Agera!

Jag var inte särskilt gammal när Helen Nilsson från Hörby försvann, bara något år äldre. Jag växte dessutom upp i hålan nästgårds från Hörby. "Fula gubbar" fick över en natt en helt ny betydelse. Polisen kom till skolan och berättade hur vi skulle göra om någon okänd tog kontakt med oss. Lärare och föräldrar varnade, förmanade och jag tror i viss mån även skrämde oss. Vi gick minst två och två hem från skolan, eller gick - vi sprang så fort våra korta barnsben och skolbokslastade canada-ryggsäckar tillät. Jag och en till hade längst väg till skolan och bodde 3 kvarter ifrån varandra, när vi sade hej vid vägkorsningen sprang man raka vägen hem och ringde en av föräldrarna så att någon visste att man hade kommit hem.

Väljer man att uttrycka sig dramatiskt skulle jag vilja gå så långt att jag säger att Helen Nilssons spöke skulle komma att påverka oss länge. De flesta var väldigt försiktiga av oss under de yngre tonåren. Såg alltid till att alla kom hem, våra föräldrar stod tålmodigt och väntade med bil utanför fritidsgårdar mm när det var disco osv. Bäst var nog gammelvargen - hemmahålans största livsmedelsproducent annordnade ofta innebandy/vollybollturneringar och dylikt som ett alkoholfritt alternativ i samband med lussevakor och andra tillfällen som brukar resultera i att tonåringar dricker. Gammelvargen tvekade aldrig och hämtade hela laget med buss klockan 04 på morgonen när turneringen var över. Hellre det än att låta en drös yngre tonåringar vingla hem i kalla decembernatten på cykel - kanske var det polisen i gammelvargen som gjorde det, kanske det faktum att han följde utredningen på nära håll och såg sina kollegors frustration när de inte kom vidare. Svårt att riktigt veta, gammelvargen pratar inte gärna om sådant.

Det jag med mitt migränpåverkade orerande vill komma fram till är att nu är det banne mig dags att agera. Tusentals människor, mig själv inkluderad, tände ett ljus och ställde det i fönstret till Englas minne härom kvällen - vad gör ni imorgon? Vad kommer ni göra för att verka för ett bättre samhälle?

Aldrig någonsin har mitt beslut att försöka ta mig in på PHS känts så rätt. Jag vill aktivt jobba för ett tryggare samhälle. Jag vill vara med och aktivt jobba för att sådana personer som Englas banneman hamnar bakom lås och bom. Även min plan B går ut på exakt samma sak men saknar den blå uniformen och bilen med de vackra blå lamporna på taket. Jag har nämligen anmält mig till den första grundläggande kursen i rättssociologi. När hela utbildningen är slutförd har man teoretiskt en grund för att kunna jobba som civil utredare. Lägger man sedan till alla andra mindre fristående kurser som kan pusslas ihop med den röda tråden, ger det en väldigt bred grund och i kombination med arbetslivserfarenhet från en rad olika yrken, kan det bli ett jobb av det. Det känns lite som ordstävet "om berget inte kommer till mig, får jag gå till berget". Jag vill jobba för ett säkrare och bättre samhälle och på något sätt ska det bli av.

Det räcker nämligen inte att bara tända ljus, det är bara en början. Det räcker inte att visa deltagande. Det är dags att vakna ur törnrosasömnen, sätta ner foten och gemensamt arbeta för ett bättre samhälle. Det går inte att leta enskilda syndabockar, det är dags att inse att alla måste öppna ögonen och titta på vår omgivning med lite mindre rosenskimrade ögon. Det är dags att granska sig själv och sitt eget agerande. Vad gör du när du ser något hända i din direkta omgivning. Agerar du? Eller tillhör du den gigantiska massan som väljer att se åt andra hållet och fortsätta med ditt eget? Noterar du människorna som rör sig i din omgivning eller sluter du dig i din egen värld, väl dold bakom mp3-spelarens lurar och solglasögonens mörka glas och har ingen aning om personen som precis passerade dig var av manligt eller kvinnligt kön?
Det är dags att agera och engagera sig i samhället och inte bara sitta och gnälla!

/Sanna som håller tummarna för att hon blir antagen till sin kurs!