen hade sett bättre dagar. Mina föräldrar byggde hus 1977 och det var samma typ av blandare som de då satte in i huset som sitter i vårt nu lite mer än 30år senare. Den fungerar men det tar cirka en kvart innan den spottar ut något halvljummen ursäkt till vatten att duscha i. Ur kranen i handfatet intill, kommer det skållhett vatten. Tipset säger att det är temperaturmätare/givare/grunkare i blandaren som har lämnat in. Får plocka ner eländet så vi får rätt storlekar när vi ska köpa en ny.

Det som är absolut skönast är att vi nu har en trädgård. Eftersom vi inte har kunnat köra flyttlass i någon större utsträckning så har vi unnat oss att börja med en del arbeten där ute. Där finns massor att göra och när det väl är som vi vill ha det så kommer trädgården att vara väldigt mysig. Vi har konstaterat att vi har mycket grovarbete som måste göras innan dess och vi får väl ta det i små bitar så man inte fastnar.

Jag har nog sett för mycket på Arga snickaren men jag har faktiskt börjat göra en lista på vad som ska göras och hur lång tid det kan tänkas ta. Rätt intressant faktiskt, man tänker ju gärna att det nog bara tar si eller så lång stund. När man väl sätter sig ner och funderar på vad som ska göras i varje litet projekt, material som eventuellt ska köpas in och hämtas, föreberedande arbete mm då inser man hur lätt det är att man lurar sig själv. Inte undra på att folk kör fast i vansinniga renoveringsprojekt.

/Sanna som återigen släpar flyttlådor

En bit på vägen

2010-09-11T19:31:00.004+02:00

Det är helt otroligt mycket som man måste tänka på när man flyttar till hus! Elavtal, vatten, försäkringar, lån, mm mm. Listan bara växer och det känns som hur man än gör så krymper den inte.

Idag kom Lyckan hem med den fina brevlådan som vi hade beställt. Det kändes väldigt speciellt att packa upp den och sätta dit den fina namnskylten.

Det kändes som om vi var en liten bit på vägen nu. Vi har kommit igång med att packa, vi har betat av en del på den digra listan men det känns som om det är massor kvar.

/Sanna som längtar till huset

Drömmar

2010-09-11T00:01:00.004+02:00

Jag nyper mig i armen med jämna mellanrum. Jag kan inte fatta att jag är mitt i en flytt, till ett riktigt drömhus, med en jättefin trädgård. Tänk vad ens liv kan ändras och det är en fantastisk känsla att få leva i nuet. Jag kan inte påstå att jag alltid har drömt om ett hus vid havet, tvärt om, fram tills dess att jag och Damen flyttade in på den lilla gården ute på Bonnalandet så var det alltid min dröm. Att ha en egen gård med hästarna inpå knuten och sadelmakeri i en av ekonomibyggnaderna - skulle jag vilja bo på en gård långt utanför civilisationen idag? INTE EN CHANS! Helvetet ska frysa till is och ni får kedja fast mig, aldrig mer!

Jag hade heller aldrig trott att jag skulle bo vid havet, det verkade så pretantiöst, något som folk i övre medelåldern prata om med sådan vurm och värme och verkar helt blinda för doften av ruttnande tång, rå isande vintervindar och allt det där andra i den grå vardagen som gör kustlivet lite mindre fantastiskt.

Livet spelar en märkliga spratt, för livets väg tog mig ut till kusten och där har mitt jagade inre fått ro. Idag finns det ingenstans där jag hellre vill bo, trots doften av ruttnande tång, trots de råa isande vintervindarna. Jag har varit nere och gått längs stränderna i alla väderslag och jag får ro inombords. Det är en ynnest!

Egentligen borde jag plugga just nu men min tanke letar sig hela tiden till det nya huset, till allt underbart man kan göra i trädgården, denna underbara trädgård! Det känns ibland som en väldig tur att huset är inflyttningsbart för vem vill vara inomhus när man har en egen trädgård? Jag har alltid drömt om att ha en egen örtträdgård med alla sina fantastiska dofter och färger. Jag är så lycklig att det finns utrymme att förverkliga den drömmen nu. Förslagsskisserna är gjorda, kostnadsberäkningarna lika så. Ett hejvilt googlande har gett goda råd om växtloppisar, hur man flyttar växter och kommer över billigt material att uppföra den med.

Idag snavade jag över en liten tidsskrift om hur det europeiska fjärilsbeståndet har minskat med 70% sedan 1990-talet. Tragiskt, man kan ju inte ha en trädgård utan fjärilar. Det som tydligen är de två största problemet är brist på nektar och övervintring. Nektarbristen är jordbruken en stor orsak till, idag slår man vallarna innan blommorna har slagit ut. Övervintringsproblemet är att det är brist på torra mysiga ställen för fjärilarna att söka skydd på. Man kan hjälpa dem om man är lite intresserad och händig. Man kan plantera väldoftande blommor och örter i trädgården som fjärilarna tycker om (man lär få bin på köpet) och man kan sätta uppe en fjärilsholk som fjärilarna kan söka skydd i. Vill man hjälpa dem att överleva vintern så lägger man i grov bark som de kan krypa in emellan. Häng holken skyddat men gärna så solen kan lysa på den. Hittade fina men dyra, att köpa. Den händige kan garanterat snickra en själv.

Nu måste jag sluta drömma och plugga!

/Sanna som har svårt att sluta tänka på trädgården

Varför ger man inte bara upp?

2010-08-23T09:39:00.002+02:00

Så var det dags igen, dags att gå till optikern och få det sabla synintyget undertecknat.

Jag vet inte varför jag envisas. Jag börjar alltmer känna mig som Don Quijote och hans väderkvarnar dvs förbaskat tragisk.

Envishet är bra ibland men just nu tror jag att för min egen skull borde jag bara ge upp. Jag blir bara ledsnare och ledsnare för varje avslag. Lyckan säger att jag ska hålla hoppet uppe men den flamman är numera bara ytterst svagt klämtande. Jag kommer nog inte nå drömmen men det var trevligt att drömma en liten stund.

/Sanna som vaknade i realismens hårda värld

Vulgomonopol!

2010-08-08T01:31:00.005+02:00

Den senaste tiden har jag surfat runt på olika sidor med temat webshop+heminredning/trädgård och kan tragiskt konstatera att det går utför - ordentligt!

Saker som man en gång tyckte var fina och faktiskt kunde tänka sig att köpa längre fram i livet, har någon vulgomaffia lagt rabarber på, gett ett stilnamn och vulgoiserat (är det ens ett ord?) till den milda grad att man vill kräkas. Det har romantiserats, lagts till änglar, hjärtan och puttinuttig text!

Saker som man faktiskt fortfarande kan tänka sig är numera designade och kostar en halv njure. Hittade ett kombinerat fågelmatbord/fågelbad, snyggt, stilrent, inget fuff-fuff och trams - 1349:-!!! Jag hjälper gärna småfåglarna vintertid men inte för det priset, glöm det!

Problemet är att det är förbaskat svårt att hitta något annat. Vi bor vid havet och vill på något sätt ha det maritima i heminredning mm men utan en jäkla massa vulgoromantiserat trams och utan en massa båtar, fisknät och tjafs. Enkelt, rent, vackert, njutningsbart. Får nog bygga från färger helt enkelt för några andra medel verkar inte stå till buds om man vill undvika krypningar i kroppen.

Jag kan bara konstatera att jag inte tycker om inredning där puttinuttiga stenar med text, hjärtan, änglar, älvor, gordor allsköns andra figurer tar överhanden. Det är riktigt svårt att hitta en balans i denna djungel av "dekorations"-prylar/inredning när man letar efter inspiration och idéer. Till slut blir man så trött på alltihop att man bara skjuter det hela åt sidan.

Det finns jättefina saker men de drunknar i allt blaj. Det fick mig att undra vilka som har skapat detta vulgomonopol? Måste alla numera fylla sina hem med "shabby chick", änglar, textprydda stenar och hjärtan? Man kan ju nästan tro det när det är det enda som säljs. Jag vägrar!

/Sanna som hittar fina stenar på stranden - utan text!

Just nu

2010-07-29T20:32:00.006+02:00

kliver jag med ett leende över urinpölarna i trapphusets källarplan, samma leende lyser när jag filtrerar bort grannbarnet hysteriska tantrum över att se Grå på håll, samma barns skrinkande under dygnets alla timmar och tillhörande stampande. Jag orkar inte reflektera över bovärdarnas icke-existens och deras icke-utförande i vårt hyreshus.

Jag bara mår och myser. Egentligen är det en del inom mig som vill fly, den delen som tog krumelurpillerna, den delen som revolterar vilt så fort ord som vuxen och ansvar kommer med in i bilden. Jag har mentalt stoppat den lilla delen i en låda och kommer ta väl hand om den, lyssna på den i lagom portioner men aldrig låta den styra.

Jag har aldrig känt mig så hel, så trygg och så tillfreds med mitt liv som jag gör just nu - en ynnest! Det som är det ultimata är att jag delar äventyret med Lyckan och Grå. Pga av allt som händer denna sommar har bloggen hamnat lite i skym undan men det kommer saker som jag vill dela med mig av. Just nu vill jag dock bara må och skratta, packa min mentala äventyrsryggsäck och kasta mig ut, jämsides med de som står mitt hjärta närmst.

Dethär kommer bli grymt bra!

Åh just det, bara för man är vuxen, behöver man inte vara tråkig ;0)

/Sanna som ler och smånynnar

Nervös

2010-06-15T22:51:00.012+02:00

Fick mail från studera.nu/VHS med titeln "Kontrollera din ansökan" och kände: Blev helt paranoid! Jag har ju skickat in alla papper! Jag kan se när de har scannat in bilagorna. Blev därmed tvungen att göra det jag inte tycker om att göra, skicka ett "kan ni kolla att allt stämmer"-mail. Jag avskyr att behöva skicka dem. Det ska vara ordning och reda från första början!

Jag har aldrig varit nervös inför kurser jag har sökt tidigare. Jag har alltid slängt iväg ansökan och tänkt att det löser sig nog. Denna gången är jag jättenervös och igår natt gjorde jag det dummaste av dumma. Jag började läsa antagningsstatistik från föregående terminer och hoppet sjönk ner under skosulorna.

Går jag på högskoleprovet så klarar jag mig precis. Mitt resultat är det som har gällt de senaste gångerna. Betygen fattar jag inte hur jag ska räkna ihop eftersom jag har ett blandbetyg som slutbetyg, både siffror och bokstäver. Vi är ju en rikstäckande årskull som är unika med det eländet. Hoppades på att det skulle finnas en sammanställning på mina sidor på studera.nu. VHS räknar ju ut det när man söker men antagligen görs det per automatik utan att redovisas för jag hittar inte det. Men oavsett vilket verkar det vara ett högt värde och jag har inga höga betyg från gymnasiet...
Orsaken till det är "water under the bridge" som engelsmännen så fint uttrycker det. Det är bara så det är och inte mycket att göra åt!

Så nu sitter jag här och ser med spänning/skräck/nervositet/förtjusning fram emot månadsskiftet juni/juli ska komma och med det de första antagningsbeskeden ramlar in mailledes. Jag vill så gärna göra något annat i höst men känner mig lite tilltufsad efter de senaste omgångarna med PHS rekrytering. Jag ville det väldigt gärna också. Jag vill inte ha fler mail i stil med:

Vi får väl se vad det blir av det. När jag känner mig som mest nedslagen, hänger jag med huvudet och känner mig livstidsdömd till att vandra i alla dessa långa gångar i tystnad. Jag försöker vara positiv och tänka att det kommer ordna sig och det kommer gå vägen för egntligen är jag ju:

och bara väntar:

Under tiden så tänker jag fortsätta framåt och vara glad för det jag har just nu och sträva efter att komma vidare...

/Sanna

En sådan där dag

2010-05-25T21:56:00.001+02:00

I dag är en sådan där dag då man inte orkar och inte vill någonting. Vill bara försvinna ner under ett täcke och komma igen imorgon

/Sanna

Hundbett - vems är felet?

2010-05-20T01:26:00.002+02:00

Vi har strikt hundägaransvar här i Sverige. Det säger lagen, så är det, inget att diskutera! Eller så är det kanske det. Jag tycker att det är motsägelsefullt i vissa lägen.

Läste precis om en 2-åring som blivit hundbiten och hamnat på sjukhus. Läste också att det var en främmande hund som flickan skulle hälsa på. Därefter saknades det som alltid i kvällspressen, en massa relevant information. Var var de vuxna? Var fanns hundägaren? Var befann sig barnet och hunden när det hände? Var de på hundens tomt? Var det ett möte på gatan? Jag kan fortsätta ställa frågor och be om svar. Det saknas massor med svar i artikeln.

Vi lämnar artikeln och så kan ni få ta del kring mina tankar på ämnet barn och hundar. Jag är till att börja med förbaskat trött på alla dessa latte/curling-föräldrar som är av åsikten att deras barn är ett så viktigt tillskott i denna värld att de uppenbarligen inte ska ha några som helst gränser. Föräldrar i denna kategorin har en förmåga att tycka det är OK att deras avkommor skenar hej vilt mot främmande hundar för att i första hand klappa men det har även i andra hand hänt att det ska matas. Låt mig göra en sak klar, min hund får mat hemma. Han är inte i behov av äckliga soggiga kex och allsköns skit som stoppas till ungarna för att "mata hunden med". Dessutom så är det inte ni som sedan måste upp mitt i natten, i panik slänga på er kläder och till grannarnas förtret dundra ner för trapporna när hunden har akut diarré pga vad era ungar stoppat i den. Ge den i att mata andras hundar!

Nästa sak som jag förstår är fullständigt chockerande för denna föräldrakategori är "min hund är inte allmän egendom!" Hur märkligt det än kan låta så är hunden min. Det är mitt namn som står på samtliga papper som rör hunden under titeln "ägare". Det betyder att det är mina regler som gäller. Säger jag att man inte får hälsa så får man inte det sedan skiter jag högaktningsfullt och Torsten, Sixten, Angnes, Märta eller vilket annat vidrigt retro-namn ni nu har gett ungen, blir ledsen. Vill era ungar klappa djur finns det djuparker och 4H-gårdar som tillhandahåller den tjänsten, vill era barn klappa hund - skaffa en egen! Precis som min hund mår bra av att ha regler som talar om vad han inte får göra så lovar jag att era barn mår bra av att lära sig att man kan inte alltid få det man för stunden vill. Ge den i att klappa varenda hund ni träffar på!

Slutligen, lär barn att respektera djur! Min hund har mottagit smällar på nosen, blivit dragen i päls och öron samt stampad över svansen, av barn. Det är dessutom gjort avsiktligt. Barnet som stampade över svansen satsade verkligen. Den som slog honom över nosen gjorde det i allra högsta grad avsiktligt. Föräldrarna bara skrattar åt sina tellingar och bortförklarar beteendet med att "åh de vet inte bättre" eller det värsta av allt "så brukar han göra med hunden hemma". Det finns få saker som får mig att bli så irriterad som när jag ser djur förväntas och faktiskt härdar ut i tysthet samtidigt som de blir orättvist behandlade. Jag lider så med det djuret och blir så arg på de som låter det fortgå. Våra hundar har vi med oss under kort tid, under den tiden ska de behandlas med respekt. Det som gör mig än argare är de människor kräver att hunden ska acceptera en omild behandling. De bannar inte barnen för att de behandlar djuret illa men nåde hunden om den faktiskt skulle visa att den har fått nog!

Jag har som hundägare strikt ägaransvar, jag ska se till att min hund inte skadar någon. Det säger lagen. Lagen säger däremot ingenting om elaka små barn som provocerar fram en reaktion genom att behandla hunden illa. Lagen säger att jag har ansvar och jag lovar att jag tar det ansvaret. Däremot kommer jag aldrig kräva av min hund att han ska acceptera att blir illa behandlad...

/Sanna som tycker att det mellan varven lastas lite väl mycket ansvar på hundägare och alldeles för lite på föräldrar.

Dagens förolämpning!

2010-05-18T22:39:00.001+02:00

"Du är fan det sämsta som skapats sedan windows Vista"

Det är banne mig illa om man är det... som jag skrattade när jag läste den kommentaren. Helt underbar!

/Sanna som fortfarande fnissar

EFIT

2010-05-10T14:50:00.012+02:00

Kl 09:30 Posten är extremtidig och levererar senaste numret av Hundsport. Ser till min glädje att redaktionen har fått göra en pudel för all galla de spydde över några djurskyddsinspektörer i förra numret.

Kl 10:30 Frukost!

Kl 11:30 Packar för att åka och träna med hunden.

12:30 Håller på att avsluta dagens agilityträning. Lite ofokuserat idag.

Kl 13:30 Hemma igen och fikar med en skål blodgrape.

Kl 14:30 Sitter och tittar på några filmsnuttar som jag spelade in under agilityträningen.

Kl 15:30 Är ute på långpromenad med hunden och Lyckan

Kl 16:30 Fortfarande ute i skogen. Det är så vackert såhär års.

Kl 17:30 På väg hem!

Kl 18:30 Det blev hämtmat till middag och även den Grå fick lite gott i sin skål :0)

Så var det med det!

2010-05-04T02:29:00.003+02:00

Det börjar bli mer än tramsigt och det känns som om det har gått från ett seriöst system till en jäkla alfonsåberg-helikopter. Just nu känner jag för att skita i alltihop. Det finns nog saker som är viktigare, roligare och framför allt baserat på en bättre grund som man kan syssla med här i livet.

Jag ska fundera på saken över sommaren men eftersom det känns såhär just nu:
Så känns det som skitsamma! Vilken tur att jag sedan länge strök det som primärplan - bänkpressen och löpbandet - here I come! Jag ser fram emot att tampas med andra projekt som i längden, antagligen gör mig gladare.

/Sanna som tappade den sista tron på systemet idag.

Filmsnutt

2010-04-29T23:22:00.003+02:00

Isidor påpekade att en Skoda och just urtrampningslagret hade figurerat i en gammal sketch i Nöjesmassakern och jag var bara tvungen att leta upp den. Nu har ju inte ljudet i sketchen några som helst likheter med rasslet i WEE men lite roligt är det ändå :0)

/Sanna som är lättroad

Försäkring - ja tack!

2010-04-28T21:20:00.008+02:00

Precis efter servicen på Euromaster lät lilla WEE bättre men sedan kom ljuden tillbaka. Fick hjälp att lyssna på oljuden och fick rådet att köra till Skodas egen verkstad pronto. Den kvalificerade gissningen sade urtrampningslagret och beklagade att det nog blev dyrt.

I måndags morse körde jag raka vägen dit och verkstadskillen som kom ut och lyssnade var beredd att hålla med på den kvalificerade gissningen. Undertecknad suckade uppgivet och frågade vad eländet skulle gå lös på. Märkesverkstäder är ju inte precis något man tänker på när man tänker på billig bilreparation. Verkstadskillen kikade lite på WEE, frågade hur gammal hon var och hur långt hon hade gått. Därefter påpekade han att jag fortfarande hade en gilltlig maskinskadeförsäkring på bilen och att jag skulle ta mig hem och ringa försäkringsbolaget.

Ett antal timmar senare och massor av väntan i olika telefonköer hade försäkringsbolaget gett mig ett skadenummer och jag kunde ringa tillbaka till verkstaden som tog in bilen direkt. Igår hörde jag inget ifrån dem men idag ringde den jättetrevliga verkstadskillen och meddelade att de hade haft tid att plocka isär och ta reda på vad som var fel och skicka offert till försäkringsbolaget.

Det visade sig vara betydligt allvarligare än alla hade trott - hela växellådan var kass och eftersom det ljudet har funnits där från början och vuxit sig starkare under de två år jag har haft bilen, har den antagligen haft problemen redan från start. Kunde inte låta bli att fråga vad det skulle kosta för försäkringsbolaget och vad jag hade fått betala. Försäkringsbolaget åker på att pröjsa 14.000:- för en ny växellåda men har sedan en egen billigare taxa för arbetet. Hade jag betalt eländet som privatperson så hade jag fått hosta upp ca 25.000:-.

Verkstadskillen trodde att bara försäkringsbolaget var på hugget och godkände offerten så skulle bilen vara klar på måndag eller tisdag. Jag är tacksam för all hjälp jag har fått av verkstaden. Jag har alltid haft så gamla skruttiga bilar att jag inte ens visste om att jag hade en maskinskadeförsäkring som täcker sådant här elände. Att jag slipper hosta upp 25.000:- gör mig så tacksam mot försäkringsbolaget att jag tom förlåter dem för att de hade tappat bort min "kör vidare"-försäkring som garanterade gratis hyrbil. Jag får betala 33:-/dygn och 4:-/mil för hyrbilen som ingår i bilens helförsäkring. Jag tar de hundralapparna, de betalar jag hellre än 25.000:-

/Sanna som tycker om sin bilförsäkring

Tisdagstema

2010-04-20T13:32:00.003+02:00

Denna veckan är det musik som tema.
I brist på idéer blev det en bild på min ipod, jag har den alltid med mig. Det är så praktiskt att fylla den med musik, talböcker, podcaster av P3-dokumentär mm. Man har alltid något bra att lyssna på när man tröttnar på radions skvalande, tystnaden på jobb, sällskap på joggingrundan, eller överröstande av gymmets tråkiga och oinspirerande dunkande.

På bilden är ipoden där den är för det mesta, i sitt praktiska fodral som tillåter att man bär den på armen. Under Nike-loggan sitter det en liten mottagare som registrerar mina träningsrundor. Sändaren som ger den info, sitter på den ena träningsskon.

/Sanna som nog inte kan leva utan musik

Helt OK att köra över polisen numera

2010-04-20T12:11:00.007+02:00

Jag vet inte hur insatta alla är i ärendet men för ett tag sedan var det en artikel om en man som i berusat tillstånd, försökt köra på en kvinnlig polis som försökte stoppa ekipagets framfart. När det kom till att det var dags att väcka åtal så brydde sig inte åklagaren om att väcka åtal för just den delen av händelsen utan nöjde sig med att väcka åtal för att mannen hade kört rattfull.

Klart som korvspad blev polisen som nästan blivit påkörd, tvärilsk och krävde att åklagarens beslut skulle överprövas. Det gjordes och kammaråklagaren kom fram till att rattfylleristen bara varit "extra omdömeslös". Jag ruttnar i humöret när jag läser sådant. Jag ruttnar ordentligt!

Det känns som om åklagarväsendet sällan är med i matchen och spelar i samma lag som polisen. Många säger ofta "men polisen gör inget" och det kan verka så utåt. Polisen gör ganska mycket, de släpar in människor som inte för sig som man ska enligt gängse lagar och förordningar men sedan händer det som man kan tycka inte borde hända. Där sitter en åklagare och släpper skurkarna, ibland så snabbt att skurkarna inte hinner kliva över tröskeln i polisens arrestavdelning.

Jag tycker det är otroligt intressant att se vilken slaskenhet som polisen utgör i rättsväsendet. Det ger onekligen en fula-kusinen-från-landet-känsla. Våra domstolar säger att det är helt ok att kalla poliser för horor, nazister mm. Rättsväsendet talar också om att en polis ska tåla allt ifrån att bli spottad på till att bli påkörd och skjuten. Skulle en polisman av någon mirakulös anledning bli tilldömd ersättning för ett sådant brott och behöva vända sig till brottsoffermyndigheten för att få loss pengarna så tar det effektivt stopp där - de talar som slutlig instans om att det är risker polisen tar i sitt arbete.

Att arbetet går ut på att upprätthålla de lagar som vi alla ska leva efter, det spelar ingen roll. En vanlig Svensson får man ut ersättning utan problem. En polis får vända i dörren. En polis är tydligen en sämre människa som inte är värd ersättning, trots att de utgör den instans i samhället som ska skydda oss och hjälpa oss med de individer som inte väljer att följa samhällets lagar. Jag tycker det är intressant och motsägelsefullt att man då inte ser allvarligare på de brott och kränkningar som de utsätts för.

/Sanna som allt mer förundras över att någon vill jobba som polis

Solen går upp

2010-04-20T06:07:00.001+02:00

Och jag kör hem med det vackra skådespelet som sällskap. Det ska bli skönt att krypa ner. Hjärnan har gått på högvarv under natten. Många jobbrelaterade funderingar.

/ Sanna som redan känner kudden mot huvudet

Något jag aldrig har känt behov av

2010-04-19T21:23:00.004+02:00

... att skaffa, är barn. Nästa person som säger "vänta bara tills det blir din tur" kommer jag ge en mental höger. Observera ordet mental i föregående mening, man får inte slåss så alla PK-häxor kan andas ut och släppa avfyrningsknappen till argumentationsartelleriet.

Jag har aldrig känt att jag har velat skaffa barn, aldrig känt av den biologiska klockan som många tjatar om. Redan i skolan när vissa tjejer började visa oroande stor potential för att bli antingen barnskötar-proffs eller breeders av rang, drabbades jag bara av rysningar och känslan av att det fanns andra saker som var viktigare i mitt liv. Däremot har jag alltid respekterat dem och aldrig på något sätt kritiserat dem när de har suttit där och tjatat om storfamiljer, mysfaktorer som barn medför och uppfostringsmetoder. Vill de viga sitt liv åt att föda upp en hel flock ungar, varsågod! Tycker de att det är mysigt med blöjbyten, babysnor och kolikanfall, gratulerar! Jag tänker inte klanka ner på dem, låt dem vara lyckliga!

Jag har bara en enda liten önskan, respektera mitt beslut att inte ha några!
Av någon anledning är det någon bisarr konstant jaktsäsong på kvinnor som väljer att inte ha barn. Beroende på om det är män eller kvinnor så är argumenten högst varierande och vi ska inte tala om eländet när det kommer till en anställningssituation. Jag har vid anställningsintervjuer fått fler djupgående frågor om varför jag inte har barn och när jag planerar att skaffa dem än jag har fått frågor på min faktiska kompetens till arbetet jag söker. Det tragiska är att hur irriterande det än månde vara så är det fullt legitimt för arbetsgivaren att fråga. Det blir tydligen inte diskriminerande förrän man de facto väljs bort för att man är en "kvinna i reproduktiv ålder". Det sistnämnda är ett direkt citat från en av mina fd chefer efter att vederbörande hade intervjuat en högst kompetent kvinnlig arbetssökande som var 34år gammal.

Går man förbi anställningsförfarandet så verkar män ha betydligt lättare att acceptera att man inte vill ha barn. De mindre begåvade verkar alltid dra ett likhetstecken mellan kvinnlig ovilja till att skaffa barn och homosexualitet. Jag har alltid tyckt det varit väldigt komiskt att se den slutledningsförmågan. Är du kvinna och inte vill ha barn så är du homosexuell/lesbisk/flata, skit samma att du lever i ett heterosexuellt förhållande, för så är det! Åh andra sidan så brukar den gruppen av män, slutleda de flesta problem relaterade till kvinnor med just homosexualitet...

Det är tur att inte alla män befinner sig permanent på neandertalsnivå. De flesta accepterar ens beslut, ställer om de råkar vara lite nyfikna några följdfrågor. De som har motsatt åsikt brukar säga det och sedan är det bra, man har kvar sin respekt för varandra ändå. Enstaka socialt handikappade förmågor kan väl ställa förmånga frågor men på det stora hela så är det helt ok att inte ha reproduktion som primärt livsmål när man är kvinna och i manligt sällskap. Det tycker jag är trevligt.

Tyvärr är det inte lika trevligt när man som kvinna umgås med andra kvinnor. Värst är yngre kvinnor som själva är småbarnsföräldrar. De lockar med sina klyschor om hur underbart det är att ha barn, fram terminatorn i mig. Jag skojar inte! Det är något rött innuti mina ögon och en blinkande ruta och sikte som letar efter sitt mål att förinta. Framför allt kommentaren "vänta bara tills du har egna så ser du hur mysigt och underbart det är" har en förmåga att inte bara få siktet inne i ögat att söka, det resulterar i omedelbar låsning på målet. Jag kan höra målsignalen ringa inne i huvudet och känna hur min hand letar efter något.

Det sista knepet barnivrarna brukar ta till, när de inte når fram med klyschor och mysargumentationen, är skuldknepet. Tänk på min stackars mamma som aldrig får bli mormor och vilken hemsk och elak varelse jag är som förvägrar Lyckan barn för att inte tala om Lyckans mamma som minsann också vill ha barnbarn. Dock har ingen av dem någonsin träffat den Goda fén så hur de så tvärsäkert kan avgöra hennes åsikt i frågan, är för mig en gåta. Därefter ekar i regel hela mammaflocken (för de agerar sällan i frågan på solokvist, de jagar i flock) "Ja tänk på stackars Lyckan!"

Låt mig göra klart en gång för alla. Jag väntar inte på att skaffa barn. Jag är en bra bit mot att vara halvvägs till 40. Hade jag velat ha barn hade jag redan haft eller varit i högsta hugg att skaffa. Jag blir tvärilsk när en potentiell arbetgivare stämplar "framtida problem med mammaledighet och vab" i pannan på mig, innan de ens har läst mitt CV. Jag är ingetdera! Den lilla häxan från norr har sedan många år tillbaka, accepterat att de enda barnbarn hennes dotter kommer tillhandahålla är fyrbenta och har päls. Det tycker hon är bra och praktiskt. Hon tycker det är helt ok att köpa torkad fisk, grisöron och bollar till "barnbarnet" och det kan tänka sig att passa om det krisar. Lyckan håller med mig och Den goda lilla fén är helt med på noterna och tycker att den Grå odågan är trevlig och passar gärna hon med - så lägg av med skuldbeläggandet!

Jag respekterar er vilja att vara mödrar, respektera min vilja att inte vara det!

/Sanna som har andra intressen i livet

Vad är det för fel på folk?

2010-04-17T10:15:00.002+02:00

Här lägger man ner massor med timmar på att träna sin hund och uppfostra den och så kommer andra bara och sabbar!

Dubbelkollade noga innan jag släppte hunden på morgonrundan. Gick och höll utkik medan jag väntade på att djuret skulle få tummen ur och göra sin hög. Från ingenstans dyker dam med lös Golden Retriver modell äldre upp. Börjar omedelbart att kalla in men naturligtvis tycker j den grå olyckan att nu är ett ypperligt tillfälle för att lägga den där högen.

Han är för långt borta för att jag ska hinna fram innan han är klar så jag gör det jag kan göra. Kallar in med både röst och handtapp mot låret som jag gör i agilityn när jag vill att han ska komma in till min sida. Samtidigt som jag är på väg emot honom. Naturligtvis är andra hund med ägare ute ur passagen de kom igenom och naturligtvis väljer min slyngel att ignorera mig och dra rakt mot dem.

Damen som håller i Golden frågar bara om det är en hane, får ett jakande svar och kopplar sedan helt sonika lös sin hund och tycker att de ska leka - DRA ÅT H-LV-TE vad jag blev sur. Jagade efter odågan och sade bestämt ifrån att han får inte leka med andra hundar. Damen verkade lite stött men hjälpte till slut till med att få tag i den grå slyngeln. Naturligtvis var han helt uppspelt och drog som en tok i kopplet och där brann min sista säkring av.

Skopade upp högen i påse, satte högsta hastighet mot tunnan för påsar och gick raka vägen hem. Det grå debaclet förstod att nu var det kokt och uppehöll sig preussiskt vid min sida och med god kontakt samt när vi kom in visade han underkastelse. Då blev jag ännu surare, han kan uppföra sig och han kan göra det riktigt bra. Vad sjutton visar han bara det för när man är förbannad?

Vad är det för folk som bara släpper sin hund med en helt främmande hund?

Jag fattar inte!

/Sanna

Nu är det vår!

2010-04-16T11:02:00.003+02:00

Idag har jag varit nere på Euromaster. Wee har fått sommardojor och blivit servad. Trodde det var något allvarligt fel på den lilla bilen eftersom den har rullat med otroligt högt ljud den senaste tiden. Killarna på verkstaden var lite skeptiska när de rullade in den och kollade avgassystemet extra noga men hittade inga hål.

Vi stod där allihop som en hög stirrande fån och försökte gemensamt komma fram till vad som kunde vara fel på lilla bilen. Killarna bestämde sig för att sätta på sommardojorna och serva färdigt innan de klurade vidare.Det är jag glad för!

Motoroljan var hög tid att byta och oljefiltret ansåg att det var dags för pension. Luftfiltret hade haft bättre dagar och ville inte heller vara med längre. När allt som skulle fixas, enligt serviceboken, var fixat, tog jag och en av killarna en åktur och se där - den lilla fina Skoda Fabian spann som en nöjd tisetatt igen!

Eller spann och spann - en 3-cylindrig motor från ett bilmärke som inte lägger överdrivet mycket krut på att isolera ljuden från motorrummet, kommer alltid att låta en del. Jämför man med hur den lät igår när jag var och hämtade den Grå fjanten så spinner bilen definitivt nu! Innan lät den mer som en astmatiker som försökte springa långdistanslopp samtidigt som den hade en astmaattack...

För er som har dubbdäck och inte bytt än - tänk på att ni kör olagligt from idag. Euromasterkillarna var helt nerringda och en kille sprang skytteltrafik mellan däcklagret och bilhallen. Förutom min lilla bil så hade alla bilar som rullade in idag dubbdäck och förare som helt hade missat att det är ändrat from i år. Bara en liten påminnelse ;0)

/Sanna som tycker att sommardäck är ett bra vårtecken!

Utbildning på jobbet

2010-04-16T07:21:00.005+02:00

Jag förstår inte vissa internutbildningar man går på jobbet. Att det är viktigt att utvecklas, ta in ny kunskap och se till att man har rätt kunskap för sin arbesuppgift - helt OK och mycket bra!

Det jag inte förstår är varför man prompt ska dra ut dem över löjligt många dagar, varför det är någon form av obligatorium på att dricka alkohol under tiden man är borta och varför folk alltid ska göra ett sken av att dessa påtvingade resor är en trevlig orsak till samkväm och nya bekantskaper.

Jag gillar inte att resa iväg på sådant. Jag är en hemma-människa! Jag tror att det beror på alla år då jag har levt i min gula resväska. En väska som jag delar en så nära relation med att den är döpt till "The Luggage" efter Terry Pratchetts karaktär. För precis som den så sväljer min resväska allt och den lever helt klart ett eget liv i någon märklig symbios med mig. Mången tulltjänsteman har utsatts för The luggage ovilja att låta oönskade människor rota i den och med tanke på antalet gånger som locket oförklarligt har åkt igen och klämt tullarnas fingrar så är jag helt övertygad om att min gula väska är av ondsint sort.

En annan sak är att jag inte är förtjust i påtvingat socialt umgänge. Jag tycker om att prata med människor och vara social. Det jag inte gillar är när det krävs av mig att jag på min fritid ska spendera timme efter timme ihop med personer som jag har väldigt lite gemensamt med och som jag aldrig skulle spendera tid ihop med om jag var hemma. Att först vara social 8 timmar i skolbänken och sedan fortsätta vara social med samma människor resten av dagen, kvällen, blir jobbigt, för jobbigt!

Utbildningen jag var på denna veckan, var på 3 (2,5) dagar och hade vi istället för att sluta tidigt för "egenstudier" under 2 av dem, med lätthet hunnit avverka den på 2 dagar. För att vara på plats i tid fick vi resa iväg redan dagen innan. Jag hade som förslag att man kunde köra upp tidigt på morgonen dag1 av kursen och slippa en övernattning. En av 2 medföljande kollegor gjorde klart att personen i fråga såg detta som en trevlig resa iväg från hem och familj så jag gav inte ens syre åt mitt förslag.

Vilket leder mig in på nästa irritationsmoment. Alla "föräldrar" som använder den här typen av arbetsresor till att "vila upp sig" och "umgås med vuxna". Jag är inte intresserad av att ni är slutkörda som föräldrar, har problem hemma eller vad det nu månde vara! Jag tycker det är pest, pina och ett förbannat gissel att vara iväg. Jag måste hitta hundvakt till den Grå, vilket inte är det lättaste och tar massor av tid. Jag måste åka ifrån Lyckan, vilket jag avskyr. Jag och Lyckan har begränsat med tid ihop som det är, den lilla tid vi har är värdefullare än något annat.

Slutligen är det då slabbandet med alkohol. Jag är inte någon absolutist men jag fattar inte varför det alltid ska korkas upp vin, knäckas upp ölburkar och skruvas av locket till fickpluntan men starksprit. Jag gör inte det. Varför, varför, varför måste man dricka alkohol när man är iväg på kurs? För att man ska stå ut med människorna som man tvingas umgås med kanske, vad vet jag. Jag drack två glas vin och pladdrade andra kvällen, sista satt jag på mitt rum och pluggade inför provet som utgjorde kursavslutningen. Fick någon kommentar morgonen därpå om att de hade druckit vin för mig också eftersom jag inte hade dykt upp och att det var mitt fel om de bara hade ett svar att skriva på provet. Först flinade jag lite sådär som man gör åt idiotiska skämt som aldrig borde uttalats men som man inte orkar säga något om. På vägen hem kom jag att tänka på det och då blev jag ilsk.

Jag har inte bett om något sabla vin, jag vill inte ha vin, jag tvingar inte de att dricka vin och jag hade redan gjort klart att jag pluggar inte med alkohol i kroppen. Det eftersom jag redan efter ett glas känner att jag inte har den fokus som jag vill ha när jag ska lära mig något. Varför ska jag då stå och klä skott för något som jag inte bett om och har avsagt mig deltagande i? Jag ruttnar på sådant!

Nåja, kursen var väldigt lärorik och med undantaget på en så var föreläsarna väldigt duktiga, engagerande och pedagogiska. Det uppskattas av sådana som mig som har svårt att sitta still och lyssna så länge. Nu är jag äntligen hemma och har hämtat den Grå som har varit på vår-kollo hos den Goda fén och har fått krama på min fina Lyckan. Då börjar ordningen att återställas!

/Sanna

Värdelöst!

2010-04-16T06:48:00.003+02:00

Jag är en person som inte har något emot förändringar, när de leder till förbättringar dvs. När de leder till försämringar är jag inte lika positiv. Sydsvenskan.se har bytt layout och i kölvattnet har lokalblaskor som samarbetar med dem tvingats ta till samma eller snarlik layout. Den är något av det värdelösaste som skådats. Halvt obegriplig och det där med att internetsidor ska vara användarvänliga och enkla, verkar helt ha gått tidningen förbi.

Jag läser inte internetupplagan av snålhet. Dels är det miljövänligt att läsa tidningen över nätet. Inget tryckeri som ska bruka tryckvätskor och papper, inga bilar som ska köra ut och lämna eländet i brevlådan. Det andra skälet är att de gånger jag har provat att ha tidningsprenumerationer så har jag aldrig tid att läsa papperstidningen på morgonen, utan det blir att jag läser nätupplagan i alla fall. Pappersupplagan bärs i princip från hallmattan till återvinningskorgen och det är i vart fall något som inte jag vill betala ett antal hundra lappar för att göra. Det tredje skälet är att nätupplagan uppdateras kontinuerligt under dygnet och jag kollar ofta in korta stunder under dagen för att se om det har hänt något.

Efter att ha försökt stå ut med sydsvenskans dåliga layout i en knapp veckas tid och gort allt för att komma på ett enkelt sätt att använda den, ger jag nu upp och läser enbart Skånska dagbladets nätupplaga. Den är högst användarvänlig och lättbegriplig att surfa runt på. Naturligtvis fortsätter jag att klicka mig igenom DN mfl nättidningar men Sydsvenskan med i kölvattnet skvalpande lokaltidningar går helt bort!

/Sanna som undrar vem som har varit "kreativ" på Sydsvenskan & TA...

Sommartid

2010-03-28T04:15:00.004+02:00

Då har vi flyttat fram klockan igen, nu går det mot ljusare tider och jag ser fram emot lite värme. Rätt intressant företeelse att jobba när det är tid för denna typen av saker. De senaste åren har jag jobbat alla nätter då vi övergår till vintertid dvs jag har fått jobba en timme längre. Härdade som vi i nattstyrkan är så har vi fogat oss i vårt öde och ingen av oss har gnällt eller klagat. Däremot har man mottagit en del illa dold skadeglädje från dagskiften vid de tillfällena.

I år skiftade äntligen almenackan om vilket resulterade i att skiftet som har drabbats av flest omställningar sommar till vintertid, nu fick jobba vid överflyttningen till sommartid och därmed åtnjuta en timmes kortare arbetstid. Det knorras så i leden från dagpersonalen att de ska behöva gå upp en heeeel timme tidigare.....suck!

Själv är jag inne i årets trötthetsperiod. Jag vet inte varför jag alltid blir så trött såhär års. Det är samma visa varje år, under större delen av mars månad och en bit in i april, har jag ingen ork alls. Jag vill bara vila, samtidigt är kroppen rastlös och klarar inte av att vara still. En mycket dålig kombination.

Det till trots har jag nu ett inre lugn. Jag har en plan för hur jag ska komma vidare och har aktiverat både plan B & C. Hoppas på att det går vägen så att jag får nya utmaningar och nya erfarenheter. Jag tycker inte om känslan av att sitta fast som jag lider av just nu. För att inte tala om hur otroligt trött jag är på att vara ren nattarbetare. Jag ser fram emot att få se dagsljus och ha en normal dygnsrytm!

/Sanna som går vidare

Ordlös Onsdag - I rörelse

2010-03-24T23:11:00.003+01:00

Fler tolkningar på temat hittar ni här.

/Sanna

Tänkvärda ord!

2010-03-17T13:23:00.010+01:00

Jag är ingen jättevän av massa präktiga och gulliga citat. Har aldrig varit och kommer aldrig bli det är för mycket flum-&gulliga-stenar-med-text-varning på det. Men vissa texter följer en genom livet och gör sig påminda när man minst anar det. Texten jag citerar, fanns i en bok i skolan, jag minns den väl.

Det var på den tiden man inte hade tillgång till internet, scanner eller ens kopieringsmaskin som elev i skolan. Man fick ut de där stencilerna i blått som luktade av det blå stencileringsbläcket, det luktade verkligen illa men lik förbaskat skulle man sniffa på de där nystencilerade papprenvarje gång de dunsade ner på bänken. Spillde man vatten på pappret, löstes texten upp, obra om man behövde dem för att läsa till prov...

Jag minns att jag tyckte om texten och ville ha den och tog till det enda medel som stod till buds på den tiden, jag skrev av den för hand på ett, för eleverna alltid tillgängligt kladdpapper. Därefter forslades den hem i en röd Kånkenväska och packades upp på ett stökigt skrivbord. Plats röjdes och på ett tjockt gult papper, med min första egna reservoarpenna och med prydligaste skrivstilen, skrevs den rent och illustrerades med en sovande hund i ena hörnet. Därefter hängdes den upp på anslagstavlan vid skrivbordet och där hängde den länge efter det.

Steget/Ingens hund

"Jag måste ge mig själv en dag,
då min tanke får sväva fritt.
En dag då jag tar mitt första steg
och vet att det steget är mitt.

Jag vill vakna upp i ett eget rum,
resa mig upp och stå på golvet en stund
och fråga mig själv åt vilket håll ska jag gå.

Ett steg i sänder.
Och sedan ett steg till.
Det är härligt att se vad som händer.
När man går åt det håll man själv vill.

Jag måste fråga mig själv vem jag är
och varför jag gör det jag gör.
Jag kan inte leva med dörren stängd
och mitt liv står utanför.

Och ropar man på mig från alla håll så svarar jag:
– Vänta en stund.
Idag vill jag följa min egen röst.

Idag är jag ingens hund.

Ett steg i sänder.
Och sedan ett steg till.
Det är härligt att se vad som händer

när man går åt det håll man själv vill."

Texten dök upp i mitt huvud härom dagen när jag fattade nya beslut och lade om kursen lite lätt. Vi får väl se hur resultatet blir :0)

/Sanna som har satt upp lite nya mål för sig själv

Hopp om våren?

2010-03-17T08:40:00.001+01:00

Hittade ett litet sådant på min morgonrunda med den grå

Får inte poliser blogga?

2010-03-09T16:21:00.003+01:00

Snavade över denna korta artikeln i sydsvenskan.

Jag tycker det är bra att poliser bloggar. Det är en motvikt till tidningsartiklar och alla bloggar där folk spyr galla över just rättssystemet i allmänhet och polisen i synnerhet. Lagom är dock bäst!

Man kan skriva massor när man börjar skriva på ett blogginlägg. Det är inte svårt alls när man kommer igång att skriva långa inlägg och sitt hjärtas mening. Skillnaden är ju att man måste läsa igenom vad det är man har skrivit och om man är i en sårbar situation, redigera sin text kraftfullt!

Jag misstänker att bloggen i artikeln är en blogg som jag under en tid hade länk upplagd till här på min egen blogg. Att länken togs bort var just för att nivån sjönk under vad jag anser är en bra nivå och vissa saker som skrevs kändes bra onödiga. Jag är ingen slav under politisk korrekthet men jag tycker att man kan gott kan tänka efter en gång eller två. Speciellt om man representerar något som är så hårt granskat av alla som polismyndigheten och de anställda faktiskt är.

/Sanna

Känner mig levande

2010-03-06T14:50:00.004+01:00

Påbörjade en långpromenad med den Grå men avbröt och gick hem. Dök ner i källaren och släpade ut cykeln. Kändes halvt livsfarligt, cykel som har stått tre till fyra månader i källaren och bara vanligt halsband och koppel på den Grå men iväg trampade vi!

Grå tyckte det var toppen att få springa intill cykeln igen och satte iväg i ett högt och ganska okontrollerat tempo. Det tog väl någon kilometer innan vi hade rostat av oss och fått ihop samarbete, kommandon och tempo. En stackars farbror fick kasta sig ur vägen när Grå satsade på att försöka hälsa på honom samtidigt som han kom i full fart. Förlåt farbrorn!

Vi cyklade inte den längsta av våra rundor men det var inte heller den kortaste. Den Grå sprang på som om det inte fanns någon morgondag och jag trampade på för att hålla tempo. Varma och flämtande anlände vi hem. Cykeln är parkerad i källaren och ska definitivt ha mer luft i däcken innan nästa äventyr. Den Grå har ätit och fortsätter hjälpa våren genom att demolera ishögen ute på balkongen. Själv ska jag ta en dusch och avnjuta god mat innan det åter är dags att köra den långa vägen till jobbet. Det är sådana här laddningar man behöver innan nattpass, de får en att känna sig levande.

/Sanna som är nöjd med dagens motionspass

Bjuder på en cykelbild, den är tagen i december och då såg vi inte mycket sol :0)

Positiv insomnia?!

2010-03-06T12:29:00.002+01:00

Har vaknat från och till under hela förmiddagen men inte pga störande ljud. Det är det underbara vädret i kombination av något inom mig skriker VÅR!!!! Som en katt ligger jag ihopkurad under täcket i solfläckarna och bara njuter av värmen. Den Grå ligger utsträckt på golvet nedanför och solbadar magen och mellan varven kommer det lyckoljud.

Kan lika bra ge upp, masa mig ur sängen, äta god frukost och ta den Grå på en längre promenad. Vill helst hinna duscha och fixa till mig lite innan jobbet. Inte för att någon på jobbet vare sig bryr sig eller ser mig. Jag sitter bakom en vägg av dataskärmar och de obligatoriska arbetskläderna ser aldrig pigga och fräscha ut hur man än gör - svart & grått är ju inte de gladaste färgerna men känslan av att vara fräsch är ju trevlig att ha hur som helst.

Ska komma ihåg att ta med mig lite tidsfördriv idag. Glömde det igår och det enda jag hade att pilla med var Grås träningsplanering och den är liksom redan klar. Fyllde i de sista två träningspassen i träningsdagboken men det tog 10 minuter. Vad gör man sedan? Internet blir ens vän men det känns som om man har surfat på allt som går att surfa på. Internet har helt enkelt tagit slut! Idag får det nog följa med en stickning eller två. Har en hel drös påbörjade som har blivit liggande och det är bra tidsfördriv som får tiden att gå. Dessutom har det ju den positiva bieffekten att det faktiskt resulterar i något konkret!

Men nu frukost och sedan i min ledig-uniform! Dvs underställ, "hund"-byxor, fleece, rejäla dojor och en varm jacka :0)

/Sanna som känner sig pigg trots lite sömn

Hur dum tror de att man är?

2010-03-06T03:09:00.002+01:00

Sitter och letar efter begagnade ihopfällbara hundburar på blocket.se och som vanlig häpnar man. Hur dum tror folk att man är?

Det flesta burarna som annonseras ut, säljs antingen för vad en ny bur kostar i djuraffären eller till så marginellt sänkt pris att man inte ens tänker göra sig besväret att ringa, bestämma tid, åka och titta på eländet och eventuellt köpa. Ärligt talat, ligger prislappen på 200:- under nypris, då åker jag hellre till djuraffären och köper en sprillans ny! Visst man kan alltid pruta på blocket-annonser men varför göra sig omaket?

Likaså älskar jag alla annonser där det står att buren är lite, sparsamt eller inte använd alls. HA! Då kanske man inte ska lägga in en bild på buren där man klart och tydligt kan se hur burtaket buktar inåt och burdörrarna är skeva. För den oinvigde kan jag meddela att inåtbuktande burtak beror på att man har förvarat tyngre saker ovanpå buren vid mer än ett tillfälle. Är burdörrarna skeva beror det i regel på att dörren inte har varit ordentligt stängd och hunden har tryckt sig emot den och därmed pressat fram en skevhet.

Det blir till att leta upp billigaste nya bur istället, i en djuraffär som man enkelt svänger inom. En bur som man inte får börja med att städa och som inte kräver överdrivet mycket engagemang att komma över.

/Sanna som tycker att blocket har förlorat sin charm

Vad glad man blir

2010-03-05T13:07:00.002+01:00

Igår började de bryta upp asfalt och gräva runt huset. Orsak - det ska dras fjärrvärme men inte till vårt hus, vi har redan. Det är till grannhuset. I fyra veckors tid ska de hålla på och dundra runt med maskinerna - underbart för en nattarbetare som behöver sova på dagarna!

Samtidigt bygger de om fastigheten på andra sidan gården och det slamrar där med. Det intressanta i kråksången är att alla fastigheterna inklusive den jag bor i, ägs av samma fastighetsägare och har det kommit ut någon som helst information om pågående fridstöringar? Nä! Däremot kom det en retroaktiv hyreshöjning för att hyresgästföreningen och fastighetsägaren höll på och käbblade i en halv evighet!

Hyresgästföreningen är ju också ett skämt! De gick ut starkt med att nu banne med skulle hyrorna sänkas, hyresvärden tog minsann ut överpriser och det kan ju även jag tycka att de gör. Fastighetsägaren ville däremot ha till en fet hyreshöjning och motiverade det med att det kostade med underhåll och fastighetsskötsel. Det är något vi aldrig ser röken av där jag bor och då ställer man sig frågande till hur man motiverade att man skulle ha betalt för något man aldrig utför från första början. Förhandlingarna drog ut på tiden och slutade med att fastighetsägaren fick som den ville. Det som är den svarta humorn i det hela är att hyresgästföreningen tycker att de har gjort ett bra jobb!!!! Helt otroligt att man inte ens lyckades förhandla fram att hyreshöjningen skulle börja gälla efter att förhandlingarna avslutats, istället blev den som sagt retroaktiv - sanslöst att man kan uttala sig om att man har gjort ett bra jobb efter en sådan sak.

see more dog and puppy pictures

/Sanna som försöker ljudisolera så gott det nu går

EFIT

2010-02-24T10:13:00.006+01:00

Då var det dags för en EFIT-dag. Årets första för min del, den fjärde om man har varit duktig och varit med i alla :0)

Kl 08.45Morgonpromenad med den Grå odågan.

09.40Klar med frukosten och väntar på att mitt frukostthé. Passar på att inbilla mig att jag kommer lyckas driva upp stora härliga basilika-plantor och physalisar. Det brukar dock stanna vid drömmar eftersom mina odlingsresultat brukar bli små klena rangliga saker. Har lite citrusfrön och paprikafrön också. De sistnämnda har jag faktiskt lyckats med och kunnat skörda egna paprikor. Har haft plantorna i krukor i köket :0)

Fler bilder kommer under dagen
/Sanna

Tisdagstema

2010-02-23T22:19:00.004+01:00

Veckans tema är kaos.

Jag grävde fram en gammal bild från när jag hade häst och vi sommarstädade sadelkammaren - då uppstod det kaos i stallgången när vi tömde ut allt och gjorde rent. Prylar överallt!

Fler bidrag hittar ni som vanligt här.

/Sanna

Så rök 2 till

2010-02-23T03:08:00.001+01:00

Ja ni har gissat rätt - ytterligare 2 träningar inställd pga snö!

see more dog and puppy pictures

/Sanna - inte road

Träningen inställd igen!

2010-02-19T03:27:00.002+01:00

Nu har de tröttnat på att flytta fram en vecka i taget och jag fick SMS om att det är den 4e mars som är nästa datum att sätta hopp och tilltro till. Den Grå skulle behöva ut på en riktig appellplan igen, han börjar bli kaxig. På sin nattrunda ställde han en SUV, då har man rätt höga tankar om sig själv och sin förmåga.

Den Grås motor står och bara varvar upp när det är sådant här stiltje, han blir rätt odräglig. En bekant tipsade om att låta honom dra mig när jag står på skidor. Bara ett minus där, undertecknad äger inga längdskidor men en runda på blocket kanske kan resultera i ett par till en billig peng. Hittade ett par där skidorna var av rätt längd men pjäxorna ett halvnummer för små. Kollade raskt upp vad ett par nya pjäxor samt stavar till skulle gå lös på och då kunde jag lika bra köpa ett komplett nytt paket på Team Sportia - jag är usel på att fynda begagnat!

Har försökt trötta ut honom med sök-övningar men den tröttheten är högst kortvarig. Så är det när man skaffar sig en grå arbetsnarkoman med massor av vilja, massor av motor och massor av livsglädje. Allt är ett äventyr som ska genomlevas i högsta hastighet och med största möjliga utmaning. Bara att hänga på även om man känner sig trött bara av att titta på honom där han far fram.

På tisdag blir det dock träning för då bär det av till Halmstad/Falkenberg. En lydnadsduvning på förmiddagen för Jenny Wibäck på förmiddagen och sedan en agilityduvning för Jenny Damm på eftermiddagen. Har skrivit ner massor av saker som jag vill ta upp på respektive träning. Att bli arg på den Grå är ungefär lika effektivt som att stå och banka huvudet i väggen. Ta tag fungerar bara som en genväg till hans envisa sida och så kommer man inte vidare det hållet heller. Agilityn ger mig så mycket gratis i allt det andra som vi gör så jag har massor av saker som jag vill fråga om där med.

Träningen att se fram emot efter det är som sagt den 4e mars. Då ska jag och den Grå åter vara katten bland hermelinerna. De 8 schäfrarna med sina förare också vi som det heludda inslaget i gruppen. Det är en rolig grupp eftersom alla pillar med olika saker, lärorikt och kul att som vanligt plocka russinen ur kakorna. Det som fungerar för mig och den Grå, behåller vi, resten kasseras. Sedan hade det varit roligt om all träning kom igång efter det, tycker det skylls lite väl mycket på att det är vinter just nu..

Synd att en del bruksfolk är så bekväma av sig. Det ska fikas, skvallras, gnällas och tjafsas. Det hade varit lite roligare om folk släppte sargen och kom in i matchen istället. Tränade och levererade, istället för att framhäva gamla meriter. Är trött på att höra om gamla meriter. Jamen grattis att du tog dig till SM artonhundra-frösihjäl. Hur många utövare var ni i hela Sverige inom din gren och varför kvalar du inte lätt som en plätt in nu för tiden? Jag tänker ofta på det när jag är på bruksklubben. Den är sorgligt tom den mesta av tiden. Jag och Grå tränar allt som oftast helt själva oavsett dag i veckan och tid på dygnet. Lite konstigt känns det allt när man har sina rötter i hästvärlden, där man kan hitta folk som sitter till häst tom på julaftons kväll.

/Sanna

Det blir nog inte vår igen

2010-02-18T17:43:00.001+01:00

Så är det

2010-02-15T22:30:00.001+01:00

see more dog and puppy pictures

/Sanna som jobbar vidare i natten

Eftersom...

2010-02-15T15:05:00.008+01:00

...jag fattade mod och anmälde den Grå odågan till lite inofficiella tävlingar så har det snöat varje dag sedan dess - sorry gott folk, det är mitt fel, ni har min tillåtelse att titta surt på mig!

Balkongen har varit så full av snö att jag inte har kunnat öppna dörren på över en månad. Precis vid första stora snöfallet för fyra veckor sedan, förvarades det öl och läsk ute på balkongen. Jag och Lyckan kom på det ungefär när snön låg lite mer än 1m djup där ute och naturligtvis hade vinden piskat upp all snön mot dörren.

Med gemensamma ansträngningar lyckades vi pressa upp dörren en liten bit och genom att lirka ut handen och gräva i ungefärligt område, lyckades jag gräva fram allt av värde ur snön dvs ölen och coca colan. Samma kväll föll det mer snö och sedan dess är balkongen omöjlig att ta sig ut på. Får man göra hyresavdrag om man inte kan använda allt utrymme som man hyr? :0)

/Sanna som nu är trött på vintern och vill ha vår

It's SUPERBOWL!!!

2010-02-07T22:35:00.001+01:00

Jag är bizzy!!!

/Sanna - bänkad framför TVn

Att gå sin egen väg

2010-02-06T12:12:00.003+01:00

Jag insåg redan i höstas att skulle jag komma någonstans med den Grå, utan att det skulle ta en halv evighet och träningen skulle hålla den höga kvalité som jag är van att kunna få tag i från hästvärlden så skulle jag aldrig kunna hålla mig till enbart den träning som min lokala bruksklubb kunde erbjuda. Det är inget hackande på klubben som jag är ute efter, klubben är helt OK och agilitysektorn är fylld av trevliga glada människor men trevligt, det kan bara ta en så långt.

För en ytterlighets-människa som jag de facto är, fungerar det inte. Jag måste hela tiden pressa mot gränserna, se hur långt jag kan gå, hur långt jag och den Grå kan ta oss. Jag är tacksam för att jag har en hund som matchar mig, som fungerar bäst när det blir svårt som absolut inte fattar vitsen med ställandet i lydnadsklass 1 men som fixar "dumrutan" ur de högre klasserna, där ställandet ingår som om han aldrig har gjort något annat. Visst är det frustrerande att vi slarvar med det enkla för vi måste sätta det med men samtidigt är det lite underhållande och mellan varven kan man behöva boosta sitt ego med att göra något "över" ens nuvarande nivå.

Jag har valt att gå min egen väg, med egenordnade instruktörer och träning. Gruppträningar deltar vi i för att den Grå ska kunna jobba med andra hundar närvarande. Att gå sin egna väg är föga uppskattat i landet lagom men vad ska man göra om man vill komma någonstans? SBKs system har i mina ögon havererat. Det är alldeles för varierande kvalité på instruktörer, alldeles för varierande kursutbud på de olika klubbarna vilket stjälper klubbarna som släpar efter helt. Klart som korvspad att folk byter till den klubb/privattränare som kan ge en den hjälp och stöd man behöver.

Det är inte helt lätt att gå sin egen väg men samtidigt känner jag att jag har tagit rätt beslut, att satsa på mig själv och min hund. Jag ser så fram emot att få reda på om vi kommer nå elitklass som lydnadsinstruktören förutspådde. Att se hur långt vi kan ta oss i agility, spår mm mm. En av mina inspirationskällor inom hundvärlden säger att om han tar sig an en tävlingskategori så satsar han alltid på elitklass, annars är det slöseri med tid. Det ligger en poäng i det...

/Sanna som ständigt väljer den lilla dåligt upptrampade stigen

Bidra!

2010-02-04T14:13:00.006+01:00

Det pågår många insamlingar till Haiti just nu. Har du Nike+ pod till din ipod så är det dags att du dammar av löpskorna och börjar röra på dig nu!

Nike kommer donera 500.000$ för att stödja katastrofens offer. I insamlingen ingår det en drive som går ut på att Nike ihop med andra företag ger 1$ per sprungen kilometer till insamlingen. Deras mål är att 160.000km ska avverkas. I skrivandets stund har det sammanlagt avverkats lite mer än 41.500.00km. Varför inte bidra när man då ändå är ute och sliter asfalt/hoppar över snödrivor/förkortar livslängden på ett löpband? Rota fram sändarpoden & mottagaren, ladda ipoden med bra musik och kör! Glöm för allt i världen inte att ladda upp dina resultat på Nikes sida sedan ;0)

Jag avverkade ynka 3km igår men har för avsikt att avverka betydligt fler imorgon på gymmets löpband. De som leder tabellen har sprungit en 9mil individuellt så man har ju lite att jaga efter...

/Sanna som tyckte att löptträning var ett trevligt sätt att bidra på, win-win helt enkelt!

Tisdagstema

2010-02-02T01:21:00.005+01:00

Då var det dags att delta i årets första tisdagstema! Denna veckan är det liggande som är temat.

Först en bild från en övning som jag fotograferade vid när väderleken var betydligt trevligare. Man ska hålla sig på rätt sida lagen annars kan man bli liggande när man träffar polisen ;0)

Och så ett bidrag till vad som verkar ha blivit ett sidotema denna veckan - en liggande hund :0)

Fler bilder hittar ni som alltid här.

/Sanna

Tunnsått

2010-01-22T22:58:00.003+01:00

Det har varit lite tunnt med inlägg och det har många anledningar men den största stavas trötthet. Trött på det mesta, Lyckan och Grå håller mig uppe. Jag är så tacksam för deras närvaro och det är svårt att sätta pränt på den tacksamheten.

Lyckan som tassade in i mitt liv, ställde sig vid min sida och inte har vikit ifrån den sedan dess. Finns där och ger en enorm trygghet, stöttar och motiverar och delar min svarta humor. Gnatar lite mellan varven när tankar och känslor tar överhanden och bidrar till lättare kaos i vardagen, tjafsar när jag förvandlar mig till elaka häxan surtant men framför allt låter mig vara mig själv.

Grå hjälper till helt omedvetet, med fladderöron och en aldrig sinande energi, far han fram som en tornado genom livet. Det är bara att försöka haka på och förhoppningsvis lyckas lära odågan något på vägen. Man kan liksom inte vara ledsen en längre stund när man har en Grå. Han är nämligen hundvärldens största illusion, en av dess vackraste skapelser på ytan men ser man bortom denna folietunna yta så är det bara pajaseri och clownighet. Vem kan vara ledsen i clowners sällskap?

Så just nu är jag trött, vilket jag garanterat delar med större delen av befolkningen. Jag letar febrilt efter lite energi och ljus. Hittar ni något och det räcker till 2 så är det bara att hojta, jag tar tacksamt emot.

/Sanna som behöver en energiboost

Ett torkskåp kommer lastat

2010-01-07T15:22:00.001+01:00

Med sportfånar!

Ibland tvingas man till att omdefiniera bilden av sig själv åh det grövre. Jag har alltid tyckt att man ska vara praktiskt klädd när man är aktiv och rör på sig. Det har dock inte hindrat mig ifrån att fnysa lite föraktfullt åt alla hardcore- aktiva som alltid är klädda i funktionskläder från topp till tå. Tills idag då...

Efter att ha kört första omgången maskiner nere i tvättstugan insåg jag att i detta hushållet är vi precis lika illa! Torkskåpet är nästan fullt och sånär på 2 par förskrämda jeans så är det uteslutande funktionskläder som tål aktivt liv. Visst, vi är totala i vårt hyckleri för vi döljer dem väl med vanliga byxor och jackor. Men betänker man att det ligger ytterligare en hög med praktiska plagg som tillåter rörelse och andas, på bänken och väntar på sin tur i maskinen så är det väl bara en tidsfråga innan mer praktiska kläder som syns utåt, köps in...
Jupp, jag är en sportfåne och jag verkar dra stackars Lyckan med mig i raset. Tänker jag skämmas? Inte det minsta!

/Sanna-besatt av sköna funktionskläder

Nyårskrönika

2010-01-02T19:52:00.003+01:00

Det är viktigt med avslut, det vet vi alla men hur i hela friden avslutar man något som man bäst sammanfattar med ett jaha? För det är känslan kring det år som har gått även om där har funnits några höjdpunkter. Ska man verkligen rota i allt tråkigt som man redan har lämnat bakom sig och minnas om det? Det ligger ju redan i slutförvar och varför rota runt på soptippen?

Vi fokuserar på det som har varit bra med året, att Lyckan har funnits vid min sida, ett år utan katastrofutryckningar pga bilhaverier, den underbara semesterresan till Prag och att den Grå galningen, på ett bananskal, trillade in i våra liv med buller och brak och vände upp och ned på precis allt. Det gjorde den Grå knasbulan både bokstavligt och bildligt, alltid med samma lyckliga uppsyn och en lyckligt viftande svans... han gör det förresten fortfarande!

Men inte ett år utan att man har lärt sig massor av nya saker,om värdsliga ting, om sina medmänniskor och framför allt, om sig själv. Det känns som om jag har blivit bättre på att lägga motgångar bakom mig och ta nya tag för utan att rota i sophinken så har det ju varit en del besvikelser med att inte ha kommit in på PHS osv men varför älta? Det blir man inte gladare för. Bättre att konstatera, jaha det det gick på häcken, nu gör jag något annat och fokuserar på det.

Jag har fyra stora målsättningar för 2010, inte nyårslöften, målsättningar men de kommer kommer jag ogint nog hålla för mig själv ett tag till ;0) Jag håller tummarna för att 2010 blir så mycket bättre än 2009. Jag vill om ett år sammanfatta 2010s 365 dagar med tanken att jag satsade på guld och knep det.

Nu kör vi 2010 och försluter 2009s slutförvar!

/Sanna som blickar framåt!

Sylvesterloppet!

2009-12-31T16:28:00.003+01:00

Då har man sprungit Sylvester då!
Blev förvånad över hur många som slöt upp för att springa och undan gick det. Snabbaste killen och tjejen var i mål innan 30 minuter hade passerat. Jag och den Grå ramlade in på 42 minuter och 32 sekunder. Inte så pjåkigt om man betänker trasiga muskler, naprapatbesök och att all träning i löpningens tecken har skett på löpband sedan dess. Lite tungt var det på slutet men vi kom i mål i full fart.
Ett himla härligt sätt att avsluta året på. Jag håller tummarna för att jag kan vara med och springa även nästa år :0)

/Sanna som hade ett roligt träningspass idag

Snart slut

2009-12-30T23:32:00.002+01:00

Nu är det bara 24h och 24 minuter kvar på 2009!

Har plockat fram allt inför morgondagens Sylvesterlopp och förberett för de 7km ska avverkas då. Tjejen som var bäst förra året sprang på 30 min, det kommer inte jag göra, för min del kommer tempot vara lugnt och sansat.

Jag planerar dessutom att ha den Grå Fjanten framför mig, kopplad i baggen-bältet och han brukar ha lite svårt för att samarbeta när vi inte har löptränat ihop på ett tag. Det har vi inte gjort på evigheter för sedan min havererade axel och naprapatens knäckande så har jag hållit mig till att springa på löpbandet på gymmet.

Det är en lokal idrottsförening som fixar. Härligt opretantiöst, ingen tidtagning eller formalia. man dyker upp, betalar sin peng, springer när startskottet går från start till mål och väl i mål får man en sylvestermedalj, pepparkaka och varm blåbärssoppa. Ett trevligt sätt att fördriva tiden på sådär på årets sista dag :0)

/Sanna som ska krypa i säng nu

EFIT

2009-12-29T21:30:00.020+01:00

Kl 09:02Morgonpromenad i frostig klädnad

Kl 10:02Träningsplanering inför dagens agilityträning

Kl 11:02Framme vid klubben och redo för dagens träning

Kl 12:02Agilityträning

Kl 13:02Fotoutflykt och promenad längs stranden

Kl 14:02Fika och genomgång av utställningspapprena till My Dog som ramlat in genom brevinkastet.

Kl 15:02Ny fotoutflykt till Ribbersborg i Malmö

Kl 16:02På väg hem

Kl 17:02Middag från restaurang Gyllene Måsen

Kl 18:02Dags att dra igång datorn och börja fixelidona lite.

Kl 19:02Det blir ganska många bilder när man kör fotoutflykter och EFIT samtidigt...

Kl 20:02"Förnuft & Känsla" i miljonte filmversionen? Fungerar utmärkt att ha igång samtidigt som man pysslar med en bråkig dator.

Kl 21:02Dags att börja lägga upp lite bilder!

Kl 22:02Filmtajm med mys.

Tack för att ni har kikat in på min dag!

/Sanna

Så är det!

2009-12-25T02:00:00.003+01:00

see more Lolcats and funny pictures

Det är jag som sitter på nyckeln till skrubben där min arbetsgivare förvarar våra julklappar. Jag har bestämt att mina kollegor har varit snälla i år så jag ska strax knata dit och hämta!

/Sanna som ska leka ninja-tomte :0)

God Jul!

2009-12-24T13:52:00.003+01:00

Då var det julafton! Jag hoppas alla får en riktigt mysig kväll. Själv har jag återigen dragit nitlotten och ska jobba inatt men sedan är jag riktigt långledig och ska njuta av julen i goda vänners lag. Lite motion och hundträning ska nog också gå att klämma in :0)
Var rädda om er, kör försiktigt, glöm för allt i världen inte att blåsa ut stearinljusen när ni lämnar rummet (eldade av misstag upp mitt skattebesked igår :0S ) och ta tillfället i akt att njuta av högtiden

/Sanna som ska äta lyxräksmörgås, dricka julmust och se Kalle Anka innan det är dags att bege sig till jobbet

Hjälp till nu!

2009-12-17T14:14:00.003+01:00

Hur svårt ska det vara egentligen? Hur svårt kan det vara att trycka på bromsen, svänga åt sidan, slå på varningsblinkersen, kliva ur bilen och sedan gå bort till bilen som ligger där i diket och kolla att personen som sitter i, är oskadd?

Jag stannade vid 3 bilar på vägen hem i morse. Folket i bilarna såg förvånade ut. Vid den sista bilen berättade mannen i den att han hade suttit där i 45 min och inte en enda bil hade stannat - helt jävla otroligt med tanke på trafikintensiteten på en motorväg klockan 07.

Vad är det folk är rädda för? Behöva göra något? Det enda man behöver göra är att gå fram till rutan, titta in och kolla att personen är vid liv. Är personen inte vaken eller ser tilltuffsad ut så behöver man bara ringa 112. SOS kan be dig peta lite på personen ifråga om du inte får något svar på dina kontaktförsök men ingen kommer tvinga dig att göra något mer och du kommer inte få skit för att du inte gör något.

Vi samtliga tre bilar jag stannade nu på morgonen var det enkla avåkningar. Människor som bara glidit av, satt och höll värme och väntade på bärgare. Men de var nog så tacksamma att någon stannat till och kollat att de var OK. Det tog mig max 5 minuter extra och det inräknat i en färdtid som blev nog så lång eftersom jag som bäst höll 60 km/h hela vägen hem och normal enkel resa på torrt underlag tar 45min-1h.

5 min så lång tid tog det att bry sig på sina medmänniskor. Att kolla att liv inte var i fara. Inget svårt och inget betungande på något sätt. Kanske något att fundera på nu såhär i jultid...

/Sanna som tycker att fler borde bry sig

Välkommen till verkligheten!

2009-12-14T15:22:00.005+01:00

Min bil har varit lite småkrasslig den sista tiden. Knirrat i höger sida fram. Kollegorna på jobbet har skrämts med alla möjliga diagnoser på eländet som alla har den gemensamma nämnaren att det kostar hemult mycket pengar att åtgärda.

Idag hade jag tid för felsökning på Euromaster mitt numera absoluta favoritställe vad det gäller bilfix. Jättetrevlig personal med massor av servicevilja och kunskap. De körde iväg en runda med lilla krassliga Wee, lyfte upp på lift och kom fram till diagnosen; trasiga bakre länkarms bustningar.
Fråga mig inte var de sitter och vad det är - trasigt är vad jag behöver veta.

Snälla Euromasterkillarna ville gärna fixa men Skoda har bestämt sig för att de minsann ska fortsätta tjäna pengar på bilarna när de väl är sålda. Därför har man konstruerat specialverktyg för att kunna utföra bytet och placerat bustningarna på ett sätt som kräver massor av demontering innan bytet kan göras.

Det blev till att rulla ner till rövarkulan nr 1 dvs Skodas märkesverkstad. Tänkte i min naivitet när jag satt där att bustningar har jag fått bytade på bilar för 500-lappen så med märkesverkstadens överdrivna saltingar av fakturorna så borde det landa på ca 2000:- sura pengar men överlevningsbart...

Jo tjena! Efter dubbelkontroll med någon chef konstaterade killen vid mottagningsdisken att prislappen för byte på båda sidor går på 4500:- De verkar meddela sådant med ett halvleende och så sitter de där och njuter åt kundens panikslagna ansiktsuttryck och vet att man inte har någon annanstans att vända sig. När jag väl hade fått igång andningen efter denna verbala käftsmäll meddelar samma person att den prislappen gäller bara om inte hjulinställningen rubbas under arbetets gång för då tillkommer kostnaden för en hjulinställning också. Jag meddelade med frost i rösten och mord i blicken att fuckade verkstaden upp hjulinställningen på min bil när de skulle laga något annat så får de banne mig stå för den utgiften själva!

Tomten! Jag önskar mig byte av de bakre länkarms bustningarna i julklapp! Jag vet det är en skittråkig sak att ge men det är det jag behöver mest just nu även om jag kan komma på åtskilligt mycket roligare och finare som jag skulle vilja ha istället.

/Sanna som ska skriva skriva en ny önskelista och skicka till Nordpolen

Press the panic-button!

2009-12-14T04:40:00.003+01:00

Stoppa pressarna! Kalla in kavalleriet! Ställ in alla beviljade ledigheter och semestrar and for f--k sake - call off christmas!!!!
Det har här i södern dristat sig till att börja snöa, några små förskrämda flingor som av misstag har trillat ner och lagt sig tillrätta på den kalla marken. Om ett par ynka timmar kommer måndagmorgonens rusningstrafik igång...

Jag ser kaoset framför mig redan nu! Bilar kommer volta, kana, glida och krockas av vägen. Bärgningsbilarna kommer köra skytteltrafik och kräva kontant betalning för att inte lämna stackars strandsatta bilister längs vägkanten vid sin havererade bil. Polisen kommer stänga ner E6an och dirigera av trafiken så gott det nu går. Media kommer rapportera om snökaoset som om det vore jordens undergång förestående och bilisterna kommer stå där i diket, klia sig dumt i huvudet och fråga sig om det verkligen var så halt när det snöade förra året och om det snöade alls!

Jag och kollegorna har frågat oss huruvida vi kommer bli utskällda av eventuell kontorspersonal för att vi inte har kallat in snöröjningen och fått de 5-8 snöflingorna som föll, bortplogade. Vi har också en vansinigt dålig pågående vadslagning om hur många av våra avlösande kollegor som kommer komma försent och hävda snökaos som orsak. Den är dålig på så sätt att ingen håller emot och tror på kollegor som a) kommer i tid b) inte använder snökaos som ursäkt och på c) vet vi inte!

Det är bara att konstatera att folk här i södern, vi är kass på att framföra motorfordon vid halkigt underlag i allmänhet och snö i synnerhet. Ibland undrar jag om inte större delen av söderns befolkning som innehar körkort, borde genomföra obligatorisk halkkörning i samband med att vi byter till vinterdäck! Om inte annat borde vi få det omtalat för oss i samband med däckbytet att nu är det viiiiiinter, det kan komma något vitt från himlen som kallas snööööö. Det är inte farligt men vill du komma hem helskinnad är det en fantastiskt god idé att inte trampa så vansinnigt hårt på gasen och bara ta det luuuuugnt...

/Sanna som ska räkna antalet bilar i diket på vägen hem!

Danska polisen

2009-12-13T20:06:00.003+01:00

... leker man inte med. Att de får kritik förvånar mig inte men jag tror inte de kommer bry sig nämnvärt. Kanske en chockerande upplevelser för svenska demonstranter som är vana att gå och klaga/föra dialog med polisen under demonstrationerna här hemma. Förvånande nog verkar de alltid få igenom sina krav trots att de sällan till aldrig lever upp till vare sig löften och ansvar.

Danska polisen verkar inte vara så mycket för dialog. Det gör vad som krävs för att störa planering, förhindra kravaller och se till att lugnet hålls. Tycker de verkar ha gjort ett mycket bra jobb än så länge i mina ögon sett.

Demonstrationsrätten är viktig. Vi ska alla ha rätten att protestera mot saker som vi tycker är fel men man får vara lite om sig och kring sig. Jag skulle väldigt gärna själv vilja gå med i en demonstration för miljön men avstår. Orsaken är enkel, risken är alldeles för stor att man hamnar brevid en gruppering som har allt annat än miljöns bästa i åtanke med sin närvaro och därmed riskerar man att hamna i en hög med folk som blir omhändertagna vare sig man är skyldig eller oskyldig - så krass är verkligheten.

Risken för att det blir just så är alldeles för hög för att jag ens skulle försöka mig på att gå i ett demonstrationståg. Då får jag ansluta mig till de som verkar smått, lugnt och försöker göra rätt för egen del. Men visst tycker jag att vi borde vara räddare om vår miljö.

/Sanna som tycker att danska polisen är duktiga på att hålla ordning

Daltande rättvisesystem

2009-12-13T14:18:00.006+01:00

Dethär stör jag mig mest på idag, just nu! Om ett par månader kommer det vara tid för rättegång om det ens blir någon. Då kommer där sitta en hel rad med prydligt vattenkammade gossar, prydligt klädda, sina försvarare vid sidorna och föräldrarna på åhörarplats.

Gråtmilt kommer de förklara att de inte visste att laserpekaren var farlig, att de inte visste att den var så stark när de köpte den, att de inte visste att det krävdes tillstånd och att de bara skojade med fabror och tant polisen när de kom körande. De kommer lägga sina vattenkammade huvuden på sne och efterlikna små änglar samtidigt som de döljer hornen under det vattenkammade håret och stoppar svansarna under stolarna.

Det värsta av allt är att det kommer inte hända ett piss mer än så. Tingsrätten kommer ta i beaktande att de är unga, om de har varit i klameri med rättvisan tidigare eller inte och de kommer framför allt ta hänsyn till den förbannade snyftvalsen om att de "inte visste". I domen kommer det stå att det var ett pojkstreck, vilket numera verkar vara allt från att palla äpplen till att mörda folk när man är under 18 år.

De skadade poliserna kommer få höra att det är sådant man kan förvänta sig när man blir polis så det är bara att bita ihop och gilla läget! Poliserna kommer inte få en krona i ersättning oavsett men, sjukskrivningar och eventuell omplacering på jobbet. Vet en polis som drabbades av samma "pojkstreck" för något år sedan och fortfarande har problem med synen men det var ju bara ett pojkstreck då med så varför bry sig....

Låt mig förklara en sak - det finns inga pojkstreck! Skitungarna vet precis vad det gör och vilka prylar de behöver för att åstakomma det! Tydligen är jag en av de få vuxna som kommer ihåg hur jargongen gick bland folket på skolan när jag var tonåring. Många av de som höll på med "pojkstreck" satt och planerade läste på och fixade rätt länge. Idag har ungarna internet och det går på under 5 minuter att ta reda på hur kraftig laserpekare som krävs för att förstöra synen på någon, beställa den och diskutera på diverse forum hur man bäst döljer och använder den.

Tror ni mig inte?! Gå in på närmsta forum som tillhör de mer anarkistiska grupperingarna. Där sitter tonåringar och diskuterar hur man bäst skär senorna av polisens hästar, hur man bygger bomber och ställer till med besvär för folk i allmänhet men polisen i synnerhet. Åker de dit dyker de upp vattenkammade i tingsrätten, hävdar med stöd av föräldrar och försvarare på sin höjd "pojkstreck" och skrattar hela vägen till banken. Det är nämligen de som kommer tjäna på eländet och ingen annan!

Jag är ledsen folk men det är för lite skampålar på torget nu förtiden. För det är där skitungarna skulle ha suttit dagligen! Att attackera någon av samhället utsedd till att skydda vårt demokratiska samfund borde vara ett otroligt allvarligt brott. Det borde ses strängt på och det borde vara omöjligt att bortförklara med "pojkstreck". Att laser är farligt det vet alla! Hela vårt samhälle är belamrat med varningsetiketter där det finns risk att vi möter laser, vi lär oss det i skolan och det står varningstexter på förpackningen för laserpekaren.

Det ska inte på några villkor gå att bortförklara sig från att man har skadat en polisman med laser. Gör man en sådan sak är man medveten om vad man gör och man gör det utstuderat! Då ska man åka dit och det ska kosta! Det gjordes dessutom medan polisbilen rullade! Poliserna hade kunnat skadats allvarligare om de dessutom krockat med något och utomstående hade kunnat bli påkörda av polisbilen när föraren inte längre såg något. Det tar ju trots allt en stund att få stopp på en bil och mycket kan hända när det saknas kontroll.

/Sanna som anser att det har blivit mjäk med rättsväsendet

Skottpengar!

2009-12-12T13:45:00.002+01:00

Just nu är det öppen jaktsäsong på alla som hävdar att deras ledighet över julen är viktigare än alla andras! De säger det inte rakt ut, de har en fin omskrivning. Den låter något i stil med "jag är ju förälder och vill fira jul med mina barn".

Tja jag är inte förälder men nog vill jag fira jul med mina nära och kära för det. I samband med jultid råder det i mina en ren diskriminering av oss som inte har barn. Vi förväntas gå till jobbet med ett leende och fira jul på arbetsplatsen medan de viktiga föräldrarna är hemma.

Jag är säkert elak just nu men jag köper det inte. Varför är mina nära och kära mindre viktiga bara för att jag inte har barn? Jag har jobbat alla julaftnar utom en sedan 1999 och jag är förbaskat trött på det!

Jag vill också vara hemma, se Kalle Anka, äta julmat på dagen då man faktiskt ska göra det, mysa vid granen, Karl-Bertils Johnssons jul, spela julspel och bara ta det lugnt. Men just det jag har ju inte bidragit till jordens överpopulation så jag har tydligen ingen rätt till det!

/Sanna som är lite murken till sinnet idag

Vill inte mer!

2009-12-09T15:44:00.001+01:00

Jag vill verkligen inte mer nu! Jag vill kunna stanna upp och titta på alla delorationer och ljus, inte bara rusa förbi dem i all hast när jag ska till och från ärenden, när jag pausar pluggandet för att trycka in ytterligare ett måste, ska till jobbet eller vart jag nu rusar hän.

From måndag trycker jag på stoppknappen. Då ska jag njuta och pyssla. Jag stänger för ett mentalt jullov!

/Sanna som vill njuta av jultiden med nära och kära

Det bara är så

2009-12-08T06:52:00.004+01:00

Att de gånger man har som mest bråttom hem så ska någon idiot köra som om de har stulit bilen, krocka och lamslå all trafik på E6an.

Trafiken flöt långsamt förbi olycksplatsen tills polisen lotsade fram en bärgningsbil. Nu står allt helt still.

Jag har passerat platsen får de två fordonen slog i varandra. Mycket glas men sedan hinner ju eländena kana en bit innan det tar stopp. De stannade strax innan en avfart.

Har jag sagt att jag är mer än lovligt trött på E6an? Nu letar jag upp ett nytt jobb! Det är bara en tidsfråga innan man blir påkörd av en idiotisk fartdåre

/Sanna som inte vill krocka på E6an

Moster-motvals!

2009-12-06T15:32:00.004+01:00

Det är jag det! jag blev ju plastmoster för nästan två år sedan (tiden bara rasar iväg) och jag känner att jag nog inte är som alla andra mostrar och fastrar...

Jag vägrar köpa skräp till den lille parveln! Över min döda kropp att det någonsin överlämnas något plastigt, skränigt och värdelöst nick-nack med mitt namn som avsändare på paketet. Då skickar jag hellre en tom kartong! Barn brukar har rysligt roligt med tomma kartonger och deras kreativitet brakar loss så hämningslöst att man får rysningar och bara ler.

Jag ska villigt erkänna att jag inte är jättebra på barn under 5år. Jag har dålig koll på vad man kan ge och har varit tråk-mostern som kommer med paket innehållandes kläder. Då har jag åh andra sidan fått bannor för att jag köper för dyra. Det kan jag stå ut med, det är kul att köpa barnkläder och jag gör det två gånger om året.

Nu tänkte jag vara en roligare moster till jul och köpa leksak till parveln, tog ett djupt andetag och klev in på BR och blev bara förbannad! Plast och oljud var definitionen för leksakerna och nästan ingenting verkade utmana barnens kreativitet i någon större skala. De få saker som hade lite kreativitet och pedagogik i sig var till äldre barn.

Ringde den lilla Elaka häxan från norr och fick lite bra tips. Hon var inte så duktig på att applicera det på sina egna barn men hon är duktig på pedagogik och pedagogiska verktyg för lärande. Jag antar att det hela faller under klausulen "skräddarens barn och skomakarens ungar..." Fick väldigt bra tips så det blir ett pussel som bidrar till lärande och tänkande kring former och som hjälper till att utveckla finmotoriken i händerna.

Hittade en toktuff t-shirt med Barbapappa på så det blev ett tråkpaket i alla fall. Pusslet får jag leta lite efter och sedan tycker jag att det räcker. Jag fattar inte varför barn ska dränkas i julklappar. De flesta leksakerna är ointressanta innan nyårsafton har kommit och de som kanske överlever, de vill föräldrarna bara slita batterierna ur för att få lugn och ro...

/Sanna som vill vara en bra moster

Ny upplevelse

2009-12-02T19:19:00.003+01:00

Gav upp och fick en tid hos en naprapat idag. Tiden innebar att jag fick sjuka mig ifrån jobbet men med tanke på att jag och hunden blev passerade av en tant med rullator när jag långrastade honom, var det nog ingen bra idé att jobba i alla fall.

Naprapaten hittade tre låsningar. En på mitten av ryggen och två i nacken. Sedan tryckte han på fyra olika punkter och det var grymt smärtsamt. Nu i efterhand är jag grymt öm där de största muskelknutorna satt men jag har inte de hemska smärtorna som jag hade tidigare.

Det jag däremot har är en begynnande grym huvudvärk för att spänningarna släpper i kroppen och jag är något helt otroligt sömning

/Sanna som håller tummarna för att behandlingen fungerar

Ordlös onsdag - spår

2009-12-02T10:14:00.002+01:00

/Sanna

Uppgiven

2009-12-02T10:00:00.002+01:00

Jag är så trött på att ha ont! jag vet att jag gnäller men det är så irriterande att vakna hela tiden under natten pga smärtan. Smärtan och sömnbristen hindrar en effektivt från att vara produktiv på dagarna också - tröttsamt är vad det är!

Var hos massör igår i hopp om att kunna bli av med knutan - HA! Stackars massören! För varje muskelknut han löste upp, hittade han två nya, i en aldrig sinande ström. Efter 45 minuter vågade han inte fortsätta med risk för att överarbeta musklerna. Milda makter! Har fått en tid nästa vecka och instruktion om att stretcha nackmusklerna ordentligt. Jag har en väl kännbar knut precis där nacke möter axel, den känns stor som en tennisboll - underbart...

Det är inte roligt av att ha problem med något som är så obetydligt men begränsar så kraftigt. Jag kan inte träna, vilket är mitt sätt att få utlopp för allt elände och varva ner. Pluggandet hamnar hela tiden mer och mer på efterkälken och hundstackaren är så understimulerad att han snart kryper ur skinnet. Det i kombination med hans slyngelålder och förmåga att testa gränserna, får mina stubintrådar att ständigt bli kortare. Jag är världens sämsta hundägare just nu så är det, jag står för det!

Ingenting är roligt just nu - ingenting!
/Sanna - trött & gnällig

Nya skodon

2009-11-30T22:42:00.006+01:00

Jag är ingen modebloggare. Inte ens när jag köper nya saker köper jag hippa, coola saker som någon skulle ha något större intresse av. Men här kommer mina nya pjuckisar.

Saucony har utvecklat den modellen jag köpte vintern 2006. Hade med mig liken in till löplabbet och visade expediten. Han inflikade lite snällt att dämpningen i löpskor har en livslängd på 2 år oavsett hur mycket man använder dem. Kanske intressant för andra att veta. När jag köpte förra paret hette det 2år alternativt 500 mil. Mina lik har därmed varit lik i lite mer än ett år. Ska jag vara riktigt petig så har det känts mer i benen när jag har sprungit med dem under detta året men jag har trot att det berott på att jag numera springer betydligt mer på asfalt än tidigare, kanske en kombination.
Jag behövde bara ta på mig de nya i butiken för att veta att det var rätt. Jag frågade expediten om han tyckte att jag skulle kika på några andra modeller. Han kontrade med att fråga om jag hade trivts bra med de gamla. Det har varit det bästa paret löpskor jag någonsin har haft och då vart vi överens om att det inte var någon idé att kika på något annat. Två par löpstrumpor blev det också eftersom de kostade 25:- paret istället för sedvanliga 80:-paret.

Nästa butikstopp blev en Ecco-butik. Jag har genom mina yrkesverksamma år, skramlandes genom korridorer och avverkande oräkneliga mil, konstaterat att det är ett av de få skomärken som håller i längden och är bra för fötterna. Jag har genom åren avverkat det mesta som har sålts under benämningen walkingskor och kängor i all ära men när man pendlar mellan att vara inomhus och utomhus är skor som andas bra och lättavtagbara det bästa. Lättavtagbara är viktigt för det finns inget bättre för fossingarna än när man kan sparka av sig skorna under skrivbordet på jobbet!
Lyckan har redan testkört Ecco Ultra Terrain Alaska under ett halvårs tid och verkar helnöjd och är alltid torr om fötterna. Gore tex är suveränt så länge man sköter det så jag ser fram emot att få testa dem på jobbet.

Som ni ser, vare sig hippt eller coolt men förbaskat praktiskt, bra, hållbart och bekvämt! :0)

/Sanna som nu har bra tränings och jobbskor!

Bönhörd

2009-11-30T14:04:00.002+01:00

Ibland tror jag att någon lyssnar och hjälper i det fördolda.

Var ute med den Grå på morgonrunda och gick sedan och lade mig igen eftersom jag hade så ont. Hörde att posten trillade in och lallade ur loppelådan. Brev från arbetsgivaren, det var ju märkligt var de var snabba med lönebeskedet för denna månaden.

Dagens trevliga överraskning! Det hade blivit fel med min semesterersättning i våras och jag fick nu ett mycket trevligt belopp insatt på mitt konto. Löplabbet, vi har en dejt idag och det har jag med ecco-butiken också.

Hittade visserligen ett par Sacony av rätt modell på e-bay men det är den gamla modellen och med alla avgifter mm så hamnade jag bara någon hundralapp under vad jag får betala för den nya modellen här hemma. hade nämligen glömt bort att jag med min prenumeration på Runners fick ett kort som ger trevliga rabatter på skor på Löplabbet.

Nu ska den Grå ut, sedan ska Matte fira tillskottet på banken med nya dojor. Bilen kan få besöka verkstaden också :0)

/Sanna som gillar när fel rättas till och hon får trevligheter ur det

Tråkmånad

2009-11-27T01:09:00.002+01:00

Hela månaden har varit grå och regnig och jag börjar faktiskt känna av det och tycka att det mesta är pest. Det känns som om allt som kan gå fel denna månaden, har gjort det.

Bilen - det verkar som en bustning höger fram, verkar vara på väg att vilja bytas ut. Det knarrar lite misstänksamt till och från. Men det är klart med min stolpe-ut-tur så är det säkert en drivknut och de är ju så billiga - jubel!

Bilförsäkringen krånglar den med förresten. Bilhandlaren såg till att den blev försäkrad till att jag körde 1500-2000 mil/år. Sanningen är snarare det dubbla. För att inte åka på elak räkning i efterhand om försäkringsbolaget beslöt sig för att kolla (de gör det oftare än folk tror), anmälde jag det korrekta milantalet till försäkringsbolaget. Givetvis belönade försäkringsbolaget mig med att dubbla premien och eftersom jag fortfarande inte har håvat in Drömvinsten på Lotto, fick jag lägga eländet på månatligt autogiro. Naturligtvis klantade sig bolaget när autogirot skulle aktiveras och därför drar de dubbel betalning denna månaden, trots att jag skickade in alla papper med vändande post förra månaden - jubel!

Mina skor som jag har att jobba i har lämnat in och jag borde shoppa nya. I vanliga fall är skoshopping något som jag svårligen kan avhålla mig ifrån men jag känner verkligen inte för att lägga ut pengar på tråkiga, svarta, fotriktiga skor som med lätthet kostar 1000:- eller mer - jubel!

Mina älskade Sacony-löpskor har också lämnat in denna månaden. En av de dämpande kuddarna har punkterats, fråga mig inte hur. De ligger rejält skyddade i skons sulor. Där är ett elakt stickhål i kanten. Det innebär att jag måste köpa nya, det innebär att jag måste in till Löplabbet. I vanliga fall hade jag varit där snabbare än en avlöning men jag har ingen som helst lust. Saconys skor är några av de få som fungerar för mig att springa i som ger rätt stöd och allt annat som är viktigt. Sist jag köpte ett par kostade 1200:-, jag tror inte att de har blivit billigare - jubel!

Nackont - jag har i över en veckas tid haft hysteriskt ont i nacken. Det krampar och jag kan knappt röra mig. Inget jag har försökt har fått det att släppa och de tunga smärtsillandena jag tar, gör att jag knappt orkar göra något. Jag bara segar mig fram genom dagarna och får ingenting gjort alls. Helt underbart med tanke på att jag har två inlämningsuppgifter och en omtenta som ska vara klara om en vecka - jubel!

Min månad har varit kantad av en massa små irriterande motgångar av ovan nämnda slag och var för sig är de egentligen ingenting allvarligare men tillsammans och med tanke på att det dagligen verkar vara något nytt så blir det bara för mycket! Nu ska jag ta min ömma kropp till sängs och hoppas på att de smärtstillande tabletterna låter mig få några timmars vila...

/Sanna som lackat ut lite för en stund

Blä!

2009-11-24T13:46:00.003+01:00

Sedan i helgen har min nacke varit ihopkrampad i massor av små knutor kring den felläkta skadan. Jag har försökt med allt, liniment, värmekudde, panodil, varmt bad och Lyckan i den underbara rollen av vardagshjälte, trattade i mig Tramadol. Hög som ett litet hus blir man och musklerna slappnar av - för en kort stund, sedan är allt tillbaka igen.

Tror att allt försvinner bara jag får avklarat nästa veckas två inlämningsuppgifter och denna veckan omtenta och lördagens träningstävling. Sanna, den ständiga tävlingsmänniskan med expertis på att mentalt höja murarna och hindren som står i hennes väg. Jag borde ta kontroll över det där men det ligger 2000 sidor blandat rättspsykologi och neuropsykiatri/kriminalitet mellan som vill ha sin beskärda del av uppmärksamheten.

Jag vet inte varför jag stimmar om träningstävlingen, det är inte på liv och död. Det är jag och den grå fjanten som ska ut och testa Lydnadsklass 1 i träningsform. Vi kan inte alla momenten så vi kommer inte briljera på något vis. Det är jag som vill ha en avstämning på vad vi kan, vad vi inte kan och vad vi behöver slipa på fram till den 7e februari då jag har planerat vår tävlingsdebut. Så varför finns det då en liten ond varelse inom mig som skriker efter en perfektion och briljans som ännu inte existerar? Jag vill slänga ut den men varje gång jag försöker så springer den och gömmer sig! Irriterande till max!

Nu ska jag åka och träna min hund innan det är dags för jobb!

/Sanna som försöker jaga iväg sina inre prestationskrav

När jag blir tant

2009-11-20T01:16:00.001+01:00

När jag blir 97 år gammal vill jag också ha en tax och tävla lydnad!

George Richards & Hummel at Dachshund Speciality 2009 from John Richards on Vimeo.

/Sanna som är mäkta imponerad

Varför!?!

2009-11-18T15:37:00.002+01:00

Råder det alltid någon form av natukatastrofiskt fenomen när jag ska göra något???
Idag - dricka lemonad med kollega = storm klass 2 med regn! Nu inväntar jag bara tornados och syndafloden så Skånetrafiken har en lam ursäkt till att ställa in all trafik så är kvällen komplett!
/Sanna som känner sig lätt motarbetad